Blossom girl (Pausad tills vidare)

11- Kvalitéts tid med brorsan

Jag låg kvar i den blå, röd och vita randiga hängmattan ute i vårt glashus hos pappa. Mattan gungade sakta och säkert. Jag vilade med mina armar under mitt huvud, mina ben var korsade och mitt långa bruna hår låg utspritt över mina axlar. Lite av mitt hår hängde över hängmattan, jag har övervägt tanken att klippa mig. Men, mamma protesterar, men jag får i alla fall klippa mina toppar.

Regnet smattrade lugnande och harmoniskt mot glastaket, solen höll på att gå ner. Jag tror jag spenderar natten i hängmattan...

Pappa visste redan att jag låg där, han hade visst kommit hem när jag låg och sov. Han lämnade en lapp och en tallrik med fläskfilé, broccoli och potatisgratäng. På lappen sa han att det var okej om jag låg där, bara jag ställer klockan till att jag ska gå upp för skolan. Klockan var nu 22.30, även om solen höll på att gå ner så var det fortfarande lite ljust ute. Jag sträckte på armar och ben, innan jag slängde mina ben över hängmattans kant och stod ner på golvet. Precis när jag kommit ner på golvet, snubblar jag över filten pappa la över mig.

Det lät väldigt högt, som tur var är att glashuset är rätt så långt borta från huset och det är ganska ljudisolerat. Jag ställde mig upp på knä, drog av filten från mitt huvud och blåste på en hårslinga som kommit fel.
Med tysta steg gick jag ut ur glashuset, och gick mot pappas gul vita trähus. Huset såg så mystiskt ut i den varma sommarnatten, i Pascals rum var det fördraget men jag kunde skymta ett ljussken bakom dom mörka mörkläggnings gardinerna. Jag halv sprang fram till huset tills jag nådde ena väggen, jag kikade upp mot Pascals rum. 1 våning upp.

Om du lyssnade noggrant och kollade på det svaga ljusskenet, vet man att han spelar. Man kunde höra skjutningar, bomber som exploderade. Ja, you name it. Ljuset flashade också, han rörde sig så snabbt och det verkade som om han hade nått till ett min- och bombfält. Jag lyfte skeptiskt mitt ena ögonbryn, innan jag sedan påbörjade mina försök att få hans uppmärksamhet.
"Psst! Pascal!" väs/viskade jag. "Pascal!"

Vid mitt 24:de rop, verkade han höra mig. För det blev en tyst paus, innan han slängde ner en hängstege som dinglade och slog mot husväggen. Jag flina när jag hörde att spelet var igång igen. Nu hade jag nått hans fönsterbleck och så satte jag mig i han fönster, mina ben slog mjukt mot det ljumna elementet. Pascals safir blå ögon var klistrade vid den lilla, ljusa datorskärmen. Han bet sig i underläppen där hans lilla ring satt, han fick den när han var 14. Han sköt oavbrutet hela tiden och kastade bomber överallt. Någon sköt honom bakifrån, "Game Over" stod det med stora svarta bokstäver över skärmen. Pascal slog ut med armarna men pausade spelet, snurrade runt på hans stol, och vände sina vackra ögon mot mig.

Efter ett tag av att bara titta på varandra, suckade Pascal och stod upp. Jag satt nu på hans obäddade säng, med blåa linnelakan. Med handen på dörrhandtaget, vände han sitt huvud halvt mot mig och nickade mot dörren medan han öppnade den vita dörren och slank ut. Glatt hoppade jag ner från hans säng, vilket gjorde den ännu mer stökig. Jag tog den lila hjälmen som hängde på baksidan av den vita dörren, och skuttade tyst ner för trapporna.

Pascal stod redan i hallen med en tunn hoodie på sig. Den var blå och lila, vilket passade till hans svarta hjälm.
Jag fick på mig mina skor, tog min tunna jeansjacka från kroken och slank ut genom ytterdörren.
Efter att jag gått ut, stängde Pascal dörren tyst och låste den. Nyckelringen kastade han upp och fångade den sedan i handen, innan han lade den i bakfickan på sina jeans.

Tysta som möss öppnade vi garageporten, och slank in. Jag slog på ljuset, och man kunde se i princip allt vi har förvarat.
Bildäck, tält, sovsäckar, en gräsklippare och annat.
En annan sak som också stod där, var Pascals övertäckta moped, som var orange. Han drog bort skyddet, ledde ut den ur garaget. Jag släckte lampan, stängde och låste sedan garaget.

