Min bästa väns fiende

Del: 2

"Vem tror den där grabben att han är?!" Klagade Jenny i bilen på väg till caféet.

Jag ryckte på axlarna.

När vi kom fram gick vi in i caféet.

Jenny köpte kaffe och en bulle och jag köpte cola och en bulle.

Sedan gick vi och satte oss med vårt fika.

"Sååå, hur var det på sommarlovet då??" Undrade Jenny exalterat, "Vi har inte haft en chans att snacka om det än!"

"Det var väl bra." Sa jag och log.

"Men hur var det med kääärleken undrade jag, såklart!" Jenny himlade med ögonen och tog en klunk av kaffet.

"Åh, em, jag och William åkte till Disney Land tillsammans." Sa jag, "Och... sedan gjorde vi slut."

"Nej, vad synd!" Utropade Jenny.

"Ja..." suckade jag, "Men hur var det för dig då??"

"Det var grymt!" Skrattade Jenny, "Tom bjöd mig ut på dejt!!"

Visst, Jenny gillade att lyssna på mig, men det var ingenting mot vad hon gillade att lyssna på sig själv!

"Vad kul, Jenny!" Log jag stelt och tog en tugga från min bulle.

Helt plötsligt öppnades dörren och Tom, Jonas och Luka kom in i caféet.

Jenny och Tom log mot varandra när killarna gick mot betalningsdisken.

Av någon anledning möttes Lukas och min blick igen, och jag kollade snabbt bort irriterat.

Jenny kollade på mig med smala ögon.

"Ew, Luka spanade in dig. Vilket äckel." Sa Jenny äcklat och rynkade på näsan åt Luka.

"Vilken tönt." Fräste jag.

*nästa dag*

På skolan nästa morgon stod jag lutandes mot mitt skåp och väntade på Jenny, samtidigt som jag höll i min mobil.

Då kom Luka och Jonas gåendes i korridoren.

Jag kollade snabbt ner i mobilen.

"Hej, Emma." Sa Jonas.

"Tja." Sa jag snabbt och log lite smått.

"Hej." Sa Luka strax efteråt.

Jag bet mig i läppen och fortsatte kolla på mobilen.

"Eh, hej..." mumlade jag sedan tyst.

Dom gick förbi mig och jag kollade efter dom när dom gick igenom korridoren.

Då hörde jag någon som harklade sig bakom mig...