Den Rödhåriga Ängeln

3.6

Liam

Då var en sak klar. Nyckeln till skrinet var blod. Men vems blod, var den stora frågan.

Mitt första förslag var Alices blod. Men tyvärr hade vi inte det längre.

"Vi kan ju prova mitt blod? Vi är ju för guds skull tvillingar." Föreslog Bella.

Jag höjde på axlarna. Det kunde faktiskt fungera.

Bella tog åt sig skrinet och tittade på det en stund. "Problemet är... Var ska blodet komma?"

"Där, tror jag" Sade Scarlett och pekade på en lite rund ingravering där låset borde sitta.

Bella tittade upp på Sylvia. "Har du en liten sy nål?"

Sylvia nickade och rusade ut ur rummet. En stund senare kom hon tillbaka med en sy nål i handen. Hon gav den till Bella utan att säga ett ord.

"Tack." Mumlade Bella och stack nålen i lillfingret. Genast när blodet började sippra ut pressade hon fingret mot den runda ingraveringen.

Alla stirrade intensivt på det lilla skrinet. Ett litet 'klick' hördes som om ett lås hade öppnats och locket på skrinet for upp.

Bella

Det fungerade. Jag hade lyckats få upp skrinet.

Jag tittade ner i det öppna skrinet och såg en ihop vikt pappers lapp på en mörk röd siden bädd. Jag tog upp det och lade det på bordet framför mig.

"Ett papper? Endast ett papper." Sade Scarlett besviket.

Jag höjde på axlarna. "Någon som är frivillig att läsa det?"

Innan någon han svara hade Alexander redan nappat åt sig lappnen.  Han läste snabbt igenom det och lade sedan tillbaka ner det på bordet. "Shit."

Jag tittade frågande på Alexander. "Vad står det?"

"Läs själv." Sade han och knuffade lappen över bordet mot mig.

Jag tog upp lappen och läste högt;

Vad trevligt att ni har orkat söka efter mig. Tyvärr kommer ni inte hitta mig fören mina undersåtar har fört svärdet igenom hjärtat på er. Ni undrar säkert hur jag vet att ni har hittat detta skrin och svaret är enkelt, det är en aore förtrollning. Så bäst att jag säger det nu, Rest in peace.

Oxox.Alice.

"Jag visste ju att hon är djävulens betjänare." Mumlade Sylvia.

Scarlett tog pappret ur min hand som om hon trodde att jag bara hittade på allting jag nyss sagt.

När hon hade läst klart lade hon ner pappret på bordet och lutade sig tillbaka i stolen. "Fan också. " Mumlade hon.

Liam tittade på pappret utan att göra något. Han såg ut att tänka.

Alexander för sin del var nära på att riva håret av sig. "Vi är fan dömda." Sade han.

Liam tittade upp ur pappret. "Nej det är vi inte."