Är vi dömda till det här?

Vad är första regeln,krigare?

○Nicoleas perspektiv○

Jag väntade på General Sabers startsignal. Chloe skrek "bryt ett ben. Om du behöver hjälp gör signal med högerhanden!" Startsignalen ekade och då var matchen igång.

  Berget spände alla musklerna och gav ifrån sig ett stridsrop. Sedan sprang han emot mig. Jag intog stridsposition och iakttog alla rörelser han tog. Han slog ut med armen men jag duckade precis och sträckte ut mitt ben för att sparka honom i ryggen. Fullträff. Han stönade till och vände sig emot mig igen. Han tog tag om sitt svärd.

Han gjorde ett utfall mot mig. Jag blockerade det med min stav. Vi slogs och slogs till svetten rann. Båda flåsade. Han var större och starkare men jag var smidigare och snabbare.

Nu bestämde jag mig för att avsluta det här. Jag gjorde en handvolt bakåt. Jag tog sats och sprang så snabbt jag kunde. Han tittade förvirrat på mig. Jag tog tillfället och la mig ner på marken. Jag gled på marken och åkte tunnel genom hans brett särade ben så att jag stod bakom honom. Jag ställde mig snabbt upp . 1057 hade inte vänt sig om än. Jag tog ett hårt grepp om staven och drämde den i hans bakhuvud. Sedan sparkade jag honom på ryggen. Jag hoppade upp på hans rygg och vred om hans nacke. Berget föll ner på marken medvetslös.

Jag ställde mig upp för att sedan sätta mig ner på ena knäet. Jag böjde på huvudet i en respektfull gest. Något man gör för att visa respekt för motståndaren. Efter ett tag ställde jag mig upp. General Saber nickade med en sammanbiten min. Mina ögon glödde i rött och jag tänkte inte ens ändra dem till brunt igen.

Jag ställde mig i ledet igen och Alex gav mig en mörk blick. Hon fnös till. Vänta bara tills hon får se hur dem här krigarna kämpar. Vissa av dem ser fjuttiga ut. Men när du tävlar mot dem så är du död innan du äns blinka.

General Saber skrek ut nya order. När det var Chloes tur fick hon ett svärd. Hon vann över den andre krigaren. Sista matchen var det Alex och 834 som skulle tävla. När Alex fick se 834 fnös hon till och skrattade.

"Har ni ingen bättre eller? Honom slår jag på bara några sekunder" sa hon kaxigt till generalen. Generalen skrattade bara högt och meddelade om att de kunde börja.

Alex hann inte äns svinga svärdet innan hon låg på marken besegrad. Han böjde sig i den avslutande gesten. Alex puttade bara bort honom och fräste argt. "Jag skulle ha besegrat dig. Bara det att jag fick något i ögat" alla i ledet fnös åt henne. Till och med General Saber fnös. Aa visst tänkte jag. I hennes drömmar ja eller vänta inte äns det.

Vi fortsatte träningen och Alex förlorade i allt. På löpningen hade jag slagit Chloe med 4 sekunder.

Just nu var jag på väg till mitten av fältet. Alla andra krigare följde efter mig. Chloe gav mig uppgivna blickar. Jag gjorde ett tecken åt henne med högra handen. Det betydde "Jag kommer klara mig".

General Saber ledde alla till vår destination. När vi hade nått punkten bad han två biffiga krigare att stiga fram. "Ta av överdelen på din rustning krigare!" Skrek generalen.

Jag böjde på huvudet i en respektfull gest och började ta av rustningen. Nu stod jag bara med bh:n och mina byxor. Alla kunde se mig. De nya krigarna drog efter andan. De hade nog inte sett så många ärr förut.

"Sätt dig ner!" Skrek General Saber. Jag gjorde som han sa. Jag drog ett djupt andetag för att samla alla mina tankar. Jag kände hur en svidande smärta ilade genom kroppen. Bara 23 piskrapp det är ingenting. Eller hur?

