Vett och Etikett » foscar

Fjorton

F E L I X

Jag hade varit galet nervös under hela dagen med tanke på att jag - i alla fall vad Oscar antydde det som - hade bjudit ut honom. Det var det enda jag hade gått runt och tänkt på hela dagen. Ingenting annat hade kunnat komma in i mitt huvud. Hela jag gick runt och var alldeles varm i kroppen, så fort jag fick syn på Oscar i huset så försökte jag helst försvinna därifrån eller i alla fall inte titta på honom. Men en annan del av mig hade samtidigt velat vara i närheten av honom hela tiden. Ingenting i min hjärna fungerade som det skulle, kändes det som.

Men nu var vi där, vi befann oss på en liten restaurang. Oscar såg lika skadeglad ut som han hade gjort hela dagen. Jag hade stirrat ner i min tallrik i flera minuter, men tillslut såg jag upp mot honom. När jag såg hans skadeglada blick himlade jag lätt med ögonen.

"Varför flinar du sådär mot mig?" frågade jag.

"För att jag kan", svarade Oscar och satte sig bekvämare i stolen han satt i.

Jag tittade bara på honom med en förvirrad blick. Oscar snurrade runt pastan som fanns på tallriken runt sin gaffel och flinade lätt mot mig. Jag satte armbågen mot bordet, lade hakan mot handflatan. Tyst suckade jag.

"Jag vet att du gillar mig, Felix", sa han sedan, pekade med gaffeln mot mig. "Du behöver inte låtsas som någonting annat."

"Jag gillar dig inte", protesterade jag. "Men jag hatar dig inte heller."

"Okej då", svarade Oscar lätt. "Jag känner väldigt många människor som bjuder ut någon som de inte gillar på en dejt."

"Det är ingen dejt!" utbrast jag och slog ut med händerna.

Denna gest ångrade jag dock direkt då flera människor på restaurangen började att stirra på mig. Jag knep ihop läpparna och lade ner armarna i knät igen. Oscar flinade fortfarande. En del av mig ville slå till honom, slå bort flinet från hans ansikte, medan en annan del av mig bara ville få kyssa honom. Istället för något av dessa alternativ så gjorde jag ingenting alls.

"Du är gullig när du är arg", flinade han. "Jag gillar dig, Felix."

"Tycker du att jag är gullig hela tiden eller?" frågade jag och höjde på ögonbrynet. "Både när jag är nervös och arg."

"Det är ju typ de enda humören som du kan förmå, så som svar på din fråga - ja, jag tycker att du är gullig hela tiden", svarade Oscar och skrattade lätt.

"Men åh, haha", muttrade jag. "Håll bara tyst, din nöt."

Oscar fortsatte bara att flina. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Hårt bet jag mig i underläppen, låtsades vara väldigt intresserad av min mat. Uttråkat pekade jag med gaffeln i det.

"Förresten", mumlade jag efter några minuters tystnad. "Jag ska till sjukhuset någon gång i veckan. Kan jag lita på att du skjutsar mig dit?"

"Hm, vad får jag i utbyte?" frågade Oscar finurligt.

Jag orkade inte ens titta upp mot honom. Jag visste redan vad jag skulle få se i hans ansikte.

"Du jobbar redan för min familj, du får betalt för att göra det", muttrade jag med trött röst.

"Jag skojade, Felix", sa han sedan. "Har du ingen humor?"

Jag tänkte titta upp mot honom, bara för att kunna himla med ögonen för att visa hur lite jag brydde mig om hans skämt. Men när jag väl såg på honom så frös jag till. Restaurangens ljus lös på honom på ett sådant speciellt sätt. Det lyste upp hans ansikte, gav hans blonda hår en änglagloria. Leendet i hans ansikte förgyllde hela scenen. Han såg ju nästintill vacker ut. Jag hade ingen aning om vad som flög i mig, men jag böjde mig snabbt över bordet. Min hand fattade Oscars kind, mina läppar träffade hans. Jag kunde nästintill höra hur Oscar fnissade lågt innan han besvarade kyssen. Det var då jag förstod vad jag höll på med, så jag bröt kyssen så snabbt jag bara kunde. Med häftiga andetag stirrade jag på pojken framför mig.

"Om du... Om du berättar någonting om det här, någonting om hela den här kvällen så ger jag dig sparken", väste jag med ögonen mot hans. "Nej, jag dödar dig."

"Lite väl hårt, Felix", svarade Oscar med samma lätta stämma. "Tycker du inte det?"

-

Ugh. Varför är det alltid lika svårt att vakna upp på måndagar? Måndagar borde ingå i helgen. Det är ju så konstigt att det inte är lika svårt (men det är dock lite svårt) att vakna på typ tisdagar eller någon annan dag senare i veckan.

Idag har jag ett matteprov som handlar om räta linjens ekvation och statistik (såsom normalfördelning, regression, korrelation och standardavvikelse). Jag känner ändå att jag är relativt förberedd för det. Dock är det bara ett E-prov, vi har en C/A-prov om en vecka. Men det känns ändå ok.

Förutom matten så har jag ett tyskaprov denna vecka, på onsdag. Det känns ganska ok. Dock förstår jag inte relativa pronomen. Någon som har en aning om vad jag pratar om och kan förklara hur man ska veta när man ska använda en artikel i nominativ, ackusativ, dativ och genitiv när det handlar om relativa pronomen?
Jag får fråga min lärare på dagens lektion...

Jag hade en annan tyskalärare i ettan än den jag har nu, och jag tror nog att jag gillade min gamla lärare lite mer - dock var hon inte superbra hon heller.

Har ni något stort prov eller uppsats eller någonting i den stilen den här veckan?
Det jag precis beskrev är det enda jag har den här veckan, vilket är väldigt skönt. Eller, dock ska mitt manus till mitt retoriktal vara inne på torsdag, men det är jag praktiskt taget klar med.

På fredag är det ju första december, äntligen! Jag ser verkligen framemot jul. Det är så trist när det bara är blött och kallt ute, det är då man vill ha tonvis med snö! Håller ni med?

Åh, på tal om inget. Vi har ju kommit in en bit i denna story nu, så vad tycker ni? Håller den upp era förväntningar?

Nu ska jag nog inte ta upp mer av er tid, för jag behöver nog göra mig i ordning.
Ta hand om er och ha en fin måndag!
Kramar till er alla!!