Den Rödhåriga Ängeln

2.8

Bella

Alexander stod med svärdet höjt ovanför Alice.

Jag visste inte vad jag borde göra. Men något måste jag göra åtminstone, jag kunde inte bara låta honom ta självmord. För det är ju precis det han höll på med.

"Hjälp mig." Viskade jag med häs röst till Scarlett.

Hon tittade frågande på mig.

Jag nickade mot Alexander. 'vi måste stoppa honom.' mimade jag med läpparna.

Scarlett kastade en snabb blick på svärdet och nickade.

Vi hade inte egentligen någon plan på hur vi skulle göra men meningen var att stoppa honom fören han hann göra något allvarligt.

Liam

Jag kunde se Bella och Scarlett sakta närma sig Alexander bakifrån. De tänkte säkert stoppa honom. Själv skulle jag säkert redan har gjort något åt saken om inte jag skulle han tappat så mycket blod. Mina ben kändes som gelé och min syn var suddig.

Just när Alexander var på väg att slå ner svärdet i bröstet på Alice stoppade hon honom. "Du vet väll att om något händer mig kommer det där svärdet att åka rakt in i ryggen på Liam." Sade hon och pekade mot lill djävulen som ennu också hade svärdet riktat mot min rygg.

Alexanders kastade en blick på mig. Han såg ut att tänka en stund. Sedan sänkte han svärdet och gick fram till mig och lill djävulen. "Det är inget problem." sade han och små log. Han höjde svärdet över lill djävulen och snart nog låg han död på golvet i en pöl av sitt egna blod.

Alexander log mot mig. "Så ja, gå till Bella." Sade han.

Jag nickade och makade mig fram mot Bella som grät av glädje. Hon kramade om mig och kysste mig på kinden.

Bella

Alexander gick fram till Alice som tittade förskräckt på den döde fladdermus dvärgen. "Tack för hjälpen Alice. Du sparade mitt liv just." Sade han. Sedan vände han sig mot oss "Jag för Alice ner till fängelse hålorna. För ni Liam till Miss Woods."

Jag tittade på Scarlett. Vem är Miss Woods?

"Hon är sjukvårdare här på slottet." Förklarade Scarlett som om hon kunde läsa tankar.

Jag nickade. "Bäst att vi tar dig dit då." Sade jag sedan till Liam och hjälpte ut honom från rummet tillsammans med Scarlett.

Sjukvården var på andra våningen. Det var ett rätt stort rum med ungefär tio stycken sjukhus sengar i.

Miss Woods tittade oroligt på oss när vi kom insläpandes med Liam. "O herre min skapare." Mumlade hon för sig själv när hon hjälpte oss lägga honom och liga i en av sängarna.

Liam

Bella och Scarlett hade praktiskt taget burit mig upp till sjukvården. Jag kände mig så svag och yr. Sekunden jag lades ner på sjukhus sängen driftade jag iväg till drömmarnas värld.

Jag ängre inte i sjukvårds rummet utan på en äng.

Jag hoppade till när någon tog min hand. Jag tittade en stund på det varma, strålande ansiktet. Det var Bella.

"Var är vi?" Frågade jag.

Bella skrattade. "Inte vet jag. Det är din dröm."

Jag tittade om mig. Ängen var obehagligt bekant men jag kunde inte lägga fingret på var vi var.

"Vi kan gå lite omkring och se omkring oss om du vill." Sade Bella när hon märkte att jag inte kände igen platsen.

Jag nickade och vi gick framåt. Efter en stunds vandrade stannade jag vid två stora sten block. Nu visste jag var vi var.