Min bästa väns fiende

Del: 14

Nästa dag hade jag ungefär samma outfit som igår, men jajaaa.

Jag vaknade rätt tidigt och satte mig i sängen med min mobil.

Efter ett tag bestämde jag mig för att ta en liten tur till stranden för att få lite luft.

Jag gick och satte mig ner vid vågorna.

Då helt plötsligt hörde jag mummel från bakom ett av tälten.

Jag gick närmare tills jag kunde urskilja vad dom sa och vilka som ägde rösterna.

Det var Felix, Anton och Erik.

"Gjorde du verkligen det?!" Utropade/viskade Erik och det lät som om han flinade.

"Ja," sa Anton, "Du skulle ha sett hans min!!"

'Vems min...' tänkte jag.

"Tänk att du ändå gjorde det för att.. *mummel jag inte kunde urskilja*" skrattade Erik.

"Alltså, det var inte så hemskt," hörde jag Felix säga, "Emma är rätt het ändå."

Jag höll seriöst på att ramla in i tältet där.

Varför pratade dom här tre killarna med sådana, typ, "mystiska" röster, gömda bakom ett random tält, tidigt på morgonen, och vad hade jag med det att göra?!?!?!

Jag bestämde mig för att bara fråga dom.

Jag klev fram framför dom och glodde på trion.

"Vad håller ni på med??" Frågade jag med armarna i kors.

"Inget, sötnos~" Sa Felix och gick fram till mig.

"Så ni tre står här, typ halv 6 på morgonen, och gör 'inget'," undrade jag skeptiskt, "Ja, det är ju inte aaalls misstänksamt."

Anton, Felix och Erik sneglade på varandra.

"Jag frågar er igen." Sa jag otåligt, "Vad håller ni p-"

Jag blev avbruten av Felix som smidigt tog tag om mina axlar och kysste mig för den andra gången den veckan!!

Men den här gången var jag snabb med att trycka mig bort från honom.

"Vad gör du??!" Väste jag åt honom.

Jag hörde Anton och Erik skratta, men brydde mig inte.

"Det är något du gömmer från mig, Felix!! Jag märker det!" Fortsatte jag, "Jag trodde att vi var vänner!! (Och kanske mer...)"

"Ta det lite lugnt, Em!" Sa Felix.

"Pfft, ta det lugnt my *ss!" Fräste jag.

Då helt plötsligt kom miss Bard fram till oss.

"Vad håller ni på med här??" Undrade hon strängt.

"Det är precis vad jag undrar!!" Utropade jag.

"Jaja," suckade miss Bard, "Ni får iallafall sluta med att snoka runt här, så pass tidigt. Vissa sover fortfarande. Gå tillbaka till era tält nu!"

Vi gjorde som hon sa och delade gick åt olika håll.

Jag gick in i mitt tält och satte mig med en duns i sängen.

'Hur kan så många vara kära i Felix' tänkte jag frustrerat.

Vad jag visste, kände jag inte så pass starka känslor för Felix längre.

Han visste ju ändå knappast inget om mig, som jag fick reda på under dejten!!!

Det måste vara något annat som driver honom till att leka med mina känslor...