Allt började,där på festivalen.
När jag först såg henne.
Hennes leende,hörde hennes skratt över fyrverkerierna.
Jag bara sat där och kollade på henne,när plötslig. Hon vände sina gröna ögon mot mig.
___________________________________
Lea,en vanlig...
Skolan var slut och jag och Filip drog hem till honom. Eftersom jag är typ praktiskt taget en, 'familjemedlem' i hans familj, så har jag lite kläder här och där....
"Uuuugghh!!" Klagade Filip när vi var i hans rum. Han hade trasslat in sina fingrar i sina orangea lockar. "Vad klagar du över?" Jag satt på hans säng och åt godiset vi köpte. "Om du är nervös inför dejten, kan jag garantera-" "Hur ska du veta?! Du har jag aldrig varit på en dejt!!" Det blev tyst, sedan började jag gapskratta. "Du skulle bara veta..." sedan ryckte jag på mina axlar.."sant dock..." Filip flina en sekund innan han drog av sig sin vita T-shirt, och satte på sig en grön långärmad tröja med v-nacke. Drog på sig ett par blåa skinny jeans, och satte på sig halsbandet jag gav honom, som 13-års present. Det föreställde en vargtand.
"Du ser skitsnygg ut!" Kommentera jag när han stod och kika på hans spegelbild. Han log svagt mot mig, med en liten rosa färg på kinderna. "Tack!" Sedan slängde han lite kläder på mig, "din tur!!" Jag sucka surt men satte på mig det ändå. Ett par vita jeans-shorts, en pastell rosa skjorta och en kort skinnjacka. Jag rynkade på ögonbrynen mot min spegelbild. "Du ser sååååå bra ut!!" Utbrast Filip, jag bara rynkade ännu mer på mina ögonbryn, medan jag kavlade upp mina ärmar på skjortan. "Äh, jag skiter i den här!" Jag slängde iväg skinnjackan, tog min röda-och-vita college jacka och knöt den runt min midja. "Så! Mycket bättre!" Flina jag och gjorde peace-märket mot min spegelbild.
Filip kom upp bakom mig och vilade sitt huvud på mitt. För ett tag stod vi bara där och skrattade. "Filip! Pascal är här!" Hörde vi hans mamma ropa nerifrån hallen. "Kommer!" Skrek han tillbaka, innan han drog ner mig till hallen. "Inte så fooOOOrt...!!" Ropade jag medan jag blev nerdragen för trappen. I hallen stod ett tvillingpar, som såg jävligt snygga ut. Just saying!
"Hiyo" Hälsade Filip Pascal, som i sin tur log mot Filip. Jag bara stirra på Ofelias fötter.... Hon hade på sig ett par freakin' rullskridskor!!! "Hur kan du gå i dom där?!!?" Utbrast jag i en ljus röst, samtidigt som jag pekade på dom svarta, rosa, vita skorna som hade hjul på sig. "Ehehe.....tja....?" Börja hon nervöst, hon såg sååååå söt ut...! >///< "Träning...?" Sedan blev det bara tyst mellan alla oss fyra...
"Eeh....let's go!" Skrek jag innan jag stormade ur Filips hus, med tre skrattandes tonåringar bakom mig.
[ Filips Pov ]
Skrattandes gick jag bakom Lea, med Pascal vid min sida. Ofelia hade rullat upp till Lea, och dom båda två pratade glatt. Jag log för mig själv, när en hand tog tag i min. Rodnades kollade jag upp på Pascal som bara log mot mig. Jag tog upp min andra hand och rörde vid hans hår. Tänk att jag kunde få någon som är så vacker.... Jag gav honom ett brett leende, han lutade sig ner och gav mig en puss på pannan. Jag rodna men log.
Både Pascal och jag kollade upp, och vi såg ett par flinandes tonårings-tjejer. Lea fnittrade och gav mig tummen upp. "WoOAAAaah!!" Plötsligt börjar Ofelia falla bakåt på hennes rullskridskor. Innan jag ens hunnit reagera, så hade Lea fångat Ofelia. Med en arm runt hennes midja och den andra handen höll i hennes handled. När dom båda hade upptäckt i vilken position dom stod i, försökte Ofelia resa sig upp men halkade bara bakåt igen. "Om du ställer dig på dina bromsar, och går sakta bakåt borde det funka.." Föreslog Lea. Ofelia ställde sig på tå, och började långsamt backa tills hon kom upp på fötter igen och Lea kunde släppa henne.
Efter ett tag var vi vid nöjesparken. Man kunde höra alla skratt och skrik från attraktionerna, och i doften från alla godisstånd. "Go, go let's go..-!" börja Lea skrika. "Let's go Datego!" fyllde jag i. Skrattandes gick vi alla fyra in på nöjesparken..
