Blossom girl (Pausad tills vidare)

5- Ett oväntat möte

Det var mörkt runtomkring mig. Jag hörde hur fåglarna sjöng genom mitt öppna fönster. Som jag sa,det var mörkt runtomkring mig......ända tills en stor,irriterande,liten parasit öpnnade min dörr och solen bara flöt in,och bländade mina ögon.
"Upp och hoppa,lilla loppa!" retades han,när han slängde in en kudde som träffade mig mitt i ansiktet."frukosten är klar!"
"Hatar dig!" gnällde jag hest,medan jag kravlade ur min säng. Med dom mjuka,varma lakanen och dom stora fluffiga kuddarna....

Jag satte mig på kanten av min säng,och sträckte mig efter kläderna mamma hade lagt fram....
En vit kjol,och en rosa magtröja....
No! Skit i det!
Jag slängde iväg kläderna över mitt golv,och plockade egna kläder.
Ett par svarta jeans shorts,ett vit linne och en tunn rosa hoodie.
Jag klädde på mig,strunta i att bädda sängen och drog upp rullgardinen.
Solen bländade mina ovana ögon,så jag blinkade några gånger innan dom vant sig.

Jag gick ut från mitt rum,och ner för trappen.
Jag hörde hur Pascal satt i soffan,med tv:n på. Jag släpade mig mot köket,och kollade om mamma hade kokat några ägg som hon sa att hon skulle.
Jag kika ner i diskhon,och sucka. Inga ägg.
Jag plockade fram lite vitt bröd,bredde på smör,ost och skinka. Lade den på en tallrik och skicka in den i mikron,i en minut och på 900 grader.
Medan jag satt och väntade på att min macka skulle bli klar,kom Pascal in i köket.
Han suckade och satte sig ner framför mig,och smålog som han brukar.
"Vad flinar du åt?" Fråga jag irriterat.
"Inget..." hans flin växte större,medan han kollade bakom mig.
Jag vände mig om och såg klockan.
Kvart i åtta.
Shit!
Min macka blev precis klar,så jag tog den och kasta mig ut i hallen.
Jag satte mig ner på him och drog fram mina rullskridskor.
Pascal stod i dörröppningen med korsade armar och ett flin.

Jag kika upp på honom,och kom och tänka på en sak.
"Skulle inte din skola på utflykt i dag?" Fråga jag,med mackan i munnen.
"Jo...." svara han dröjande.
"Började den inte åtta,då?" Fråga jag,nu var det min tur att flina.
Hans flin försvann och ersattes med panik.
"Shit shit shiiiit!!!" Skrek han när han flaxa omkring i hallen.
Jag skratta högt,medan jag ställde mig upp.
"Kommer du då??!" Ropa jag uppåt mot hans rum.
"Håll käften!" Skrek han tillbaka,han åkte ner på trappräcket och sprang mot mig.
Han tog sin jacka från kroken och rusa ut genom dörren,och kollade stressat på mig.
"Jag kommer!" Svara jag,och så började vi springa.....
~*~*~

Jag var framför Pascal,och rullade det snabbaste jag kunde på mina rullskridskor. Jag hörde hur han flåsade efter mig,när han sprang i sommarsolen.
"Kom igen nu!!" skrek jag bakåt."Vi kommer försent!!" Jag väjde förbi en lyckstolpe och en gammal gubbe med rullator.
Pascal sprang ikapp mig,men hamnade snart bakom mig igen. Jag rundade ett hörn,med Pascal i mina hälar.

"Ofelia,akta!" hörde jag honom skrika,innan jag krockade in i en människa.
Jag slog i mitt ansikte med personens huvud. Det gjorde så himla ont!
Jag knep ihop mina ögon,i det ögonblicket vi krockade. Sen kände jag bara hur vi föll till marken med en duns. Jag skrapa upp mina handflator och mitt ena knä,kändes det som.

När jag äntligen öppnade mina ögon,möttes dom med ett par mörka ögon. Jag hade visst krockat in i en tjej,hon såg ut som i min ålder. Hon hade kort svart hår och mörka ögon.
"Herregud,förlåt mig!" utbrast jag,när jag hade analyserat henne. Hon gav mig ett stort leende.
"Gör inget"
Vi märkte då hur vi satt. På nåt sätt hade hon fått sitt ena ben runt min midja,och jag hade min ena hand på hennes hand.
"Okeeeej.......hur kommer vi loss?" frågade hon med ett frågande uttryck,hon rörde sitt ben lite.
"Eeeemm....om du tar bort ditt ben" började jag,och så försökte vi få loss varandra.

Efter en stund stod vi båda upp,och log generat mot varandra.
"Leeeaaaa!!!!" ropade en kille,som kom springandes. Han hade oranget (vet ej hur man stavar...) hår,och bruna ögon.
När han var framme vid oss,så kollade han på oss båda.
"Vad var det jag sa?!" Gasta han."jag sa ju att du inte skulle springa så fort!"
"Ja,ja.....du behöver inte skryta...." muttrade tjejn bredvid mig,som visst hete Lea.

Precis då kom Pascal upp bakom om,och lade sina händer på mina axlar.
Lea kollade förvånat upp på Pascal,sedan log hon brett och höjde sin hand i en hälsning.
"Hej,Pascal!" hälsade hon glatt på min brorsa.
"Vänta! Vänta vänta vänta vänta.....!!!" avbröt jag,sedan pekade jag på Lea och på Pascal."känner ni varandra??" frågade jag misstänksamt.
"Japp!" svarade Lea,lika glatt som förut.

Hur kan en människa va så glad hela tiden?
"Vi går i samma skola" mumlade Pascal,sen lyste hans aniskte typ upp när han såg killen bakom Lea."hej,Filip"
"Eeeh....H-hej..." mumlade killen med det orangea håret generat,medan han rodnade lätt. Rodnaden syntes inte så mycket,men jag märkte. Det gjorde visst Lea också,för hon började flina hur brett som helst.
"Gud vad nervös du blev,då" kommenterade hon. Hennes flin växte när hon såg att den så kallade Filip rodnade ännu mer.
"Lea" började Filip.
"Ja?~" sjöng hon.
"Kan du hålla käften?"

Det blev tyst en stund,innan Lea började gapskratta. Filip himlade med ögonen,och lade armarna i kors.
"Nepp. Antagligen inte...." muttra han,innan han slog till henne på axel."Lea,va tyst!"
"Ja,ja...." muttrade Lea surt innan,innan hon kikade på sin klocka hon hade runt handleden."Oh,Shit!! Filip,vi kommer försent!!" skrek hon innan hon rusade förbi oss.
Filip suckade och sprang efter henne.
"Ses sen,Ofelia!" Sa Pascal innan han sprang ikapp dom,nerför gatan.
Jag stod bara och kollade efter dom,när dom rusade neråt trottoaren. Men precis innan jag hann vända mig om för att också komma till min skola,hörde jag Lea.
"Hej då,Ofelia!" skrek hon. Jag vände mig om,och se henne vinka glatt mot mig innan hon försvann bakom ett annat hörn och var borta. Jag log svagt,innan jag började rulla iväg mot min skola.

*~*~*~
Jag hann precis till skolan,innan klockan gick. Jag såg Nicole sitta med armarna i kors,medan hon var tredje sekund kollade sin mobil. När hon fick syn på mig,rullade hon argt mot mig.
"Ofelia!!" började hon gasta."Varför är du här så sent?!?!" fortsatte hon,medan hon spände ögonen i mig.

"Jo,jag krockade...." började jag förklara,och medan vi gick in i skolan hade jag berättat hela historien om hur jag och Lea krockade.
"Jaha,det kan man kalla förklaring" sa Nicole,efter att jag hade berättat hela historien.
"Mm" hummade jag,medan jag öppnade hennes skåp."vilka böcker?"
"Den tjocka svarta,en blå mapp och mitt pennskrin" räkna hon upp.
Jag plockade ut dom från hennes skåp,låste skåpet och gav henne böckerna.
Sen öppnade jag mitt skåp,tog ut mina saker och låste det.
Jag lade böckerna i min väska,jag hade hängandes på rullstolsstyret. Sedan ställde jag mig bakom hennes rullstol,och så började vi gå mot vårt klassrum.

När vi nådde vårt klassrum,och hade gått in så startade lektionen.
"Jaha,klassen. Godmorgon!" Hälsade vår lärare oss,Finn.
"Go'morron...." mumlade klassen till svars,medan man plockade upp sina böcker och saker.
"Vi har en ny elev som börjar här idag!" Säger Finn glatt. Han kollade not dörren,när den öppnades.
Alla i klassen kikade mot dörren,som långsamt öppnades.
In steg en tjej.
Hon hade mörkbruna ögon, och ljust långt hår.
Jag kika på hennes kläder och hennes sätt att gå. När jag hade gjort klart min analys,himla jag med ögonen och kollade trött på henne.
En typisk bitch. Som om klassen inte va tillräckligt komplicerad.....

Medan lärare babblade på om nåt,och hon bara stod där. Så höll jag på att tänka tillbaka på tidigare imorse....
"Herregud,förlåt mig!" utbrast jag,när jag hade analyserat henne. Hon gav mig ett stort leende.
"Gör inget"

"Hej då,Ofelia!" skrek hon. Jag vände mig om,och se henne vinka glatt mot mig innan hon försvann bakom ett annat hörn och var borta.

"Men,vill du presentera dig för klassen?" Frågade vår lärare,den nya bitchen.
"Javisst!" Hon steg fram och kollade på oss."jag heter Jessica,men ni kan kalla mig Jess. Trevligt att träffas!" Log hon.
"Ni får också presentera er!" Sa plötsligt vår lärare.
Sedan slutade jag lyssna,och återgick till mina tanker.

Efter en stund bluffade Nicole till min axel.
"Va?-" svara jag helt borta."jaha. Jag heter Ofelia"
"Det var ett fint namn!" Sa Jess glatt.
"Tack" muttra jag surt,medan lektionen började.
Japp,en typiskt liten bitch....

A/N
Heeej! Ledsen för att inte ha publicerat på så länge! Men,nu är den här! Den nya delen who!
Okej,förlåt.
Bilden som jag lade in föreställer Ofelia och Lea. Bilden till höger ska föreställa Lea,men ögon färgen var inte rätt.
Men bilden tyckte jag passade bra till hennes glada humör,så tänk bara att hon har bruna ögon.

Aja,sorry om jag inte uppdaterat på länge,men en ny del ska väl komma ut snart.
Vi ses!
Gore_Gurl

Btw 1590 ord