Beskyddarna

Kapitel 5

Roses perspektiv
2 dagar senare

Jag, Jacob och Smith sitter just nu i ett flygplan påväg till USA för jag ska börja i Beskyddar skolan.
Vi har fortfarande två timmar kvar att flyga, men det gör ingenting för det är väldigt bekvämt att sitta i skolans privatplan. Vem hade trott att en skola skulle ha råd med ett privatplan. Och dom hade inte bara ett flygplan, utan fem stycken. Det hade Smith stolt berättat för mig medan vi gick i genom flygplatsen.

Klockan är snart halv ett på natten och sitter både Smith och Jacob och sover. Man hör några tysta snarkningar ibland men annars är det helt tyst i planet. Om man nu bortser från ljudet från motorerna, men det är lätt att stänga ute dom ljuden. En flygvärdinna kommer fram till min plats och frågar om jag vill behöver något innan hon far och sova. Jag säger att hon inte behöver oroa sig för mig och få och sova. Hon ler ett trött leende mot mig och går sedan. Jag vänder min uppmärksamhet till världen utanför fönstret.

Natten är helt svart. Det lilla man kan se av molnen lyses upp av flygplanets lampor. Om man tittar lite högre uppåt kan man se en stjärnklar himmel. Det har alltid gjort mig lugn att titta upp på stjärnorna. Om man skulle stå på marken nu skulle man troligtvis inte se dem eftersom molnen är i vägen, men jag som sitter i ett plan ovanför molnen, är det ända problemet för mig att flygplans fönstren är så små. Medan jag sitter och tittar upp mot himlen tänker jag på vad som hände igår.

På morgonen hade jag gått till skolan, men det var bara för att säga hejdå åt mina vänner närmaste vänner. Smith och Jacob hade tagit hand om så att rektorn och alla andra lärare viste att jag skulle sluta på skolan, och konstigt nog gick dom med på att två främlingar säger att en av deras elever slutar skolan för att åka till USA med dom. Fråga mig inte hur de gick till. Skolans personal ringde inte ens mina föräldrar.
Alla mina kompisar blev jätte förvånade över att jag skulle flytta så plötsligt. De var svårt att medge för sig själv att det här var kanske sista gången jag någonsin kommer se dem. Men värst av allt var att jag inte kunde berätta varför jag flyttade... Eller det kanske inte var det värsta...

Det värsta var Cissis och Annas ansiktsuttryck. Dom båda såg ut som om dom skulle börja gråta vilken sekund som helst, vilket både dom och jag gjorde när jag kramade dom en sista gång innan jag gick ut från skolan och lämnade efter mig de två människor som betydde mest för mig. Hur ska jag klara mig utan dem.

Jag märkte inte att jag sitter och gråter fören jag känner en av mina tårar falla på min hand. Jag stryker snabbt bort dem även fast jag vet att ingen såg mig gråta. Mina tankar återvände till gårdagen.

Mina föräldrar hade varit utomlands på semesterresa i Italien, men de lyckades klämma in sig på nästa plan hem efter att jag ringt och berättat allt. De hade kommit hem igår och vi spenderade en sista kväll tillsammans. Och på morgonen när jag skulle åka till flygfältet grät mamma, men hon lät mig glida ur vår sista kram. Jag såg till och med några tårar på pappas kinder när jag steg in i den svarta Jeepen som skulle föra mig till flygfältet. Dagen före hade Smith och Jacob hade pratat med mamma och pappa och berättat allt de behövde väta för dem. De hade också gett mina föräldrar varsitt armband men någon speciell ört i så att de kunde komma ihåg mig och mina krafter, och inte glömma bort dem så som alla andra människor kommer.

Jag återvände till verkligheten när vår kapten meddelade att vi landar om 20 minuter. Jag ser att Smith har vaknat men Jacob sover fortfarande djupt. Jag suckar lågt för mig själv.Jag borde lämna tankarna på mitt gamla liv, jag skulle ju börja ett nytt om 20 när jag landade vid beskyddar skolan.
-----------------------------------------
30 minuter senare

Klockan är nu 02:49 på natten och vi har just landat.
När jag stiger ut från planet slår den kyliga natt luften i mot mitt ansikte. När jag står stadigt på marken igen tittar jag mig omkring. Skolan är mitt ute i ingenstans och därför kan de ha ett mini flygfält nära den. En kvinna som jag förmodar är rektorn på skolan kommer mot oss.
Hon har sitt hår i en slarvig hästsvans och ser ut som om hon just hade vaknat. Vilket hon säkert har eftersom det är mitt i natten. Men även fast hon är trött ser hon ändå väldigt prydlig ut.
När hon var framme vid oss säger hon:
"Du måste vara Rose Hangstone .Mitt namn är Carolina Gold och det är jag som är rektor för Beskyddar skolan. Trevligt att träffas" Hon sträcker ut handen och jag tar den och skakar den.
"Det samma", sa jag.
"Du måste vara väldigt trött. Följ mej så går vi till bilen" Hon vände sig om och började gå. Jag följer efter henne med snabba steg. " bilen?" Jag hade inte förväntat min att vi skulle åka bil. "Du förstår, även fast skolan ser nära ut om man tittar härifrån så är de ändå en kilometer dit. Och det är ju mitt i natten så jag antog att du inte skulle orka gå" Hon antog helt rätt. Mina ben orkade nästan inte ens bära mig till bilen. Efter några minuter är vi framme och Mrs Gold leder vägen till mitt rum.

Medan vi går försöker jag titta på skolan, men det går inte så bra eftersom det är så mörkt. Det ända man får fram ur de mörklagda byggnaderna, var att det praktiskt taget såg ut som ett moderniserat slott.

"Här är ditt rum" Sa rektorn när vi stannat utanför mitt nya rum. "Om du har några frågor imorgon är det bara att komma till mej. Mitt kontor finns i den högra flygeln högst uppe."
"Tack det ska jag komma ihåg" sa jag och tittade på nyckeln jag just fått i min hand. Det står 352 på den. Jag vänder upp blicken till henne igen när hon börjar prata.
"Du har inga lektioner i morgon eftersom du kom så sent på natten. Morgonmålet börjar 08:00.
God natt Rose"
"God natt Mrs Gold"
Min nya rektor vänder på klacken och går iväg med ekande steg i den tomma kårridoren.
__________________________
Nästa kapitel kommer i morgon eller senare idag på kvällen, hoppas ni har haft en bra dag❤
kommentera och rösta gärna