From the first day, you changed my life

Whats true?

Jag kollade runt i rummet. Hon verkade bo själv. Jag måste medge att hon var snygg. Jag lovade att inte ljuga för henne. Fast jag kunde inte berätta för henne varför jag satt i fängelset. Jag skulle förlora allt förtroende. Jag vill inte det. Hon är den första som pratar med mig på månader och jag vill gärna bli vän med henne. Jag gillar henne.

Alinas perspektiv:

Vi fixade såret på hans arm och jag gick sen ner i källaren och hämtade allt jag samlat på mig. Allt som finns i skogen som jag kan byta till mig saker för på marknaden. Jag har svamp och torkade kryddor och så vidare. Jag skulle precis gå då Niall kom. Han frågade:

Ska du göra bytes handel?

ja. svarade jag.

Jag kan hjälpa dig. sa han.

Han tog halsduken och så följde han med. Han verkade inte ha problem att gå på marknaden här. Han verkade gilla det. Han hjälpte mig mycket. Jag fick mer än väntat av byteshandeln. När jag kom hem så kunde jag göra den efterlängtade grytan min mamma brukade göra. Jag hade allt som behövdes och jag började laga. Niall tyckte det var riktigt gott. Den blev inte som min mammas men lik.

Vi satt i det så kallade vardagsrummet. Vi hade tänt en brassa i den öppna spisen som Niall hade hjälp mig att få ren. Efter flera år så var det eld i den. Niall sa:

Det är hemskt i fängelset, folk tror att det är bara och sitta i sin säl och tänka, men man blir nästan knäpp, nån i cellen brevid kan hota att döda en, ibland sätter dom två stycken i samma bur och det slutar ofta att en vecka senare drar dom ut en död kropp eller två svårt skadade.

Hade du fortfarande valt att åka till fängelset än kriget? frågade jag honom.

Jag vet inte, båda är lika jobbiga och skrämmande, du har tur som är tjej, du kommer aldrig bli kallad till krig. sa han.

Säg aldrig, en dag kanske det händer. sa jag.

Bara undrar lite, hur dog dina föräldrar och vem lärde dig jaga? Det är ju inget man lär sig själv direkt. sa han. Jag blev lite skrämde av frågan. Jag vill inte prata om det. Fast jag kan inte hålla tyst i all evighet.

Min mamma dog när jag var tio, min bror var fjorton då, min mamma dog av att hon blev sjuk, min bror tog med mig ut i skogen, han lärde mig allt, han kunde i slutet mer än pappa, i början gick jag och plockade växter, jag plockade olika och satte dom i en bok och skrev vad dom hete och lite annat, därför vet jag så väl vad man kan äta av växterna, min pappa var väldigt bra på slöjd, så han gjorde mycket redskap åt mig och min bror, jag blev väldigt bra på båge, min bror på spjut, så klarade vi oss, vi gick till skogen och sen gjorde vi bytes handel på det som vi inte behövde eller hade extra av. sa jag.

Hur dog din bror och far? frågade Niall.

Dom båda blev skickade samtidigt till kriget i år, jag fick inte brev ifrån dom på månader, jag kunde gissat vad som hade hänt men ändå så gick jag till byn den dagen då alla som hade klarat sig skulle komma, ingen av dom var där, jag sprang till skogen, jag trodde jag skulle bli ensam hela livet, fast då träffade jag dig, så det kommer nog ta ett tag innan det händer. sa jag.

Jag kommer nog behöva vara här i evigheter. sa Niall.

Dom kommer lägga det på is nån gång. sa jag.

Jag kollade på Niall. Han såg besvärad ut. Det stämmer ju det jag sa. Om den som rymt inte hittas under en månad så låter dom honom gå, fast det är bara när det handlar om att man har vägrat gått med i kriget och det är ju så det är. Han vägrade gå med i kriget. Han lovade att inte ljuga för mig. Då fall allt ihop för mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? spännanden va? hur kommer Alina ta sanningen? kommer Niall berätta? mer får ni reda på i nästa del. jag är så lycklig över läsarna jag fått. jag trodde noll stycken skulle läsa denna berättelse. nästa del kommer snart. hoppas ni mår bra :)