~4~

16 0 0
                                    

Sara svara, svara! Sa jag för mig själv när jag gick mot busshållplatsen. Det satt en kille på en bänk men det var ingen jag kände igen.

- Amanda? Hörde jag från luren.

- Tack för att du svarar någon gång! Möt mig vid parken om ca 10 min.

Jag visste att det skulle ta en kvart men orkade inte ändra mitt svar.

- Kan Nick hänga på? Du vet mamma sa till mig att hålla ett öga på honom...

- Din knarkare till brosa? Ska han haka på? Kul tänkte jag och sa sedan, Vet du vad? Visst be honom köpa cigg till mig, sa jag och skratta.

- Amanda! Ska du börja röka nu också? Sa hon och fnissade.

- Älskar dig PUSS, sa jag och la på. Bussen rulla in och jag kunde inte vänta tills jag fick sätta mig ner.

Det luktade unket, som om den hade stått länge i ett garage och sedan tagits fram några månader senare.

När bussen skulle åka såg jag någon springandes. Fan det va Nicks pappa, Peter.

Jag log när han såg mig och frågade var han skulle, jag brydde mig inte men visste att mamma gjorde det. Se! Jag kan va snäll.

Om jag vill.

DiarieOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz