Förlåt || hov1

17 - Amandas perspektiv

"Han sa "Fuck oss" och sen... så bara gick han" snyftar Callie.

Jag funderar lite.

"Du sa att han skulle gå" börjar jag, "du kan inte klandra honom för att han gick. Du ville det"

Hon skakar på huvudet där hon ligger nerbäddad med filtar och täcken.

"Jag trodde han skulle stanna" viskar hon.

"Och sen vadå? Du är ju inte kär i honom längre" säger jag och får henne att gråta ännu mer.

"Jag är så ledsen" säger hon och drar händerna över hennes osminkade ansikte.

Jag klappar henne på benet.

"Det kommer bli bra. Båda gjorde fel, men allt kommer bli bra. Tillslut"

Hon tittar på mig med stora ögon.

"Är det så?"

Jag nickar och kramar henne.

_______

Jag låter Callie ligga kvar ensam i hennes lägenhet när jag är påväg till Ludwig. Jag snapar Ludwig att jag är påväg mot honom när Noels namn dyker upp på displayen. Jag trycker på grön lur och svarar.

"Eh... hej" säger han.

Jag ler lite.

"Hej. Vad är det?"

Han struntar i frågan och frågar istället;

"Vad gör du?" Han gör en liten paus innan han fortsätter, "har du varit hos Callie?"

"Ja, det har jag" säger jag och stannar vid ett rödljus, "jag är påväg till Ludde"

"Ah... okej. Men kan du försöka att vinkla de så att han inte blir arg på mig? När du pratar med honom?"

Jag suckar lite när jag går över övergångsstället. Typiskt Noel, han ska alltid vara roligast, snällast och bäst.

"Jag kan försöka det" svarar jag kort.

Han harklar sig lite och jag hör ett svagt skramlande i bakgrunden.

"Och eh... vad är Callies favoritglass?"

Jag stannar upp utav frågan.

"Vadå då?"

"Amen svara bara på frågan" säger han lågt.

"Hallonsorbet. Typ"

Jag börjar gå igen och trycker in koden till Ludwigs port.

"Okej" mumlar han, "tack"

Han lägger på och jag funderar över vad han menade med frågan. Jag går upp för trappen och knackar på Ludwigs dörr. Ingen öppnar så jag knackar igen. Inget svar. Jag trycker på handtaget och inser att det är öppet så jag glipar på dörren och möts av dånande musik. Jag smyger in i lägenheten och klarar inte av att tänka utan att hålla för öronen.

"Ludwig!" ropar jag men får inget svar.

"Ludwiiiiig!" ropar jag igen men den höga musiken dränker min röst.

Istället för att vänta i hallen går jag in till Ludwigs rum där han ligger i sin säng under täcket med musik i högtalarna. Lakanet är blött av hans tårar och han får syn på mig och jag fångar upp hans blick.

"Hej" viskar jag innan jag inser att han inte kan höra mig i den höga musiken.

Jag stänger av högtalaren och jag känner hur skönt det känns i hjärnan när tystnaden tar över. Han lägger ansiktet under täcket och stönar högt.

"Vad vill du?"

Jag känner nig lite sårad när han säger så men försöker övertala mig själv att det bara är på grund utav att han precis blivit heartbroken. Jag kliar mig under näsan så att näspiercingen hamnar fel.

"har du pratat med Noel?" säger jag istället.

Han skakar på huvudet under täcket.

"Jag vill inte snacka med dendär jävla svikaren"

"Vad har han gjort mot dig?"

Han suckar.

"Han ligger med Callie"

Jag tappar hakan.

"Va? Nej, det gör han inte?"

Ludwig nickar.

"Det gör de visst. Lovar. Har du sett hur de tittar på varandra? De klär av varandra med blicken"

Jag skakar på huvudet och sätter mig bredvid honom i sängen.

"Ludwig, Callie älskar dig. Hon har inte legat med Noel, hon har bara inga känslor kvar"

"Men varför har de ljugit för mig? Vad har jag gjort mot dom?"

Jag skakar på huvudet.

"Du får prata med henne. Men hon älskar dig, det finns inget mellan henne och Noel"

Han kastar bort täcket från huvudet och gestikulerar med armarna.

"Jag tänker fan inte prata med henne. Aldrig igen"

Jag ställer mig upp igen. Kanske är det bäst att jag lämnar Ludwig här? Jag går ut i hallen när han ropar;

"Hälsa henne att jag hatar henne"

_____

Har inget flyt i när jag skriver längre :/ jaja det är ändå kul liksom att skriva men de går bara inte bra hela tiden så förlåtttt för dåliga kapitel