Varför mig? M.G

Kap.9

**Theas perspektiv**

När vi kom ut till parkeringen gick vi till en vit Volvo. Bilen var redan full så jag fick sitta i Martinus knä, när han tog sina armar runt min midja så kände jag känslor som jag aldrig känt förut. Det var som att det blev ett stort zoo i min kropp. Jag såg att dom andra kollade på oss i ögonvrån, med ett flin i varsitt ansikte. Jag undrar varför? Bilresan hem till dom var inte så lång, när vi kom fram så hade deras mamma Gerd-Anne fixat kläder för ett tag som jag skulle kunna ha. Hon hade även fixat så jag kunde sova på en madrass i Martinus rum.
Jag fick några kläder av Gerd-Anne och gick till badrummet och tog en snabb dusch och tvålade in min kropp noga. När jag var klar så tog jag på mig ett par gråa mjukis-shorts och ett svart linne. Jag gick ut ur badrummet och till Martinus rum där jag hörde röster, när jag öppnar dörren tystnar det. Jag går in och ser alla killar se på mig, jag vrider lite obekvämt på mig och det verkar som dom fattar vinken och visar att jag ska sätta mig ner så jag sätter mig på madrassen och tittar på dom med en undrande blick.
Martinus öppnar munnen men det kommer inte ut några ord så han ger Marcus en menande blick. Marcus öppnar munnen och frågar.

- minns du vad som hände innan du kom till Norge?.

Mitt humör sjönk genast och han var snabb med att lägg till

- du behöver inte svara om du inte vill.

Jag tittar på killarna som sitter och tittar på mig med nyfikna och undrande blickar. Jag tar ett hjupt andetag medans jag får en snabb tillbakablick.

-ja,jag minns.

Mumlar jag lite tyst och tittar ner på mina händer. Jag hör hur nån harklar sig och tittar upp och ser att alla tittar, nej, jag menar stirrar på mig med en undrande blick. Denna gången är det Lucas som öppnar munnen och frågar

- vill du berätta?...... du måste självklart inte.

Jag tittar på mina händer och börjar berätta allt från dagen jag kände mig iakttagen till att jag blev kidnappad och hamnade på sjukhus, tills jag kom fram till att jag satt i Martinus rum.

- det värsta var att jag blev misshandlad slagen och sparkad mitt framför deras ögon och att dom inte kunde hjälpa mig. Jag såg alla känslor som dom kände just i den stunden.

Sa jag och hade tårar rinnandes nerför mina kinder. Sedan kände jag att dom omfamnade mig i en stor gruppkram. Jag gäspade vilket fick dom andra att skratta lite smått åt mig.

- jag ska nog lägga mig. Sa jag och tittade på dom andra. Ska ni sova här med eller? Frågade jag Hannes, John, Lucas och Marius. Dom tittade på varandra och sedan på M&M som nickade åt dom. Dom vände sina blickar mot mig och nickade glatt, jag log mot dom och la mig sedan på madrassen och sa "godnatt" och fick en upprepad replik tillbaka.
Jag stängde ögonen ovh deras prat blev mer och mer som ett mummel och tillslut så gled jag in i en drömmfylld sömn.