Är vi dömda till det här?

Ditt hjärta

●Shawns perspektiv●

Vad menade hon? Jag visste ju såklart att Nicolea var allt jag någonsin velat ha. Men inte att det var så djupt. Okej, jag har sagt att hon är min själsfrände. Men ni fattar.

"Hur vet du det?" Frågade jag lite osäkert.

"Ditt hjärta. Föräldrar kan se deras barns själsfrände. Men alla hittar den inte. Jag har haft turen att få se det" svarade hon med tårar i ögonen. "Du är perfekt för henne" fortsatte hon.

Det hon sa värmde mitt hjärta. Jag vände mig mot glaskistan. Gick närmare. Jag la min hand på hennes. Kistans lock hade inte satts på än.

"Vi måste få veta vad som kommer hända med henne" sa Kyle. "Ingen har någonsin tagit reda på det och Hefaistos vill inte prata om det. Men han är vår ända chans"

Jag nickade för att jag fattade vad han menade. Vi måste till Silverstaden för att träffa denna Hefaistos.

Nästa dag gav vi oss av på samma sätt som när jag kom dit första gången. Silverstaden var en fröjd för ögat. Men Nicolea var mycket vackrare. Så fort vi satte våra fötter på marken började vi springa. Kyle visade vägen. Jag sprang bara efter.

Tillslut kom vi fram till en stor trädörr. Det luktade metall och eld. Kyle sa något på grekiska. En mörk, skrovlig röst svarade på samma språk. Kyle vände sig om och nickade åt mig för att visa att vi kunde gå in.

Dörren gnisslade när vi öppnade den. En stor, biffig och skäggig man stod framför oss. Vi båda bugade. Han nickade. Kyle började prata grekiska med Hefaistos. Hans ansiktsuttryck blev bara hårdare för varje ord.

När Kyle pratat klart suckade han och började prata. Så att jag förstod den här gången. "Jag kan berätta om mitt fall, men Kyle. Din syster måste utkämpa sin egen strid nu." Kyle nickade långsamt.

"När jag först kom in i gudasjukan så hamnade jag i en röd öken. Svart sand och resten var rött. En röst började prata med mig och jag fick kämpa med alla jag dödat. Sedan tog han upp alla mina hemska minnen och rädslor från dagen jag föddes till samma dag. Sen är det ju såklart dödsprovet. Du kämpar med dig själv tills någon av er förlorar. Du dödar bokstavligen dig själv. Men jag har hört att om den som blir drabbad är en tvilling eller en trilling måste den kämpa mot alla. Om det är så måste hon strida mot dig och Katta."

"Tack Herre" Hefaistos nickade. "Hur lång tid kommer det ta?"

"Det beror på hur hon kämpar. När fyller hon år?"

"6 Januari"

"Det är dagen hon avgör om hon dör eller inte"

Vi bugade oss innan vi vände oss om för att gå. "Vi borde meddela de andra vad som hänt." Kyle gick fortare än vanligt. Hans ögon var svartare. Jag försökte hålla takten. Men han gick väldigt snabbt.

"Kyle!" Ropade jag. Han stannade och vände sig långsamt om. "Det kommer gå bra" sa jag till honom. Hans axlar slappnade av lite grann. Han nickade bara och fortsatte gå. Oron växte i mitt bröst hela tiden. Det var bara någon månad kvar till hennes födelsedag.

Vi gick igenom portarna till palatset. Kyles kläder började lysa och ändrades till en uniform. Våra steg ekade i korridoren. Vi kom till tronsalen. Alla stod samlade. De började le när de såg oss, men deras leenden tonade bort när de såg våra miner.

"vad har hänt?" frågade Chloe. Hennes blick var fylld med oro. Snarare allas blickar var fyllda med oro. När Kyle inte svarade skrek Chloe. "VAD HAR HÄNT?!"

"Nicolea..."

"Nicolea vad?" frågade Aiden.

"Hon har fått gudasjukan" avslutade jag. Chloe brast ut i tårar. Alla tog det här riktigt hårt. "Kan ni förklara varför det blir så tungt när det är just Nicolea?"

Alla utbytte en blick jag inte kunde tyda. "Såg du aldrig Nicoleas målningar i taket?" Frågade Kyle. Vilka målningar? Jag skakade bara på huvudet. Alla ställde sig upp och började lämna rummet. Jag följde efter.

Nu stod alla i Nicoleas rum. Vi stod nu i ena hörnet. Jag såg en bild på en liten bebis. "Det är Nicolea. Följ bilderna så får du ditt svar" Jag började gå. Bilderna blev bara hemskare och hemskare ju längre jag gick.

Hur kan hon ha mördat så många? Hur kan hon ha klarat allt det där? Tillslut kom jag till när hon var runt femton. Hon var med en kille. De såg riktigt lyckliga ut. Jag fortsatte följa dem bilderna. Tillslut såg jag hur Lucifer skällde ut Nicolea och i nästa bild dödade hon killen med en pilbåge.

"Jag förstår inte" sa jag.

"Killen hette Andrew. Han var Nicoleas kille. Hennes första seriösa förhållande och pappa skällde ut henne för att vara med honom. Hon fick ett val, att mista allt hon hade nu och aldrig mer kalla oss för hennes familj. Eller döda honom och sedan få ha kvar allt. Zeus lovade henne att återuppliva honom åt henne, men gjorde det aldrig. Nicolea slutade med allt. Blev mager och svag."

"Jag förstår"

Efter kanske någon timme så hade jag sett klart alla bilder. "Jag förstår att Nicolea haft det tufft men jag förstår inte varför ni alla har så mycket skuldkänslor?"

"Vi alla står i skuld till Nicolea. Hon har offrat så mycket för oss" svarade Aiden.

"Men pilbågen, vad hände med den?"

"Hon slutade använda den efter det. Hon var en av våra bästa skyttar. Nicolea tittar aldrig på den mer och så fort man nämner den så är man nästintill död" svarade Kyle.

"Kan jag få se den?" Vi gick genom långa korridoren. Tillslut kom vi till en dörr som det stod Inyx på. Kyle öppnade den med en kod.

Rummet hade väldigt mörkt tema. I mitten av golvet fanns en rund platta. På den var det bilder på massa rosor. Det var högt till tak, rummet var lite runt också. Längst väggarna stod olika vapen. Bland annat svärdet hon använde när hon kämpade med Saber. Men ingen pilbåge.

"Det här rummet är kopplat till Nicoleas själ. Man kan inte skada henne genom att vara i det här rummet, men det är så vi får fram våra vapen ur tomma intet om våra krafter inte funkar." berättade Kyle.

"Men var är pilbågen?"

"Katta" Varför sa Kyle hennes namn? Hon är inte med oss just nu. Ett ljus lyste upp rummet och Katta kom fram. Hon kysste Kyle på kinden innan hon ställde sig på plattan.

"Katta är mest lik Nicolea så hon kan öppna den" Öppna vad? Katta började dansa och sjunga medans hon blundade. Varje ros började lysa efter varje ord hon sjöng. När hon var klar hördes Nicoleas röst som avslutade sången. "Katta, jag vet inte varför du vill öppna den här, men var försiktig."

"Det är inspelat" sa Kyle. Mitt hopp försvann. Katta neg inför plattan och klev av den. Sedan försvann hon. Plattan åkte upp ur golvet. Pilbågen var ställd vackert med alla pilar inglasat.

Det högg till i mitt hjärta och jag föll baklänges i smärta...

...

Vad tror ni hände?

Glöm inte att rösta och kommentera
Tack så mycket för att ni läser♥️