Den Rödhåriga Ängeln

1.5

Liam

Motel rummet var rätt litet med en dubbelsäng, badrum, tv och ett bord med fåtölj.

Bella låg på sängen och tittade på tv. De hade en dansk natur kanal som intreserade henne även fast hon inte fattade hälften av var natur forskarna sade.

Jag satt vid bordet och granskade kartor. Jag försökte hitta vägar som skulle vara kortare eller snabbare.

Efter en stunds kart forskning hittade jag en genväg som skulle spara oss ungefär en och en halv timmes kör tid.

Jag lade lyckligt undan kartorna och vände mig mot Bella som hade somnat framför tvn. Tydligen var naturprogrammet inte så intressant då.

Jag skrattade och bäddade ner henne under täcket.

Bella

Jag vaknade till en kraftig vilja av att gå. Gå ut.

Automatiskt steg jag upp ur sängen och började vandra mot dörren.

Jag stannade till framför dörren och backade ett par stäg för att titta i spegeln. Jag kunde ha slåt vad om att jag nyss såg något konstigt i den.

Det jag såg i spegeln fick mig att hämta efter andan. Jag var iförd en vit knä lång klänning, vilket jag kan lova att jag inte hade haft på mig när jag somnade.

Men klänningen var inte det underligaste. Jag hade vingar. De var vita och liknade såna man kunde föreställa sig en ängel ha. På mitt huvud bar jag en krona dekorerad med vita ädelstenar.

Jag skrattade för mig själv. Allt detta var ju förståss en till dröm eller mardröm, beror på hur man vill ta det.

Jag kastade en blick på Liam som låg i sängen och sov fridfult och sedan på dörren ett par meter framför mig.

'Det är ju bara en dröm.' tänkte jag 'ingenting sååå hemskt kan hända mig, eller hur?'

'Var inte så säker.' sade en röst i mitt huvud men jag bara föste iväg den och gick fram till dörren. Sakta öppnade jag den för att inte väcka Liam och smög ut i den svala gången. Vi hade ett rum på högsta våningen (aka våning 2). Jag smög mig fram mot trapporna och tassade sakta ner till den mörka reseptionen.

Det gick snabbt och plötsligt var jag ute på den nästan tomma parkeringen.

Jag tittade mig omkring.

Vad hade drivit mig hit?

Plötsligt började ett svagt hummande någonstans ifrån.

"Isabella." sade en melodisk röst.

Jag vände mig om men såg inte någon.

"Isabella." sade rösten igen men den här gången lät det som den skulle komma någon annanstans ifrån.

Jag tittade mig vilt omkring. Mitt hjärtta slog på övervarv och jag försökte helatiden på minna mig själv om att det bara är en drömm.

"Det är bara en dröm, det är bara en dröm, det är bara en dröm..." mumlade jag tyst för mig själv när jag gick omkring på parkeringen.

"Isabella." sade två röster melodiska röster ikör.

Jag rös till.

"Isabella." sade de igen men nu var de inte längre ändast två utan snarare tre eller fyra.

Jag började kall svättas och mitt hjärta slog som om jag skulle nyss ha sprungit en maraton eller något liknande.

Plötsligt dök fem små människor upp omkring mig.

De började danssa i en ring runt omkring mig och sjunga en sång på ett okänt språk.

Sången och dannsen på gick i något som kändes som en evighet. Tillsist bugade de sig framför mig.

"Tirnen princhalas." sade de i kör.

Jag tittade med vid öppna ögon på dem. Vad pågick?

En av de små människorna började ivrigt prata på det okända språket med mig och jag kände mig så elak när jag inte kunde svara eller förstå.

"Ursäkta mig." sade en obehagligt bekant röst.

Jag vände mig om och möttes av ett par is blå ögon som betraktade mig och varenda rörelse jag gjorde.

Min blick vandrade över det bruna, nästan svarta aningen lockiga håret, de otroligt vakra is blå ögonen och de rosen färgade läpparna som var prydda med ett leende. Det var flickan från mina mardrömmar.

Jag öppnade munnen för att säga något men han inte längre fören flickan hade dragit mig tät in till en kram.

"Isabella var har du varit?!" hon drog sig låss från mig och höll händerna om mitt ansikte.

Jag skulle ytterligare säga något men blev abryten igen. "Jag kan inte vänta på att berätta för Alexander att jag hittade dig."

Jag tittade förstummat på flickan. Vem var hon egentligen? Vem var Alexander? Vad pågick?