~6~

14 0 0
                                    

~• Mitt namn är Caleb, Caleb Mickaelson. Och jag är en av dom. Och jag kan aldrig bryta mig loss,

hur mycket jag en älskar henne. •~

- Jag såg henne i dag, hon tog hand om Nick, sa jag till min pappa och kollade ner i marken.

- Och, du vet att du inte kan bli kär i en vanlig tjej Nick. Du kommer inte komma någonstans med den tjejen. Plus Sandra och jag flyttar i hopp idag och du flyttar med mig.

- Men... Började jag men blev avbruten av Sandra som kom in genom dörren.

- Hallå? Åh hej, hon lutade sig fram och gav Peter en puss.

Så vidrigt tänkte jag och försökte smitta upp på mitt tillfälliga rum men blev stoppad.

- Hej Caleb, har du pratat med Amanda något. Sa hon och log, hon ler inte så fint tänkte jag men ändrade mig snabbar.

Det är hon som inte är fin, allt jag tänkte på var mamma.

Hon hade lämnat pappa för en tio år yngre man.

- Nej. Sa jag och så gick jag ut.

Jag gick för att komma bort, bort från allt jag hatade. Jag bara gick utan att tänka på vart jag var påväg, men när mina ben slutade gå stod jag utanför Amandas hus.

Jag såg hur hon gick från köket, någon minut senare tändes lampan i hennes rum. Jag gick fram till dörren.

Vad skulle jag säga? Nemen hej du minns mig? Din nya halvbror som ska flytta in? Jo du vet jag har fått känslor för dig och...

Jag hoppade till när dörren öppnades framför mina fötter.

- Oh! Gud vad du skräms Caleb.

Jag kollade in i hennes ögon. Dom perfekta blå ögonen, jag ville inte förstöra henne.

- Förlåt det var inte meningen. Mumlade jag och kollade på hennes mobil som hon höll som en sköld framför sig. hon skrattade till.

- Vill du komma in? Jag tänkte gå ut och gå men det kan vänta. Hon log och jag klev in.

DiarieWhere stories live. Discover now