En Plats För Mig

36 ~ KÄRT FARVÄL

Jag vaknar upp och ser att jag är i mitt rum. Någon måste ha burit mig hit efter att jag svimmade.
Dörren öppnas och kvinnan som sköter barnhemmet kommer in. Jag sätter mig upp när jag ser henne men hon skyndar sig fram för att stoppa mig. "Ligg ned tills doktorn kommer." Hon sätter sig brevid mig och ser på mig. "Är det något som är fel Lisa?" Säger hon med bekymrad röst. "Nej, jag har bara sovit dåligt." Svarar jag.
Kvinnan låter genuint orolig och jag får en familjär känsla från henne.
Det får mig att ångra vad avstötande jag har varit emot henne sedan jag kom hit.

"Tack så mycket för allt du gjort för mig de senaste åren." Sägee jag till henne som för att visa att allt är bra emellan oss. Kvinnan gör en hög och över driven suck. "Så du kan äntligen prata med mig? Jag som börjat tro att jag måste har gjort något väldigt hemskt mot dig." Hon blinkar åt mig och ler sedan ett stort brett leende.
Efter att ha försäkrat sig om att allt är bra med mig så går hon ut och lämnar mig ensam tills doktorn kommer.

Doktorn försäkra kvinnan om att det inte är något fel med mig, bara att jag behöver vila och ta det lungt i några dagar. Så jag gör precis som han sa och innan de har hunnit att stänga dörren efter sig så är jag redan inne i mina drömmars rike.

Trillian är väldigt bekymrad över sin far. Det är i mitten av maj nu och i början på månade så blev hans fader väldigt sjuk.
Läkarna är väldigt förbryllade över hans sjukdom och kan inte fastställa vad det är som har hänt. Men Trillian tror sig veta. Gift.

I slottet gör de allt för att se till att ingen kan förgifta deras mat och vatten. De har provsmakar som testar maten. Och alla kunglighetet har någon de litar på vid sin sida som ser till att allt går rätt till. Men även med alla dessa försiktighets åtgärder så finns det ändå sätt att komma förbi. Att smyga in något i en kopp när tjänarna är distraherade är fullt möjligt. Svårt. Men inte omöjligt.

Så slutsattsen Trillian har dragit om att det är gift känns som den ända förklarningen värkar stämma.
Men utan att veta vilket gift det är så finns det ingenting de kan göra just nu. Trillian ser sorligt på sin fader och han känner att allt är totalt hopplöst. Först Lisa och nu hans far. Varför måste detta hända!

Lisa vaknar upp och tänker över drömmen hon nyss hade. Allt var så äkta! Och hon har en konstig känsla av att hon känner igen personen hon nyss drömt om.
Men om hon tyckte att drömmen var konstigt så är det ännu värre med det som händer nu.

Hon hör en tydlig och klar röst i rummet. "Du måste lyssna på mig Lisa." Jag ser mig omkring men det är ingen här.
Plötsligt så blir mitt rum vitt och det ända jag kan se är en oändligt vit värld med bara jag i. "Vem är du?" Ropar jag rakt ut i tomheten.

Nu händer det något. Jag ser hur två grå skuggor dyker upp bara några meter ifrån mig. De omvandlas och blir tydligare och tydligare till jag kan se två människor stå där.
Och inte vilka som helst. De två figurerna som hon aldrig sätt förut är ändå så väl bekant.
Kvinnan har långt askblont hår precis som jag och mannen är lång och jag kan se att jag mest liknar mannen bortsätt från att hans hår är brunt.

Jag rusar fram till dem innan jag hinner tänka. Jag kastar armara om de båda och sedan börjar tårarna att rinna. "Mamma, pappa." Viskar jag och en glädje jag aldrig känt förut väller upp inom mig. De båda kramar mig tillbaka.

Det var en ren instinktiv känsla som gjorde att jag visste att det var dem. Och när jag såg vår likheter viml jag inget annat än att krama om dem. Mina föräldrar. Jag har äntligen hittat dem.

Min mamma tar tag i mina axlar och ser på mig. Jag kan se allvaret i hennes ögon. "Vi har inte mycket tid älskligt. Du måste hjälpa Trillian, han är i fara."
Hennes mammas ord får henne att komma ihåg allt. Hur hon bokstavligt blåstes till en annan värld. Hur hon var fångad av slavhandlare. Hennes vänskap med Annabell. Hur hon spenderade veckor uppe i bergen i en liten by. Kriget mot Lidiana. Hur hon nästan dog och sedan hamnade i sin egen värld igen. Och Trillian.

Saknade väller upp inom henne när hon tänker på han och hennes mamma och pappa måste hålla i henne för att hon inte ska falla i hopp av alla återkommande minnen och känslor.

"Jag vet att det är mycket Lisa men du måste lyssna. Du har själv sätt vad som händer. Någon försöker att döda kungen och prins Trillian står på tur. Du måste hitta mannen som kallar sig för Jack han är speciallist på gifter och vet vad som behövs för att bota kungen. Men du har ont om tid. Kungen överlever i max tre dagar till." Mamma ser på mig för att se att jag har förståt.
"Jag förstår." Säger jag och hon nickar åt mig.

Hon tar tag i min ena hand och min pappa tar min andra.
Jag kan känna hur deras grepp blir lösare och jag ser hur de börjar att blekna. "Nej lämna mig inte igen!" Får jag ur mig emellan snyftningarna.

"Lisa vi har väntat på denna dagen i många år nu. Att äntligen få se dig är det bästa som någonsin hänt oss och vi är ledsna att vi inte kunde vara en del av ditt liv. Men vi tillhör de dödas rike och det är dags för oss att återvända dit."
Det sista jag hör är hur de båda talar om för mig att de älskar mig och sedan är de borta och jag är ensam igen.