[ Leas Pov ]
Jag kände hur min kropp blev lycklig, av att se alla barn och vuxna runtomkring mig som var glada. Himlen var vackert ljusblå och små, små tussar av bomull föreställde moln. Jag vände mig om mot Ofelia, Pascal och Filip dom var sååååå långsamma! "Ugh!" stönade jag, tog tag i Filips handled och drog honom efter mig. "Skynda på nu!" Jag hörde hur han skrattade efter mig. Vilken underbar dag det här kommer bli!
[ Tids Hopp ]
Klockan var nu, ungefär fyra på eftermiddagen. Nästan alla hade gått hem, förutom vi och en massa andra. För någon timme sedan fick vi en skymt av Marshall och Jesper. Dom gick hand i hand och såg så gulliga ut!! Sedan såg jag hur Jesper gav Marsh en puss på kinden, och Marsh rodna...!!! >///<
"Kom nu! Låt oss åka den innan vi går hem!" Hörde jag Filip ropa, och såg hur han pekade på en bana med vatten i. Ungefär som "Floomride" (hur man nu stavar det...) på Liseberg. Fast man satt i en val istället. "Sure, Why not?" Skratta jag och drog med mig Ofelia. Jag har märkte en sak under dagen. Ofelia har uppfört sig så....konstigt...? Jag vet inte hur jag ska förklara det, men hon verkar inte vara sig själv idag. Varje gång jag ler mot henne eller tar hennes arm eller nåt, rodnar hon och kollar bort eller ler bara svagt mig mig. Jag skakade lätt på mitt huvud, jag inbillar mig säkert!
Vi ställde oss i den lilla kön, Ofelia hade nu tagit av sig sina rullskridskor och går faktiskt nu i normala skor! Hon sa att det blir för jobbigt, om man har på sig ett par rullskridskor för länge. "Jag vill sitta längst fram!" Ler jag, "jag känner för vatten!" "Okej!" Svara Filip och Pascal säger,"varför inte? 'Felia vill inte du också sitta fram?" Ofelia rodnade lätt när all uppmärksamhet var på henne. "Jo...det villa jag nog..." svarade hon osäkert, medans hennes ögon hela tiden flackade runt. "Oki-dokie!" Jag tar tag i hennes hand,"då sitter du och jag längst fram!"
Efter en stund var det vår tur. Vi satte oss i den blåa valen och det kunde börja. Vi gjorde svänger och åkte nerför små gupp, så vi blev lite små blöta. Efter en stund ser jag bara hur banan försvinner, och då förstår jag att slutet är nära....! För vår torrhet! "Hörni?! Vi åker ner snart!" Ropa jag bakåt. Alla vi fyra styrde våra blickar mot det stora fallet. När vi åkte ner skrek alla, och jag kände hur jag lyfte lite från mitt säte.. Och i just det ögonblicket när vår lilla val störtdök, kände jag mig så fri!
När vi kom ner så bara kom det en våg av vatten på oss! Det mesta landa i mitt och Ofelias knän.... Vi bara skratta när valen åkte in igen för nästa på tur. Jag kände att jag hade åkt färdigt för dagen, men Filip och Pascal ville visst åka igen. Så jag och Ofelia gick och satte oss på en bänk nära attraktionen. Vi satt och babblade på om random saker.
Efter ett tag så blev det tyst, jag märkte i min ögonvrå hur Ofelia såg....besvärad ut..? "Um...L-Lea..." fråga hon mig osäkert. "Ja?" Log jag,"vad är det?" Hon fibbla med sina fingrar,"jo...det är så att....jag kanske..." "Ja, vaddå?" Fråga jag, undrandes över vad hon skulle säga. Hennes gröna ögon mötte mina, "jo, jag gillar dig....." hennes kinder var nu i en mörkar färg av rosa. Jag blev bara chockad över det hon sa, men hon verkade ta tystnade på fel sätt,.. "J-jag vet...du kanske inte gillar mig på det sättet...-" Jag avbröt henne med att vinkla hennes huvud mot mig. "Jo, jag gillar visst dig. Mer än du anar..." mumla jag när jag lutade min panna mot hennes.
Hon slog armarna runt mina axlar och jag lade mina runt hennes midja. "Jag gillar dig också..." mumlade jag mot hennes nacke... jag kände hur jag log. Nu kan det inte bli bättre...
A/N heeej! I'm back! Tänk att jag lyckades skriva ett nytt kapitel bara sådär! Det gick fort! Iallafall, hoppades att ni gillade detta kapitel! Sry om det blev för långt! Hälsningar, Gore_Gurl. Remeber! Alwasy Stay fabulous!
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
