Beskyddarna

kapitel 1

Jag viste redan från början att det skulle bli en dålig dag. Det är måndag och det gör dagen extra dålig, men efter som jag viste att jag måste till skolan så steg jag upp och gick i duschen.
Efter ungefär tjugo minuter står jag framför min helkroppsspegel och borstar mitt hår som jag just fönat tort efter duschen. Jag granskar mig själv i spegeln för att se om min svart läderrock passar ihop med mina jeans och det skogsgröna linnet jag har under.

Jag är ganska nöjd med mitt utseende. Jag har långt, tjockt mörkbrunt hår och stora mörka ögon. Jag är medellång, smal och om jag får säga det själva, ganska snygg. Visst har jag några brister som jag inte är helt förtjusta i, som till exempel mitt födelsemärke bak i nacken som ser ut som en månskära, men den täcks under mitt hår så ingen märker den om jag inte har håret uppe i en hästsvans. Men annars är jag ganska nöjd med mej själv.

Medan jag sått och "beundrat" mig själv i spegeln, har tiden tydligen gått framåt i resten av världen och nu måst jag springa om jag ska hinna med bussen.

-----------------------------------

När jag kommer till mitt skåp är det första jag ser mina två bästa vänner, Cissi och Anna. Cissi står lutad mot skåpen och försöker hitta något i hennes skolväska, men hennes vitblonda lockiga hår kommer i vägen för hennes ögon. Anna står bredvid Cissi och håller på att sätta fast sitt raka svarta hår upp i en hästsvans.

"Hej" säger jag när jag kommer fram till dem "vad pratar ni om?" De tittade upp på mej och ler " hej, vi pratar om uppsatsen i biologi som ska vara inlämnad idag" svarade Anna. Jag stelnade till "sh*t, den hade jag helt glömt bort" Sa jag med panik i rösten. " Jag med! Jag är så glad att jag inte är den enda" Sa Cissi, tydligt på bättre humör nu när hon inte var den enda som glömt uppsatsen. "jag är glad att jag kunde få dej att må bättre en måndag morgon med hjälp av mitt misslyckande" sa jag sarkastiskt och himlade med ögonen medan ett leende spred sig på mina läppar. " Jag är också glad över det" Svarade Cissi leende. Jag himlade än en gång med ögonen och sa "kom så går vi till första lektionen"

-----------------------------------

Efter sju långa timmar var skoldagen äntligen slut och jag, Cissi och Anna satt på busshållplatsen och pratade. "Ska vi va hemma hos mig nu på eftermiddagen?" frågade Anna. "Jag har inga planer, har du Rose?" svarade Cissi. " Sorry, kan inte, har lacrossträningar" Dom båda tittade på mej med höjda ögon bryn "Rose Hangstone har träningar? Vilken chock..." sa Cissi och Anna fortsatte "Du har alltid träningar nu för tiden, kan du inte hoppa över en?" Dom båda tittade bedjande på mej. " Men de e inga vanliga träningar... vi ska träna tillsammans med pojklaget eftersom vår tränare e borta, vilket betyder att Jesper kommer vara där" Jag har haft en crush på Jesper i ungefär ett år nu och det vet Cissi och Anna, det var därför dom lät mej gå på träningen utan att klaga mera över det

-------------------------

Klockan 18:30 står både mitt lag och pojklaget samlat under det lilla regntaket som är utanför omklädningsrummen, eftersom det spöregnar. Typiskt Storbritanniens väder. Alla tittar upp när de hör fotsteg i vattenpölarna framför oss. Det är tränaren som har kommit. Vilket betyder att det är daggs att börja jogga runt planet... i ösregnet... suck! Eftersom vi var både flick- och pojklaget tillsammans var det en stor grupp som sakta började jogga runt planet. Ni kan förstå att det var trångt att springa om man var en av de som var i mitten av den stora klungan. Jag var någonstans just i mitten av allt och försökte bara att inte trampa på någons fötter. Orsaken att jag var i mitten av klungan var att jag försökte vara så nära Jesper som möjligt. Men det var ganska svårt, eftersom alla hans killkompisar var i vägen.

När vi började på vårt andra varv, började jag må väldigt dåligt. Det kändes som mina ben inte kunde bära min tyngd längre. Men jag fortsatte springa och låtsades att allting var bra så att de inte skulle börja titta konstigt på mej.Men inombords började jag få lite panik. Jag hade ingen känsel kvar i benen längre och plötsligt började det ta jätte sjukt i bröstet. Det kändes som om nån just hade huggit mej med en kniv. Jag var nästan inte ens medveten om att jag hade stannat eller att folk sprang in i mej bakifrån. Det enda jag egentligen var medveten om var smärtan i bröstet.

Okej, nu har jag verkligen panik. Tänk om jag var döende eller nåt. Mitt i allt det här märkte jag att det höll på att svartna för ögonen på mej. Till sist var allt jag såg mörker och det sista jag kände var hur mitt huvud slog i marken när jag föll. Jag hann tänka att jag antagligen kommer få en hjärnskakning före jag tappade medvetande helt och hållet

------------------------------------------------------------------------------------
Okej, så nu är första delen ute på nytt! Vad tyckte ni? Ni som har läst tidigare vet att jag har skrivit om kapitlen. Blev det bättre eller sämre? Jag vill gärna veta så kommentera. Som jag sa, ni som läst tidigare, ni kommer säkert märka en hel del förändringar, men jag hoppas att ni tyckte om det. Ni får jätte gärna kommentera och rösta, jag blir jätte glad av det. Ha en bra dag. Puss ❤😘