your love, f.s

22

7/3-17
Vecka 37

"Alina kan du komma lite snabbt?" Jag avbryts av mina tankar och mina ögonlock flyger upp. Jag sätter mig upp utan att tänka efter vad som precis hänt och går ut i köket. Den välkända doften av pannkakor fyller min näsa och ett leende leker på mina läppar.
När jag kommer in i köket ser jag Felix stora ryggtavla.

"Kan du ta bort stekpannan från spisen och sätta pannkakan på fatet?" Frågar han. Jag nickar och kollar var han gör själv. Men vänder mig sedan ointressant tillbaka till stekpannan när jag ser kniven åka igenom jordgubbarna vi plockade igår.
Jag tar bort stekpannan från spisen och sätter pannkakan på det lilla fatet resten av pannkakorna ligger på.

"Hur mår du min lilla kebab?"
Jag vänder mig hastigt om.
Flummigt kollar jag på Felix.

"Värkarna har blivit värre, jag kommer aldrig mer klaga på mensvärk" svarar jag. Felix ler snett.
"Jag känner mig alldeles yr, det känns som att barnet är påväg upp ur min mun"

Han kollar medlidande på mig och häller jordgubbarna i en skål. Sedan plockar han fram de sista till det dukade bordet där det redan står saker som grädde, sirap och sylt.

"Är du inte hungrig då?" Mumlar han och sätter sig ner på ena stolen som är utdragen.

"Jag kan prova äta" viskar jag. Han nickar. Jag sätter mig ner på stolen mittemot Felix.
Jag tar tveksamt en pannkaka och lägger den på min tallrik. Men den vändande känslan i min mage får mig att släppa allt och springa mot badrummet.

På huk sätter jag mig framför toaletten och gårdagens rester lämnar min kropp.
Håret som fallit på sidan av mitt ansikte blir nu upptaget av två stora händer.
Felix sätter sig bredvid mig och lägger tröstande ena handen på min axel.

-
Jag suger.