24 ~ ÄNNU EN GÅNG

306 15 4
                                    

Lägret är rätt så stort och efter en timmes vandrande så har jag fortfarande inte sätt så värst mycket av det. Vart jag än går viskar och pekar folk på mig. Ryktena om vad som hände dagen innan verkar ha nått hela lägret och både soldater och tjänare verkar veta vad dom hände. Jag önskar att jag kunde hitta ett ställe att vara i fred på men Trillian har beordrat tre soldater att följa mig vart jag än går och det är minst sagt irriterande!
Och inte nog med det han tvinga mig att bära klänning. Det skulle tydligen hjälpa mot ryktena om mig och göra mig lite mer anständig.

Jag ser hur folket börjar att buga när jag närmar mig befälstältet och jag förstår att Prinsen är tillbaka från ännu en strid.
När han ser mig tar han sig ned från hästen och kommer emot mig. "Är allting väl med dig Lisa?". Han ger mig ett leende och ser på mig.

Jag blir bara arg av hans glada ton. "Allting är väl med mig, bättre än alla där ute som dör i alla fall". Snäser jag åt honom.
Han ser olyckligt på mig innan han suckar och vänder sig och går mot tältet för att ha möte med sina män.

Jag tittar argt på hans rygg när den försvinner in i tältet.
Hur kan han! Vara så munter när han precis har varit där ute och dödat oskyldiga! "Jag hatar honom!" Jag slår näven i en stolpe av ilska men ångrar mig snabbt då jag känner hur det smärtar till över knogarna.

Jag flaxar med handen som för att ta bort smärtan och blåser sedan på knogarna.
En tjänsteflicka kommer fram till mig för att se om jag är okej. "Lady Lisa" säger hon och tar tag i min hand som har börjat att bli röd. Jag buttar bort henne och inser för sent att jag tog i för mycket. Hon faller bakåt och jag skyndar mig snabbt mot henne för att hjälpa henne upp. "Jag är ledsen, jag är bara arg och jag borde inte låta det gå ut över andra". Jag sträcker ut handen åt henne.

Hon ser på mig och tvekar lite innan hon tar min hand så att jag kan hjälpa henne. "Vad är ditt namn för resten?" Jag ler brett åt henne och hon svarar med ett leende på läpparna. "Sija".
"Sija, vilket fint namn. Du kan kalla mig Lisa."
Hon backar undan från mig och sänker huvudet innan hon talar igen. "Åh nej lady Lisa, du är av högre ställning av mig. Att kalla dig vid bara ditt namn anses som oartigt." Hennes huvud är sänkt hela tiden när hon pratar och jag ser nu hur de personer runt om oss ser på vårat meningsutbyte.
"Sija jag är inte av högre ställning än någon av er andra." Jag höjer rösten lite så att åskådarna runt oss också ska kunna höra.  "Jag har levt största delen av mitt liv i utkanten av en stad och på en bondgård. De föräldrar jag hade var inga speciella bara en vanlig arbetare och en bonde. Vi hade inte mycket pengar och jag hjälp ofta till när jag kunde. Så jag är inte bättre än en vanlig bondflicka."

"Men lady Lisa, dina föräldrarna var prinsessan Callinas närmaste vänner och inga bönder." Säger Sija.
"Ja det är sant men de föräldrarna har jag aldrig träffat. Jag pratar om de föräldrar som jag växt upp med. Jag har aldrig träffat mina biologiska föräldrar och vet nästan inget om dem."

"Lisa vad håller du på med?" Trillian hade kommit ut ur tältet och står nu bakom mig.
Jag kommer av mig i mitt samtal med Sija som nu har backat undan från mig och prinsen.
Irriterad vänder jag mig mot honom. "Vad angår det dig". Min ton är kort och jag ser att prinsen förstår.
"Lisa hur länge till har du tänkt att vara sur på mig?" Han ser på mig med en trötthet i blicken som får mig att sänka mitt försvar lite.

Jag tittar ned i backen och när han inte får något svar så går han närmare mig. Han sträcker fram händerna för att ta tag i mig och kramar om mig. Men den varma känslan av hans omfamning från tidigare är borta.
Jag knuffar bort honom. "Rör mig inte". Jag vänder mig om och springer där ifrån med en sån fart att soldaterna har svårt att följa med.

Inom kort har jag faktiskt lyckats att skaka av mig allas blickar och tagit mig ut på det öppna fältet med vete.
Det finns ett närliggande träd på  en liten kulle som jag klättrar upp i för att komma undan.

Jag sitter där uppe tills solen går ned och jag ser Sija stå under trädet och leta efter mig. "Här uppe Sija". Hon tittar upp och ser mig sittandes på en gren rätt så högt upp. Ett ljud av häpnad hörs från henne när hon får syn på mig.
"Lady Lisa vad gör du där uppe? Alla letar efter dig och prins Trillian är jätte orolig."
"Jag ville bara komma ifrån allt en stund." Jag rycker på axlarna och börjar att klättra ned igen.

Sija ger ifrån sig ett ljud av häpnad igen när jag kommit ner på backen. "Lady du är ju alldeles lortig och din klänning är trasig." Ointresserad av den förstörda klänningen ger jag henne bara ett snett leende.
"Om du följer med mig lady Lisa så ska jag hjälpa dig med ditt utseende innan vi går tillbaka till lägret."

Hon tar mig med ännu längre bort från lägret och vi tar oss över fältet mot skogen. "Vart ska vi?" Frågar jag när vi nått skogs kanten. Men precis då dyker män i blå mantlar upp och först sätter en tygbit för min mun och sedan binder mina händer bakom ryggen. Jag fattar snabbt vad som händer. Jag håller på att bli kindappat ännu en gång.

En Plats För MigWhere stories live. Discover now