Varför mig? M.G

Kap.8

**Martinus perspektiv**

När vi var säkra på att hon sov frågade jag pappa om han visste vart Thea skulle bo medan hon hade minnesförlust.
- pappa vet du vart Thea ska bo nu när hon har minnesförlust. Han tittade på mig och log.
- ja, ja det vet jag. Sa han och log. Jag tittade konstigt på han och gav han en menande blick.
- hon ska bo hos oss. Alla vände sin uppmärksamhet till pappa som att han skojade men det verkar inte som det. Jag tittade mot Marcus och log mot han och han log tillbaka. Jag tror att vi båda fick ett bra intryck av hon, kanske inte när hon blev misshandlad men när vi snackade.

**nästa dag**

Jag vaknade av att jag trillade ur stolen vilket resulterade till att dom andra också vaknade och började skratta men tystnade fort då man hörde besvärade ljud från Thea. Man hörde hon mumla olika ord.
- sluta...släpp mig... jag vill inte... Leon hjälp...Lucas. Det började rinna tårar från hennes ögon och jag gav dom andra en menande blick som dom förstod.
- Thea vakna....Thea. Jag skakade hon lite och hon satte sig spikrakt upp. Hon tittade på oss och började gråta mer. Vi försökte trösta hon, men till slut satt jag mig bakom hon, hon såg förvirrad ut men när jag la mina armar om hon blev hon sakta men säkert lugnare. Efter en stund så hade hon somnat om, fast i mina armar denna gången. Jag tittade på henne och sedan dom andra som satt och flina mot mig. Jag suckade och sa sen.
- det funkade ju. I en duh ton.
-mhmmmhmm.
Fick jag som svar från alla, men deras flin blev bara större.

**

Jag hade visst somnat för jag vaknade av att pappa skakade mig. Jag tittade på han med en undrande blick men märkte sen att dom andra var på väg ut.
- vi ska hem nu. Sa pappa, men jag skakade bara på huvudet.
- ska Thea med? Han log mot mig och nickade. Jag väckte Thea och sa att hon skulle få bo hos mig och Marcus när hon har minnesförlust. Hon nickade och log mot mig. En doktor kom in och fixade med apparaterna hon var kopplad till sedan fick vi gå ut till bilen.