"Vad är första regeln, krigare?" Jag bet ihop mina tänder för att inte skrika till av smärtan. "En krigare ger aldrig upp" svarade jag sammanbitet.

"Andra regeln?"

"En krigare följer order"

"Tredje?"

"En krigare är lojal mot sitt lag"

"Fjärde?"

"En krigare skriker inte av smärta och visar sig inte svag, oavsett hinder"

"Och femte?"

"En krigare visar nåd"

"Vilken regel bröt du emot idag?!"

"Den femte, sir" piskrapp efter piskrapp slog emot mig. Jag kände hur varmt, kletigt blod rann nerför mina rygg. Det var bara fyra piskrapp kvar. Tårar hotade att rinna men jag lät dem inte. Jag har inga känslor.

Dem sista piskrappen var över och alla lämnade mig ute på fältet blodig och svettig. Ja, alla förutom Adams.

När ingen kunde se sprang hon emot mig och iakttog alla mina djupa sår. Jag blundade för att glömma smärtan. Såren dunkade nästan. Jag kände med mina tankekrafter hur Chloe tänkte röra vid såren. Jag öppnade ögonen snabbt och tog tag i hennes hand, hårt.

"Okej, jag ska inte röra. Du mosar mina hand ju" sa hon med en grimas i ansiktet. Jag släppte den långsamt. "Vi måste till Apollon." Jag tittade med uppspärrade ögon emot henne och skakade häftigt på huvudet.

"Kan du bara glömma, mannen"

"Sluta vara så envis"

"Bro, I was born like this" hon suckade djupt och drog upp mig på fötterna. Fasiken. Att hon alltid ska lägga om mina sår. Jag klarar mig perfekt.

Vi gick emot Apollons palats del. Chloe knackade på dörren och vi hörde ett "kom in" Vi öppnade dörren och klev in. Han tittade på oss och vi neg djupt. Sedan ställde vi oss upp riktigt.

"Igen, Inyx?" Jag nickade långsamt. "Hur många? Det har bara gått en dag och du har redan blivit piskad"

"23" mumlade jag till svar. Han suckade.

"Kom här så lägger vi om dina sår"

Mitt envisa jag ville säga nej men jag visste att dem inte skulle gå med på det. Jag satte mig på hans skrivbord. Där som jag alltid satt när han skulle lägga om mina sår. Apollon hade visat Chloe hur man gjorde när man skulle lägga om sår. Bara för att han viste att hon och jag alltid skulle vara tillsammans. Då kunde hon lägga om mina sår när han inte var där.

Chloe och Apollon hjälptes åt och var färdiga snabbt. Jag skulle resa mig för att gå när Apollon lyfte upp mig och la mig i hans säng. Chloe följde efter.

"Vad gjorde du för att förtjäna dem?" Apollon nickade mot såren. Jag tittade uttråkad på honom.

"Det var inte jag." Mumlade jag.

"Nej, vem var det då?!" Skrek Chloe sarkastiskt.

"Helia"

"Va?" Sa Chloe förvånat. "Vad gjorde hon?"

"Hon förvandlade hennes lår till vatten och stoppade in en kniv där så att det skulle se ut som om jag huggit henne. Hon hade ju byxor på sig så ingen misstänkte något. Jag stod och kastade knivar mot tavlorna. Hon måste ha snott en och satt den i hennes fake lår. Sedan anklagade hon mig för det. Hon grät som en bebis" svarade jag.

"Hur vet du det?" Frågade Apollon och rynkan mellan hans ögonbryn blev större.

"Tankrekraft" Han nickade förstående. Det blev en lång tystnad tills vi hörde någon springa emot rummet. Alla ryckte till och vi ställde oss i försvarställning. In genom rummet kom Ethan. Jag suckade av lättnad.

Han bugade inför Apollon. "Miss Morningstar, du har en gäst"

Jag rynkade på ögonbrynen och tänkte efter. Vem hade jag bjudit? Tillslut så nickade jag bara.

"Åh här kommer han ju" In genom dörren kom Shawn.