Love Will Remember

Love Will Remember - 18

Jag satt kvar ute på asfalten medan jag pratade med Daniel en bra stund men min mobil bröt sedan samtalet och dog. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra eller vem jag skulle prata med, jag kanske bara skulle åka hem igen och låta Liam vara då han tydligen inte hade tänkt att prata med mig mer. Han borde veta bättre än att jag inte skulle hångla upp hans kompis och han borde ha lyssnat på mig innan han avisat mig helt och hållet. Jag tvingade tillbaka tårarna som brände i ögonen och lutade huvudet tillbaka mot den kalla väggen, en dörr som knuffades upp och skratt hördes i närheten och jag öppnade sakta ögonen. Jag vände blicken emot den blonda killen och den brunhåriga tjejen som kommit ut bakvägen, Niall. Jag kröp ihop en aning och vände bort blicken men snart hördes steg som stegade emot mig.

”Ali?” frågade Niall och sjönk ner på huk framför mig.
Försiktigt vände jag blicken emot honom och pressade fram ett falskt leende.
” Hej, Nialler. ” mumlade jag lågt och bet mig i läppen.
”Vad gör du här? Vad har hänt?”
Han lade snabbt armarna runt min kalla kropp och jag kramade om honom medan tårarna sakta började rinna ner för mina bleka kinder. Han pressade mig försiktigt tillbaka och kollade mig djupt i ögonen.
” Liam..” mumlade jag lågt och knep ihop ögonen.
”Jag vill att du ska hälsa på någon. ” sade han lugnt och jag öppnade sakta ögonen igen.
Han höll ut sin hand och ställde sig sedan upp då den brunhåriga flickan kommit fram till oss och tagit Niall’s hand.
”Detta är Hanna, min flickvän. ” sade han mjukt och fållade armen runt Hannas midja.
Jag nickade svagt till det han sade och kollade på tjejen innan jag pressade fram ännu ett falsk leende.
”Jag är Alice men du kan kalla mig Ali.” viskade jag och hon nickade svagt.
”Du är tillsammans med Liam va? Ni är jätte söta ihop och ni är perfekta för varandra. ” sade hon mjukt.
Mitt falska leende bleknade och jag kollade ner på mina fötter. Ohörbart mumlade jag fram ett svagt ” tack ” och hoppades bara på att dem skulle gå, men dem stod kvar framför mig.
”Ali, vad har hänt?” Niall satte sig ner på huk igen och placerade sina händer på mina knän.
Sakta vände jag blicken emot honom och svalde hårt innan jag öppnade munnen.
” N-någon har skickat bild till Paul på dig och mig, kyssandes i korridoren igår kväll när jag tog med Lux till min och Liam’s svit för att lägga oss..”  Jag tog ett hackigt andetag och svalde. ” Han slängde ut mig, Niall. Han vägrade lyssna på mig och han tror seriöst på att jag hånglade upp dig igår kväll. Niall, han vill inte ha mig längre.”

Medan jag yttrade dem sista orden hade min röst blivit så låg att allt bara blev en viskning, jag skakade lätt på huvudet och jag kände hur någon satte sig ner bredvid mig, fållade armarna om mig och hyssjade lågt.
” Allt kommer bli bra, Ali..” mumlade Hanna lågt medan hon strök mig över armen.
” Han älskar dig så mycket mer än du anar, Alice. ” sade Niall mjukt innan han ställde sig upp igen.
” Det är jag på bilden, men tjejen är Hanna. Du är den ända som vet att vi är tillsammans, killarna vet inget och jag bad henne komma över till hotellet igår kväll. Bilden är på mig och Hanna, inte dig och mig. ”
Jag kollade på honom och nickade svagt innan jag snyftade tyst.
”Liam vägrar prata med mig, han vägrar lyssna på mig. Om jag försöker förklara för honom att det inte är jag så kommer han bara att börja skrika på mig igen då han inte tror mig. ”

Niall skakade lätt på huvudet innan han drog upp Hanna på fötter och sträckte ut handen mot mig. ”Du följer med oss upp till dem andra och där ska du stanna tills jag har pratat med Liam. Vare sig du vill eller inte, så ska du stanna här. Åker du tillbaka till Wolverhampton så kommer Liam att krossas ännu mer än det han gjort nu. Han kommer inte komma ut ur sviten och genomföra den sista konserten i morgon, han kommer att åka direkt hem och ja, gud vet vad han kommer göra. ”

 Jag tvekade en stund medan jag återupprepade Niall’s ord innan jag greppade hans hand och lät han dra upp mig på fötter. Han tog sedan upp min väska och lade armen runt min midja innan vi tre gick in genom dörren igen och tog hissen upp till rätt våning.  När hissdörrarna öppnades så stelnade hela jag till, Niall fick bokstavligen dra mig ur hissen, genom korridoren och bort till killarnas rum. Så snabbt han öppnat dörren till rummet slank Hanna in först och Harry stormade ut i hallen. Jag kollade upp på den brunhåriga killen som kom fram till mig och lade ena armen bakom mina knäveck och lyfte upp mig i famnen medan han bar mig genom hallen och vidare in i ett sovrum. Försiktigt lade han ner mig i sängen innan han lade täcket över mig och satte sig ner på sängkanten, utan att säga ett ord satt han bara där och kollade på mig medan jag kollade på honom. Även om tårarna rann ner för mina kinder och jag hulkade och snyftade om vartannat, så satt han bara där och kollade till mig. När jag säkert gråtit i över en timme så slöt jag utmattat ögonen och sjönk in i en orolig sömn.