Är vi dömda till det här?

Lily

•Nicolis perspektiv•

"Så vadå?"

"Du vet under ceremonin?" Chloe nickade. "Kommer du ihåg sista meningen?" Hon tänkte efter.

"Du menar hädanefter bugar du inte för någon?" Jag nickade långsamt.

"Vi åt middag och Nicolas kom ner från sitt rum. Han gick fram till Nica. Pappa spände alla muskler beredd på att Nicolas skulle göra något. Men han bugade för henne. Han satt på knä, bugandes inför sin lillasyster. När Nicolas satte sig upp igen kysste han henne på pannan och tårar rann nerför hans kinder. Han satte sig på knä igen och så sa han jag älskar dig Nicolea, ge mig en till chans. Jag kan inte leva utan dig. Nicolea tvekade såklart men hon nickade iallafall. Nu är Nicolas riktigt överbeskyddande"

"Bugade han?!" Jag nickade långsamt. "Helt otroligt" mumlade Chloe.

"Jag går till Nicolas"

●Nicolas perspektiv●

Jag behövde mer att dricka. MER! Jag drog handen genom håret av frustration. Hur kunde jag ha varit så dum? Jag kände hur smala armar lindades runt min vältränade överkropp och hur kyssar placerades på min nacke.

"Chilla mannen. Hon kommer tillbaka, jag lovar." Hörde jag Katta mumla hest. Jag vände mig om och tittande djupt in i hennes ögon. Jag lindade mina armar runt hennes midja och hon placerade sina armar runt min nacke. Under hennes haka placerade jag mitt finger och böjde upp hennes huvud så att hon tittade upp emot mig. Jag böjde mig fram och kysste henne på mungipan och upp över käken och kinden ända tills jag kom till hennes öra. "Håll dig utanför och låt mig vara!" Väste jag i hennes öra.

Nicoli visade inga täcken på rädsla utan hon tittade bara oroligt på mig. Hon vände sig om och gick. Jag måste ha mer alkohol. Jag förde mina steg ner mot baren. När jag kom ner hällde jag upp en drink. Ännu ett par armar lindades runt min midja. "Jag sa att du skulle lämna mig ifred!" Skrek jag. Jag vände mig om av ren ilska. Katta borde låta mig vara. Men personen framför mig var inte Katta, det var Lily. Min Lily.

Jag drog henne närmre och gav henne en kyss full av kärlek. Fyfan vad jag har saknat henne!

●Shawns perspektiv●

Nicolea hade somnat i min famn ute på balkongen igår kväll så jag lyfte upp henne och la henne i min säng. Hon hade inte vaknat ännu. Jag låg och iakttog henne. Hur kunde man vara så vacker?

Jag hörde hur hon gnydde till och hon öppnade ögonen långsamt. Hennes ögon lyste i rött, säkert någons slags guda sak. Hur kunde man vara så vacker? Plötsligt ändrade dem tillbaka till den varma, bruna färgen igen. Jag kysste henne på pannan.

"Godmorgon" sa hon hest med sin morgonröst. Den rösten kallar jag gudomlig. "Good morning, sweetheart" svarade jag henne. Hon skrattade till. Jag ryckte förvånat på ögonbrynen. "Vadå?"

"Jag har inget hjärta"  skrattade hon fram.

"Hur kan du älska mig då?"

"Hur kan man inte älska dig?"

"Jag tror inte på dig" jag la mitt huvud på hennes bröstkorg. Jag hörde hennes hjärta banka snabbare. "Du har visst ett hjärta!" Utbrast jag. Hon skakade på huvudet med ett leende på hennes mjuka läppar. När hon sedan såg att jag iakttog henne, bet hon sig i läppen. Jag böjde mig fram och kysste henne. Från att vara en passionerad kyss till att bli intensiv. Jag ville bara ha mer av henne.

Jag satte mig gränsle över henne och tog tag i hennes händer som hade lekt med mig hår. Jag placerade dem över hennes huvud. Jag bet tag om hennes underläpp. Plötsligt så hör jag hur någon rusar in i mitt rum och skriker mitt namn. Men vafan! 

Jag kliver av Nicolea och tittar på personen i dörröppningen. Jag drar handen genom mitt hår och suckar irriterat. Nicolea reser sig upp efter ett tag och rättar till sin tröja. Jag höjer mina ögonbryn mot Jake som står och tittar roat på oss.

"Va fan gör du här?" Frågar jag irriterat.

"Åh, vad gullig du är Shawnie. Jag har saknat dig med!" Svarar Jake med en barnslig röst. Jag himlar bara med ögonen mot honom. "Okey, jag kom för att säga att du har fått en person att sjunga med i studion. Hon kommer att träffa dig vid studion om 30 min. Det är bäst att du försöker att hålla händerna borta ifrån Nica här och åka istället." Jag suckar djupt igen.

"Det gör inget. Åk du, vi kan avsluta det här någon annan dag" viskar Nicolea i mitt öra. Hon kysser mig på kinden och sedan lätt på munnen. Hon reser sig sedan upp för att gå när hon kommer fram till Jake placerar han armen runt hennes midja och ger henne en kyss på nacken. Hans andra hand placerar han på hennes rumpa. Hon ger honom ett lömskt leende. Ilskan kokar i mig.

"Antingen så släpper du mig eller så får du ta konsekvenserna"

"Vad kan en söt tjej som du göra emot 80kg muskler, om jag får fråga?" Hon tar tag i hans arm, vrider om den och slänger ner honom i marken. När Jake landar hör man hur han stönar av smärta. Hon vrider till armen lite till. "Mycket" svarar hon med ett leende. Nicolea släpper hans arm och Jake ger henne ett barnsligt leende.

"You're not so bad" säger han. Jag börjar bara skratta åt hela situationen. "Jaja, jag måste gå nu. Ses sen" säger Nicolea. Hon ger mig en slängkyss och jag fångar den.

Jag hör hur ytterdörren stängs och jag reser mig upp ifrån sängen. "Gjorde det ont?" Frågar jag Jake som håller på att ställa sig upp.  "Nejdå" skrattar han fram.  Jag skakar på huvudet och vi åker sedan till studion.

När vi är framme tar jag hissen upp till min del av studion. Genom dörren hör jag röster som pratar lågt med varandra. Jag öppnar dörren och kliver in. Jag blev förvånad över personen som satt där. Skulle hon sjunga med mig? Eller är det bara jag som inbillar mig?