Pascal stod redan utanför, lutad mot moppen med sin hjälm under armen.
När han såg mig, tog han på sig hjälmen och satte sig upp på moppen.
Jag log och visade tänderna, när jag drog på mig den lila hjälmen. Satte mig bakom honom, slog armarna om hans midja och så bar det iväg.
"Vart ska vi åka?" Fråga Pascal. Nicoles bästa vän, Kevin hade hjälp till med att installera mikrofoner och hörselsnäckor i hjälmarna. Så att man kan prata ändå, utan att behöva skrika av lungornas kraft.
Jag ryckte på axlarna. "Till stranden kanske?"
Han svarade inte, men när han gjorde en vänster sväng, förstod jag att vi var påväg mot stranden.
För:
1. Det stod på skylten vi svängde förbi.
2. Jag kan den här stan och det mesta av vägarna.

~*~*~

Nu var vi framme vid stranden, kl 23.07.
Nästan genast när vi stannat, hoppade jag av moppen och satte fart mot stranden. Jag tog av mig skorna, höll dom i ena handen och gick ut i vattenbrynet.
Vattnet var ljummet, det sträckte sig upp över mina fötter för att sedan glida tillbaka igen.
Som händer som ville grabba tag i mina fotleder, och dra mig ner i vattnets mörka, men ändå mystiska djup....

[ Pascals Pov ]

Nu är väl hon sådär, filosofisk igen....
Jag sucka men gick med långsamma steg ner mot stranden.
Jag kollade på min syster, hennes bruna långa hår och på hennes ryggtavla. Hon vände sig om och hennes gröna ögon möttes med mina blåa.
Nu log så där vänligt igen, jag log snett tillbaka. Jag gick närmare nu och brydde mig inte att mina skor blev blöta.
Dom är ändå vattentäta-
.....Och nu känner jag något vått i skon. Jaha, det var det med det "vattentäta".

Jag skrattade i mitt huvud åt mina tankar, och kollade sedan ner på min leende lillasyster.
Jag skulle dö för henne...
Utanförvarning, slog jag armarna om hennes midja och lyfte upp henne. Hon skratta och kollade ner mot mig. Men leendet bleknade när jag gick längre ut i vattnet.....
Plask! Splash!
Nu stod jag dubbelvikt och skrattade att jag nästan tappade andan.
Hon satt på rumpan och plirade surt mot mig, under hennes blöta bruns lugg.
"Pascal din jävel!" Gormade hon och ställde sig upp ur vattnet.
Hennes var genomblöta tillsammans med hennes hår.

Hon formade en liten brun med hennes händer, fyllde den med vatten och gjorde ett lönlöst försök att kasta det på mig.
Det kom bara några droppar på min tröja. Jag flina, tills hon grabbade tag i min handled och slängde ut mig i vattnet! Literally!
Jävlar vad stark min syrra är! Men nu ska hon få!
Hon verkade inte märka att jag smög mer en liten limegrön vattenpistol i min ficka förut. Hon verkade inte heller märka att jag fyllde den med det salta vattnet från havet.
Hon fick sig en överraskning när den smal strålen, träffade hennes kind.
"Näe, nu du-!"

Från under sin tröja fick hon fram en rosa plast vattenpistol, fyllde den snabbt och började spruta på mig.
Vart i helvete gömde hon den där?! I bh:n antar jag....
Sedan började en blöt vatten fajt...

[ Ofelias Pov ]

Skrattandes duckade jag Pascals vattenstråle, fick ett perfekt läge och sköt mot han midja.
Vi båda var verkligen blöta nu!
Det är vad jag kallar: Kvalité tid med brorsan!

A/N tjäna! I'm back again, bishes!
Aja, det tog lite tid att publicera den här delen, men hoppas att ni blev nöjda!
På bilden vet jag inte Vrf jag skrev: By Gore_Gurl.
Men bara så ni vet, bilden på coveret tillhör inte mig och inte videon heller för den delen.
Videon kommer från serien: Children Of The Whales.
Och om ni undrar varför videon är i svart-vitt, är det för att det var den enda videon folk rörde sig på!

Jag tror det var allt? Men iallafall, Love ya guys! Hoppas på att jag kommer publicera ett nytt kapitel snart!

~| Sincerely Gore_Gurl |~