Den Rödhåriga Ängeln

0.2

Bella

Jag slog upp ögonen och möttes av ett vit tak. Jag komm inte ihåg någonting. Var är jag? Vem är jag? Vad har hänt?

Jag satte mig hastigt upp vilket jag genast ongrade eftersom en hård huvudvärk atakerade mig genast.

Jag tittade omkring mig i rummet jag låg i. Allt var ljust och i neutrala färger. Rummet hade en stark medicin lukt vilket lät mig få veta att jag låg på ett sjukhus. Men vad hade hänt?

Dörren till rummet slogs upp och en kille stäg in. "Oh du har vaknat." utbrast han.

Jag försökte tänka. Vem var han? Borde jag känna honom? Men inget. Jag komm inte ihåg något alls.

"Vem är du?" frågade jag tillsist.

Killen satte sig i den beige fåtöljen som var brevid min säng. "Jag är Liam Engberg och jag hittade dig medvetslös på busshållplatsen vid gravgården igår." sade han med en lugn röst.

"Vad hände?" frågade jag sedan.

Liam tog ett djupt andetag. "Du var med om en skjutning, du har tagit imot tre skått, ett i armen, ett i benet och ett i..." han stannade upp och tittade oroligt på mig "...huvudet."

Liam

Flickan var på väg att säga något men avbröts när en läkare och en sjuksköterska kom in stormandes i rummet.

"Kan du vänligen lämna rummet för en stund, vi måste få prata med patienten i fred." sade sjuksköterskan och lädde mig ut ur rummet.

Jag satte mig på en ljus blå soffa utanför flickans rum.

Jag hade stannat hos henne på sjukhuset över natten och åkt hem på morgonen för att dusha och byta om. Jag fattar inte vad det var som hade fått mig att stanna kvar hoss henne, jag kände ju för fan inte henne.

Min mobil ringde och jag tog upp den ur fickan, det var Vilmer. Jag suckade ljudligt och svarade.

Vilmer: omg, haha du kan inte gissa vad som hände igår!!

Liam: vad?

Vilmer: alltså det var världens bästa ligg. En typ 17 åring tjej, orange hår, skit snygg!

Liam: mmhh...

Liam: vänta va?! Hade hon fräknar och mörk blåa ögon också?

Vilmer: Aaa, hurså?

Liam: vad gjorde du med henne efteråt?!

Vilmer: Bror chilla. Inte vet jag hon stack liksom.

Liam: DET VAR VÄL INGA PISTOLER INBLANDADE?!?!?

Vilmer: Nej, varför undrar du?

Liam: inge, men kom till sjukhuset asap. Du måste se en sak.

Vilmer: okay, okay I'm on my way.

Vilmer lade på och jag hade lust att kasta telefonen i väggen. Om det var hon kunde jag inte komma ur dethär fast jag skulle villa.

Bella

"God dag, du kan kalla mig Maria" sade en asiatisk kvinna som var iklädd en vitt läkar rock och värkade vara ungefär trettio år.

"Så, hur mår du?" frågade Maria vänligt.

Jag suckade. "Jag vet inte riktigt." jag blev själv överraskad över hur tyst min röst var, men jag hade så ont i hallsen att det inte gick att prata högre.

"Okej, kommer du ihåg något som hände igår?" frågade hon sedan.

Jag skakade på huvudet. Jag hade inga minnen om något.

"Mhmm." hummande hon och skrev något ner i ett block.

"Så, kommer du ihåg vad du heter? Eller din ålder?" frågade hon sedan.

"Nej, inget. Jag kommer inte ihåg någonting alls." jag svalde och tittade på Maria.

Maria sade något som jag inte kunde uppgfatta till sjuksköterskan som sedan rusade ut ur rummet.

Maria satte sig sedan ner i fåtöljen och tog ett djupt andetag. "Du har varit med om en skjutning, eventuellt ett rån eftersom när du hittades hade du inte på dig någon väska, plånbok eller något som skulle kunna visa din identitet. Vi hade hoppats på att du skulle ha haft något minne av vem du är. Men tyvärr har du tydligen fåt allvarliga skador i huvudet. Vi är inte säkra om vad det är men vi ska årdna en magnetröntgens tid till dig."

Jag nickade svagt. "Men går det inte att göra dna test för att få reda på vem jag är?" frågade jag och ett litet hopp tändes inom mig.

Maria skakade klagande på huvudet. "Nej, vi tog blod prov på dig när du vad medvetslös. Men ditt dna finns inte uppskrivet på det medicinska netvärket."

Det knackade otåligt på dörren och Maria stäg upp för att öppna den.

In rusade Liam tillsammans med en annan kille i ungefär hanns ålder.

"Ursäkta mig dokrorn men jag har med mig en person som kanske vet vem den här flickan är." förklarade Liam fören Maria han säga något imot.

Liam kom fram till mig med den andra killen. "Är det hon?" frågade han honom.

Killen svalde och nickade. "Alice, vad hände?" frågade han mig med en häs röst.

Alice? Var det mitt namn?

_____________

Så, hoppats ni gillar kapitlet!

Hade tänkt att uppdatera varje måndag och fredag! :*