Att välja rätt | M&M {AVSLUTAD}

0.7 Malin

// Filippas Perspektiv \\

Martinus kramade om mig och tårarna fortsatte att rinna ner för mina kinder.

Emma - Vad var det som polisen inte förstod?

Hon lät irriterad och jag ryckte på axlarna som svar.

Mac - Vad hände väl på polisstationen då?

Filippa - Jag ska berätta.

De tre personerna framför mig nickade och jag suckade tyst.

Tillbakablick

Sofie - Jaha, vad gör ni i Norge då?

Jag kollade surt på henne. Förstod hon inte att jag var kidnappad? Att jag inte tillhörde landet Norge. Att jag kom från Sverige! Att min tvilling, mamma och pappa var kvar i Sverige.

Jag hoppades på att de satt en efterlysning på mig. Att de saknade mig och ville ha tillbaka mig. Att de skulle göra allt för att få tillbaka mig.

Filippa - Som jag redan sagt! Jag vart kidnappad.

Jag ville inte säga varför. Jag ville inte säga att det var på grund av min pappa. Min riktiga pappa, inte Tom.

Sofie - Vet du varför mannen sköt din pappa? Vet du vad han gjort?

Jag suckade kollade ner på mina små händer.

Filippa - Näh.

Jag orkade inte tjafsa om att Tom inte var min pappa längre. Jag hade redan gjort det så länge.

*

Vi kom fram till polisstationen och jag klev försiktigt ut ur den ganska så stora polisbilen.

Jag granskade noga allt jag gick förbi. Jag gick förbi fler poliser som gick raka i ryggen med händerna på dina bälten. Görandes så att jag kände mig väldigt liten.

Vi kom in i självaste huset och en kvinna tog fort hand om mig.

Kvinnan - Hej, jag heter Malin.

Malin sträckte artigt fram sin hand och jag skakade den försiktigt. Hon pratade samma språk som jag och jag pustade ut. Kanske någon som förstår vad jag säger.

Filippa - Hej.

Malin - Filippa, eller hur?

Jag nickade och kollade upp mot kvinnan som stod lite böjt över mig.

Malin - Såå... Vart är dina föräldrar?

Filippa - Hemma i Sverige.

Malin - Jag trodde din pappa blev skjuten?

Filippa - Poliserna säger det. Men han kidnappade mig. Men han var snäll.

Malin - Jaha.. Men brukar väl inte vara så snäll om man kidnappar någon?

Malin visade sin hand för mig och jag tog det som ett tecken att ta tag om den.

Filippa - Han var snäll. Han gav mig en extra macka! Men Mark va dum. Det var han som sköt Tom.

Malin kollade förbryllat ner på mig.

Malin - Var det de som kidnappade dig?

Filippa - Ja.. Men Mark skulle skjutit mig. Men Tom hoppade framför. Han räddade mitt liv.

Några tårar föll ner för mina lite svullna kinder och Malin var snabb med att torka bort dem.

Malin - Såja...

Hon kramade försiktigt om mig och jag slängde mina armar runt hennes nacke. Hon bar upp mig och vi fortsatte gå i den långa korridoren.

Äntligen någon som kanske förstår mig.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Rösta & Kommentera för mer kapitel!
Skriv vad ni tycker så blir jag glad ☺️
/C