Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}

2.8 Åh, nej

Dagen efter

// Emmas Perspektiv \\

Jag vaknade av att fyra nyfikna ansikten stod lutade över mig. Jag kände igen två av de men de två andra hade jag ingen aning om vilka de var.

De två jag kände igen var min tvilling och min bästa kompis. Filippa och Aline. Fast de har blivit äldre sedan jag sist såg dem.

Jag kollade mig runt lite i rummet och förstod ganska snabbt att jag var på ett sjukhus. Jag försökte sätta mig upp med det högg till i vänstra armen så jag la mig ganska fort ner igen.

- Hej Emma! Hur mår du?

En av de två identiska killarna kollade nervöst på mig. Jag har ingen aning om vet det var.

Det fanns vissa skillnader på killarna. Så de va inte helt identiska. En hade lite längre hår och en hade kortare hår. Sedan var det inte så mycket mer som skiljde dem åt. Eller jo, killen med kortare hår hade även ett födelsemärke över läppen.

Båda två såg väldigt bra ut.

Jag kom på mig själv av att stirra på killen med ett födelsemärke över läppen. Han hade faktiskt frågat mig en fråga. Som jag kanske skulle svara på.

// Martinus Perspektiv \\

Emma hade fått puls tillbaka efter att de hade använt defibrillatorn på henne. De sa att hon nu låg i koma och att vi fick sova i rummet om vi ville. Det hade vi självklart gjort.

Aline hade kommit hit lite senare och nu satt vi alla lutade över Emma i hennes sjukhussäng. Hon gnydde till och öppnade försiktigt ögonen.

Hon såg lite förvånad ut när hon såg alla oss men det lugnade sig när hon kollade på Filippa och Aline.

Tinus - Hej Emma! Hur mår du?

Jag kollade på henne med ett halvt snett leende och det verkade som att hon stirrade halvt på mig.

Emma - Bra, tror jag...

Yes, Emma mår bra! Och hon...

Emma - Men vilka är ni?

Va? Vad menar hon? Vadå vilka är ni? Hon vet vilka vi är. Jag är hennes bästakompis och där är hennes ex. Emma, snälla! Säg att du skojar. Säg att du bara skojar, och att du minns oss.

Tinus - Minns du oss inte?

Emma saknade långsamt på huvud och såg lite ledsen ut.

Emma - Förlåt om jag borde göra det.. Jag minns Filippa och Aline.. Fast, jag minns de som lite yngre..

Åhnej... Säg inte att hon inte minns något av oss.

Filippa - Emma, minns du hur gammal jag är?

Emma - Ja.. Du är..

- Ni måste tyvärr lämna rummet.

En läkare hade kommit in bakom oss och vi nickade artigt. Vi sa hejdå till Emma och gick lydigt ut genom dörren.

Jag slängde bak en sista blick på Emma som ledsamt mötte min blick. Antagligen ledsen för att hon inte minns oss.

Men, det är ju inte hennes fel.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Hoppas ni gillar kapitlet.. Kommentera och rösta för meer ❤❤
/C