2.1 Jag råkade

731 55 17
                                    

RÖSTA OCH KOMMENTERA

// Emmas Perspektiv \\

Jag öppnade försiktigt dörren till altanen. Jag kunde se Marcus lite längre ner vid bryggan och jag styrde mina steg ditåt.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Eller vad jag skulle göra eller någonting. Jag visste bara att jag måste prata med honom.

Marcus blev allt tydligare och större i mitt synfält. Vilket betydde att jag kom närmare honom.

När jag hade kommit ner till bryggan började jag sakta ner mitt tempo en aning. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle säga. Trots att jag gått hela vägen och funderat på det.

Mac - Vad vill du Emma?

Jag blev förvånad av hans fråga. Var inte det självklart? Jag ville snacka med han.

Emma - Jag såg videon.

Jag satte mig på huk innan jag lät rumpan slå i bryggan så jag satt bredvid Marcus och kollade ut mot det nästan klara vattnet.

Marcus vände förvånat huvudet mot mitt håll.

Mac - Vilken video?

Jag suckade. Snälla.

Emma - När du kysser Elice.

Jag var lugn på rösten och jag tror att de skrämde Marcus lite. Varför vet jag inte. Men jag var inte sur. Jag var besviken.

Mac - Ehm, jag vet inte vad du menar.

Han kollade bort från mig i hopp om att jag inte skulle fråga något mer.

Är han dum eller? Tror han att han kan säga att han inte vet något om de när de ligger uppe på halva internet.

Emma - Nehe... Men alla din fans. Och jag. Vet vad jag menar.

En tyst suck lämnade hans läppar och jag kunde inte stoppa en tår från att rulla ner på min kind.

Marcus satte sitt pekfinger och tumme under min haka och förde mitt ansikte mot honom. Vilket gjorde det omöjligt för mig att inte möta hans blick.

Mac - Emma... Jag älskar dig.

Emma - Det borde du kanske tänk på innan du snackat med en massa andra tjejer också.

Ännu fler tårar rann nu ner för mina kinder och jag kunde även skymta tårar på hans kinder. Jag visste om det var sant än. Jag visste inte om det var sant det Filippa sa. Att han snackat med olika tjejer.

Mac - Men allt de var för att jag saknade dig så mycket.

Emma - Woow... Vänta. Så det är sant?

Marcus blick fördes ner till bryggan och jag kollade förvånat på honom.

Han nickade och ännu en tår lämnade mitt öga.

Seriöst.

Jag trodde aldrig på Filippa riktigt. Men nu har han alltså bevisat det. Jag ställde mig hastigt om och bryggan vinglade till lite.

Emma - Något mer jag borde veta om?

Jag kollade mer på honom där han satt på bryggan. Fortfarande blicken fast på det hårda materialet under oss.

Mac - Jag kan ha råkat kyssa en o annan brud...

Min haka for ner några centimeter.

Emma - Marcus. Man råkar inte kyssa någon.

Mac - Emma, jag är led...

Martinus och Filippa avbröt Marcus mening och jag kollade förvånat bak på min tvilling o min bästa kompis.

Jag sprang fram till Filippa och omfamnade henne i en kram.

Emma - Tack för att du var ärlig Filippa.

Filippa nickade och jag kunde inte låta bli att le lite. Även fast jag var i denna situation.

När jag visste att Marcus kollade på mig gick jag långsamt fram till Martinus. Jag ställde mig nära honom och ställde mig lite på tå för att nå upp till hans läppar.

Jag kysste honom snabbt och både jag själv och Martinus blev nog lite förvånade.

Jag vände mig mot Marcus igen och blängde surt på honom.

Emma - Förlåt. Jag råkade.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Emma lite bitchiiig 😅

Hoppas ni gillar det ändå... Nästa kapitel kan bli oklart så ni vet.

God natt
/C

Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}Onde histórias criam vida. Descubra agora