2.7 Slut

785 57 31
                                    

// Emmas Perspektiv \\

Mac - Jag älskar dig med.

Jag började hosta kraftigt och fick svårt att andas. Mitt synfält började bli suddigt och jag har ingen aning om varför.

Paniken börjar sprida sig i min kropp och jag fortsätter att hosta. Marcus slänger sig mot en sådan röd knapp som finns i varje rum. En sådan knapp som man använder vid nödfall. Eller när man behöver hjälp från personal.

Jag känner att hostningarna försvinner och att mina ögon sakta börjar stänga sig.

Jag börjar långsamt försvinna. Och till slut är det helt mörkt. Men jag hör fortfarande alla röster. Alla som ropar och skriker att jag är död.

Jag försöker öppna mina ögon, men det går inte. Jag försöker säga något men det går inte. Jag kan varken röra mig eller prata. Och det skrämmer mig.

Alla tre kompisar som följt med mig till sjukhuset har nu sprungit ut ur rummet.

Läkare och doktorer trycker på mitt bröst och försöker få liv i mig. Men hallå? Jag lever.

Jag hör er.

- Hämta defibrillatorn!!
- Absolut!

Jag känner hur personen håller på och trycker in sprutor i mina armar i hopp om att pulsen ska komma tillbaka.

I hopp om att jag ska komma tillbaka.

Men inget för dem funkar. Jag hör de fortfarande. Men allt är svart. Jag ser ingenting men jag hör allt.

- 1...

Tänk om jag ligger i koma. Eller tänk om jag är död. Asså död, död.

- 2...

Tänk om jag aldrig kommer få träffa Marcus, Martinus, Filippa eller Aline igen.

- 3...

Tänk om det här är slutet. Det är nu mitt liv tar...

- Backa!

Slut.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Vad händer, vad händer 😉😉
RÖSTA OCH KOMMENTERA FÖR MER
/C

Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}Where stories live. Discover now