Zaminoah

Kapitel 2

!"#¤%&/()=?=)(/&%¤#"!

Ett tio veckor långt sommarlov fyllt med skratt, solbränna, glass, långa kvällar, musik och mycket glädje har passerat och det har varit en underbar sommar. Jag har hunnit kolla igenom 13 olika serier (nytt rekord) och jag har dessutom hunnit filma mig själv när jag sjunger och spelar. Det är inte ofta jag har tid, vilja och kraft att göra det jag verkligen gillar, men när jag faktiskt får göra det så njuter jag till 100 %. Det har jag verkligen fått göra i sommar också.

     Men nu är det roliga slut och skolan drar igång idag. För min del så betyder det ett otroligt byte i dygnsrytm och det har aldrig varit så jobbigt att ta sig ur sängen som det var i morse. Jag drog på mig det närmaste jag hittade och det råkade vara ett par svarta jeans med en neutral svart tröja. Nej, jag gillar inte att sticka ut. Jag tog mig ner från vår spiraltrappa och gäspade stort på vägen ner. Mamma log sitt bedårande leende mot mig och önskade mig en god morgon. Jag har aldrig i hela mitt liv förstått hur någon kan vara en morgonmänniska. Det har alltid varit ett mysterium för min del hur någon kan faktiskt längta till att gå upp ur sängen innan världen har vaknat för att gå ut och ta en ”härlig joggingrunda”. En sådan logik som funkar i andras världar går inte ihop i mitt huvud. Att någon faktiskt kan njuta av det är ju väldigt otroligt, men sedan så klagar jag inte så länge de inte drar med mig. Bara de inte försöker ta mig ifrån min värmande och älskade säng så har jag inget att klaga på. Jag satte mig på en stol vid köksbordet och kände hur ögonlocken höll på att slå ihop igen och jag insåg att jag var tvungen att äta någonting snart om jag inte skulle somna här och nu.

     Jag skulle vilja säga att jag är precis som alla andra de där störiga tjejerna du har på din skola, men jag skulle ändå vilja säga att jag skiljer mig otroligt mycket ifrån dem också. Ja, jag hälsar på mina klasskamrater efter sommarlovet med glädjetjut, kramar och alldeles för höga skratt. Ni vet när folk kastar irriterade blickar från andra sidan av korridoren för att de ringer i deras öron när man får syn på Ellen? Ja, ungefär så som alla de andra störiga tjejerna du har på din skola. Men samtidigt så skiljer jag mig hemskt mycket ifrån dem för till skillnad från dem så har jag knappt träffat Ellen på hela sommarlovet. Jag vet inte riktigt hur det hade kunnat bli så, men vi har helt enkelt aldrig kunnat träffas. Det har aldrig funnits tid. Har inte hon varit i Barcelona med Hannes och hela hennes familj så har jag varit i Stockholm och har inte hon hängt med Hannes så har jag varit hemma och kollat på serier till klockan fyra på natten. Vi har båda varit hemskt upptagna med våra sysslor och resmål och det är så tråkigt att det blir så på loven. Man tänker ju att på sommaren har man all tid i världen och det är just därför somrarna bara försvinner; just för att man tänker att de är så långa men så är de inte de i alla fall.

     ”Du fattar inte hur mycket vi har att prata om” sa Ellen med en hård och seriös blick efter vår väldigt intima kram. Även om vi inte har träffats så är det ju klart att vi har haft kontakt. Nästan konstant hela tiden faktiskt. Jag har alltid någon jag skriver med och det är ovant för min del att inte ha det. Det var speciellt denna sommar för jag hade både alla människor på Twitter och på Kik, men jag hade dessutom Ellen, Sanna och Lina att skriva med hela tiden. Sanna och Lina har jag däremot hunnit träffa lite mer, men Ellen har jag ju inte träffat så henne har jag pratat konstant med under hela sommaren.

     Inte för att tala om Zami. Han och jag har aldrig varit så tajta som vi är nu. Vi berättar allt för varandra och jag kan inte sluta tänka på honom. En del av mig vill avslöja mig själv, skicka en bild, be honom att komma hit och träffa mig för allt verkar ju så otroligt perfekt med honom. Men en del av mig vet att detta är vår lyckliga tid. Det känns som att det kommer aldrig bli bättre än så här emellan oss och jag vill verkligen inte förstöra det. Men jag har en liten dröm om att träffa honom, och eftersom han är svensk och bor i Sverige så känns den drömmen inte helt omöjlig.