From the first day, you changed my life

Save me

Jag gick med Niall till torget. Niall höll min hand hårt. Det var fullt med folk. Niall viskade til mig:

Jag älskar dig, vad du än kommer behöva göra.

Jag älskar dig med.

Med dom orden mötes vi i en kyss och jag släppte Nialls hand. Jag gick emot folkmassan. Jag kollade bakom mig. Där stod Niall. En tår gick längs min kind. Jag såg hur han fällde en tår med. Borgmästaren kom fram på den så kallade scen. Två skålar var framme. En med flera säkert tusen lappar. Den ena hade bara en. Borgmästaren berättade samma sak som kvinna. Hur lottningen skulle gå till. Han sa sen:

Efter dom utvalda är valda kommer vi berätta varför.

Varför vill dom inte berätta hemligheten. Varför kan dom bara inte. Dom tog först den ena skålen. Dom ropade upp en killes namn. Han hete Edward. Jag har aldrig sätt honom innan. Han såg ut att börja fall ihop och gråta. Borgmästaren tog sen sakta ner sin hand i skålen. Jag kände hur hjärtat bankade hårt. Han drog upp namnet och alla var så tysta att man kunde hört en nål falla till marken. Han ropade högt och tydligt:

Alina Smith.

Jag gick sakta upp till scenen. Alla glodde på oss två. Borgmästaren sa sen:

Här är dom utvalda, dessa två kommer skickas till fängelse så ni påminns om hur farligt det är att gå ut i skogen och försöka ta kontakt med andra.

Jag kände hur tårarna fall. Killen brevide mig svimmade. Han vaknade upp snabbt. Jag kollade på borgmästaren. Detta är bara ett spel för han. Detta är ett makt spel. Han vill ha kvar sin by. Jag sprang fram och tänkte precis slå ner han då två män tog och höll fast mig. Jag skrek. Jag hamnade sen i en stol som jag blev bunden vid.

Jag såg ut över publiken. Jag såg inte Niall ståendes vid gatan längre. Vart tog han vägen? Jag behöver han. Bilen kom och jag hamnade i den. Edward kom i den med. Jag skrek och ville komma ut. Jag vill inte ditt. Efter en timma kunde du bara se gröna ängar igenom luckorna. En man kör bilen. Vi kan inte komma åt han. Efter säkert en dags resa så verkade vi komma fram. Ingen av oss hade sagt ett ord. Vi båda var garanterat hungriga och trötta. Fast sömn får man väl tillräckligt av i en cell.

Jag märkte hur bilen svängde in på en gata. Han pratade med nån. Fast jag orkade inte lägga någon uppmärksamhet på det. Vi körde ut i skogen. Vi kom längre ut och Edward började få panik. Han fick galna tankar. Han slog upp dörren och hoppade ut. Han sprang och sprang. Varför sprang inte soldaten efter han? Varför sitter jag kvar? Vi är ju långt ifrån fängelset vilket är bra på många sätt.

Jag hörde hur nån öppnade dörren och sen såg hur han hoppade in i bilen. Han tog av sig kepsen och där satt Niall. Jag kysste han. Vi kysstes länge. Jag grät av lycka. Jag sa sen:

Hur gör vi med Edward?

Vi kan inte hjälpa han nu. sa han.

Vi båda satte oss där fram och körde. Vi kom till slutet av vägen. Jag följde efter Niall. Efter säkert två timmars vandrande frågade jag:

Var ska vi?

Vi är snart där. sa Niall.

Vi kom nära ett hus. Niall hittade en nyckel under en sten. Den var helt rostig. Han sa:

Jag hoppades på att den skulle vara kvar.

Han öppnade och vi kom in i ett smutsigt rum. Det fanns en säng som bara var en stålram av en säng och så fanns det ett bord med fyra stolar. Även en bänk och diskhon fanns med troligen fungerande vatten. Jag kollade igenom fönstret och såg en mindre sjö än den vi har hemma. Fast den kan funka.

Vi fixade lite små saker och kunde tillslut bo i huset. En vecka senare och det var väldigt trevligt att bo i det lilla huset.   

---------------------------------------------------

Hej! Hoppas ni gillade delen. Det kan hända att jag börjar närma mig slutet. Inte säker. Jag håller på att skriva på enu en novell som heter She is the only one who knows the truth. Den är på svenska och handar också om Niall. Ni får gärna kolla vad ni tycker om den. Hoppas allt är bra med er. :)