From the first day, you changed my life

part two

Jag är inte stark. Jag kan använda mitt rep jag har. Då slog det mig. Det är hemma i väskan. Hur dum får man vara. Jag testar. När jag ändå har chansen. Jag var bara en meter ifrån då jag gjorde misstaget jag aldrig gör annars. Jag trampade på en förbaskad gren. Den knäcktes och det lätt i hela skogen. Han sa:

Ta mig, jag orkar inte rymma längre, jag trodde jag kunde.

Hans röst var underbar. Han kom troligen ifrån Irland. Han sa sen:

Vem är du?

Vad ska man svara på en sån fråga? Ska jag ens svara. Han kollade emot mitt håll. Dom ögonen. Jag kunde inte sluta stirra in i dom. Det var mörkt. Det var bara månen som lyste upp allt. Träden gav svarta skuggor men ögon lyste som diamanter. Han sa sen:

Du är ingen soldat va?

Nej. sa jag. Han kollade på mig och sa:

Du är efter pengarna va? Ta mig, jag orkar inte mer. sa han.

Ska jag verkligen ta han? Ska jag tjäna pengar på en annan persons liv? Jag såg att hans arm blödde. Han är skadad. Jag kan hjälpa han. Kan jag lita på han? Det blev så mycket. Jag ställde sen frågan jag inte fått svar på under dessa dagar:

Varför kom du till fängelset?

Jag blev skickat till kriget, men jag vägrade, det är ju emot lagen, men jag kan inte ge mig ut i krig. sa han.

Jag kan hjälpa dig, om du lovar mig en sak? sa jag.

Vad som helst. sa han.

Att inte ljuga för mig, annars lämna jag dig direkt till polisen. sa jag.

Jag lovar. sa han.

Jag närmade mig honom. När jag bara stod en meter ifrån honom sa han:

Jag kommer inte döda dig om du tror det, så du behöver inte vara rädd. sa han.

Jag satte mig jämte han. Vi satt så en stund. Jag kände mig inte obekväm att ha han sittandes vid min sida. Snarare trygg. Det var helt svart nu. Det enda som fanns som ljus var månen. Jag kollade över på Niall. Även om det var väldigt mörkt så lystes han ögon klarblått. Jag sa sen efter ett tag:

Jag kan ta dig hem till mig, men vi måste få till så att folk inte ser dig.

Jag kanske kan låna din halsduk och täcka en del av ansiktet med. sa han.

Han lånade min halsduk. Han såg rolig ut när han hade virat den runt halsen och lite av ansiktet. Jag skrattade. Han kollade på mig. Han skrattade sen med. Vi började gå. Vi pratade under tiden. Jag sa sen:

Jag fick inte reda på ditt namn.

Jag heter Niall Horan, själv? frågade han.

Alina Smith. sa jag.

Vi kom till huset utan att någon såg han. När vi kom in i rummet så sa han:

Vad bra du bor.

Det är tack vare minna föräldrar. sa jag till mitt försvar.

Jag kollade på hans arm och såg att han hade ett jack i armen. Det var som tur är ett köttsår. Fast man borde rengöra det så att det inte blir värre. Niall kollade på sin arm och sa:

Tror du att du kan fixa det lite? frågade han.

Jag tror det, jag har nog så jag kan göra rent det. svarade jag.

Jag gick ner i källaren. Där har jag en låda kvar efter min mamma som var läkare. Hon gillade att testa olika metoder för att få saker att bli bättre. Jag tog fram en grön flaska med medlet min mamma alltid tog när jag hade fått ett sår när jag hade varit ute i skogen. Det svider. Fast det hjälper dagen efter. Jag började kolla runt efter ett bandag eller något att ta över såret så det inte får bakterier i sig.

Nialls perspektiv:

Jag kollade runt i rummet. Hon verkade bo själv. Jag måste medge att hon var snygg. Jag lovade att inte ljuga för henne. Fast jag kunde inte berätta för henne varför jag satt i fängelset. Jag skulle förlora allt förtroende. Jag vill inte det. Hon är den första som pratar med mig på månader och jag vill gärna bli vän med henne. Jag gillar henne.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej! ursäkta att jag inte har uppdaterat så bra. jag hoppas ni gillade delen och kommentera gärna eller lägg en röst. hopas allt är bra med er. jag själv kommer försöka få ihop en till del så snabbt som möjligt. :)