när murarna faller

Kapitel 23 - Julius perspektiv

En halvtimme senare gick jag och Ella ut från mitt rum. Jag greppade tag i Ellas hand. Jag visste inte vad som hade flugit i mig. Hur kunde jag plötsligt berätta för henne hur jag kände? Hur kunde jag visa det så tydligt? Hur kunde jag tro att jag kunde vara en pojkvän? Jag var ingen pojkvän, jag var en fuckboy och skulle alltid vara en fuckboy. Men jag kunde inte låta bli. Jag gillade henne, så extremt mycket. Jag kunde inte vara ifrån henne längre. Jag var tvungen att känna hennes läppar mot mina, se hennes fina leende. Jag var tvungen att kunna kalla henne min.

Vi kom in i köket och mötte ett uppdukat bord. Mamma och Viggo hade precis satt sig vid bordet. Mamma log mot oss och vi satte oss ner bredvid varandra.
Vi var tvungna att släppa varandras händer när vi skulle lägga upp mat, men när jag var klar så placerade jag min hand på Ellas lår under bordet.

"Så," började mamma. Hon funderade på hur hon skulle formulera sig
"Är ni, liksom, tillsammans?" fortsatte hon tveksamt.
Ella flyttade blicken mot mig. Jag såg hoppet i hennes ögon. Men jag kunde inte säga att vi var tillsammans, för jag visste att jag inte skulle klara att ha ett förhållande, det vara bara sådan jag var.
"Tillsammans är ett starkt ord" mumlade jag och drog bort blicken från Ella.
"Men vi är någonting i alla fall" fortsatte jag, utan att möta varken Ellas eller mammas blick.
"Så trevligt" sa mamma glatt.

Jag suckade för mig själv. Jag hade ställt till det för mig. Ja, jag gillade Ella. Jag ville vara tillsammans med henne, men jag kunde bara inte ta på mig ett sådant ansvar. Jag visste att jag inte var pojkvänsmaterial. Det var inte rättvist mot Ella. Men jag kunde hjälpa att jag hade fallit för henne.

Efter middagen gick jag och Ella upp till mitt rum. Vi la oss i sängen igen. Det var tyst ett bra tag.
"Så vad är vi egentligen?" frågade Ella till slut. Hennes blick låg fäst vid våra sammanflätade händer.
"Vi kan inte visa oss som ett par, Ella, det vet du. Det skulle aldrig accepteras i skolan och dessutom skulle folk inte förstå, de skulle tro att du bara var en av alla andra tjejer" började jag tveksamt.
Ella svarade inte.
"Men jag vill vara tillsammans med dig" sa jag snabbt därefter. Jag såg hur det drog i mungipan på Ella.
"Kan vi inte ha ett privat, eller alltså typ hemligt, förhållande? Ingen annan behöver veta, det är inte deras sak att lägga sig i" föreslog jag. Ellas blick gled upp mot mig. Hon var tveksam.
"Huvudsaken är väl att vi vet om vad vi är och vad vi känner för varandra?" fortsatte jag.
"Okej" sa Ella till slut. Hon log mjukt mot mig. Jag log tillbaka och kysste henne på pannan.
Ella placerade sitt huvud på min bröstkorg. Jag bet mig i läppen och stirrade upp i taket. Hur skulle jag klara detta?

Tiden gick. Vi låg där länge under total tystnad. Det var mysigt.
"Sover du här inatt?" frågade jag Ella viskandes.
Hon flyttade upp huvudet mot mig och gav mig en tvekande blick.
"Bara sova? Snälla" bad jag.
"Visst" sa hon och himlade med ögonen. Jag flinade.

Jag reste mig upp och gick fram till garderoben. Snabbt rotade jag fram en t-shirt och slängde iväg den till Ella. Hon fångade den i luften och tackade.
"Jag måste smsa mamma, vad ska jag skriva?" sa Ella med en suck.
"Att du ska sova med din hemliga pojkvän inatt för att du är så jävla kär i honom och kan inte hålla dig borta från honom" sa jag med ett flin.
Ella lipade mot mig och himlade med ögonen. Jag älskade när hon himlade med sina ögon mot mig. Hon låtsades att hon var så trött på mig, som att jag var dum i huvudet, men jag såg på henne att hon faktiskt inte var trött på mig. Hon tyckte bara att jag var rolig.

Hon tog upp sin mobil och skrev ihop ett sms. Jag gick fram till henne och la mig över henne.
"Vad skrev du?" frågade jag när hon hade lagt ifrån sig mobilen.
"Att min hemliga pojkvän vägrar låta mig lämna hans hus för att han är så jävla kär i mig" sa hon skämtsamt. Jag flinade och lutade mig fram mot hennes läppar. Sakta kysste jag henne.
Jag visste inte vad det var som hade hänt med mig, vad hon hade gjort med mig, men jag mådde så jävla bra i hennes närhet. Jag kunde inte låta bli att le av hennes kyssar. Hela kroppen pirrade när hon rörde mig och jag blev mållös av hennes vackra leende.

•••
Mycket uppdatering nu!! Men det gillar ni väl?
Det var många som ville ha en Q&A så skriv era frågor till mig och/eller karaktärerna i boken!!! Jag kommer svara på alla frågor imorgon kväll så passa på att fråga det ni vill veta!!! Kommentera eller skriv i DM och var noga med att skriva vem frågan är riktad till!!!!
Puss & kram <3