Alinas perspektiv
11/9-16
Vecka 12.
"Har du fått tag i pappan än?" Frågar Simon mig som ligger i min säng på andra sidan rummet.
Jag betraktar mig själv och min kropp i spegeln. Jag drar händerna över magen. 3 månader. 3 månader har den varit i mig.
Jag skakar på huvudet och vänder mig om mot Simon.
"Nej, och jag tror inte jag kommer få det"
Han nickar försiktigt.
"Har du träffat Mira något?" Frågar han. Jag sätter mig ner på sängkanten.
"Inte sedan festen"
Han nickar återigen.
"Ska vi dra ner på stan och hitta på något?" Mumlar han efter en kort tystnad.
Jag svarar med ett svagt mummel och han reser sig upp. Samma gör jag.
Han öppnar dörren åt mig och jag ger honom ett leende innan jag drar mig ut i hallen där jag drar på mig mina skor och jacka, helst för att dölja magen.
"Har du uppdaterat bloggen?" Jag öppnar dörren och skakar på huvudet.
Jag kliver ut i trapphuset och vi springer ner för trapporna. Eftersom jag bor 2 trappor upp tar vi bara trapporna då hissen tar längre tid. Han öppnar porten och vi kliver ut i höst kylan.
Efter vi gått ett tag har vi tagit oss in till stan och nu sitter vi på Espresso House. Simon reser sig upp och jag kollar undrande på honom.
Han slänger en blick bakom mig och möter sedan min blick.
"Toa" ler han.
Jag nickar instämmande och han vänder sig om och tittar bakom min stol mot ingången igen.
Jag rynkar på mina ögonbryn och vänder mig om.
Simon lämnar min sida samtidigt som jag ser personen som inte svarat mig på 3 månader. Han kollar åt mitt håll och möter min blick. Ett leende klistrar sig fast på hans läppar.
Jag sätter mig ner med en duns när jag ser honom påväg mot mig. Han sätter sig på Simons stol mittemot mig.
"Alina! Hej, fan vad kul att se dig" säger han.
Jag ger honom en kall blick utan att svara honom. Hans leende bleknar.
"Du, sorry om du har skrivit, någon jävla idiot postade mitt nummer så det kom ut till fansen, var tvungen att byta" mumlar han.
Jag nickar kort.
"Vi måste snacka" mumlar jag sedan.
Han nickar undrandes.
"Ensamma" lägger jag till.
Ett flin placeras på hans läppar då han verkar tro att vi ska göra något annat. Men han nickar sedan ändå.
"Jag måste dra nu." mumlar han medan han sträcker mig en lapp som antagligen är hans nummer.
Jag nickar.
"Vi ses" blinkar han och går tillbaka till sina vänner.
Efter en stund öppnas dörren till toaletten och Simon kommer ut.
"Du såg honom" sväljer jag. Han nickar och sätter sig.
"Du gick inte på toa eller hur?"
Han skakar på huvudet och flinar.
Jag himlar med ögonen.
"Ska du berätta?" Frågar han. Jag nickar.
"Såklart, han är pappan, det är ju typ hans fel att jag har ett barn i magen" mumlar jag och dricker lite av min juice.
Han nickar instämmande.
*
Jag skriver in koden och öppnar porten innan jag går upp för trapporna upp mot min dörr som jag trycker in nyckeln i och öppnar.
Jag kliver in i den vita hallen och drar av mig skor och jacka. Jag låser upp min mobil.
Jag: Skulle du kunna komma över redan nu?//Alina
Jag lägger till honom som kontakt och döper honom till "Felix".
Sedan låser jag den igen. Jag kliver in i vardagsrummet och sätter mig i soffan och lutar mig bak. Jag drar upp tröjan och beskådar min mage.
Jag rycker till när det plingar till i min mobil. Jag drar upp mobilen från min bakficka och trycker på hemknappen.
Felix: Jag kan komma nu
Jag: Bra.
Jag reser mig upp och går in i mitt sovrum där jag letar reda på en tjocktröja som jag sedan tar på mig. Sedan står jag och beskådar mig i spegeln innan det plingar på dörren.
Jag går ut i hallen och öppnar. Jag möter hans gröna ögon samt ett smått flin och jag släpper in honom. Han drar av sig skorna och jag leder in honom i vardagsrummet. Vi sätter oss på soffan och han lutar sig fram och möter mig i en kyss.
Eftersom jag är så trött så orkar jag inte tjafsa så jag kysser tillbaka. Han lägger sig försiktigt över mig och drar upp tröjan. Jag drar ner den igen och han drar sig ifrån.
"Jag bad dig komma för att vi ska prata" mumlar jag.
"Kom igen" mumlar han och kysser mig och knäpper upp koftan.
Jag drar mig ifrån.
"Felix, nej"
Han knäpper upp koftan och kysser mig innan han drar upp min tröja.
"Felix, nej!" Säger jag högre.
Han drar förvånat sin blick över min mage och jag drar fort ner tröjan igen. Jag möter hans allvarliga blick.
"Hur? När? Vem? Var?"
"Jag har bara varit med dig" mumlar jag och kollar ner i soffan.
Hans händer hamnar på mina axlar.
"Alina" mumlar han. Jag nickar och kollar upp på honom.
"Säg inte att jag gjort dig gravid"
"Jo, jo Felix, det har du" mumlar jag.
Han drar händerna över ansiktet.
"Hur länge har..?"
"Tolv veckor" svarar jag. Han nickar försiktigt.
"Vilket är tre månader"
Han nickar instämmande.
"Jag vet inte vad jag ska säga, om du ska behålla det så stöttar jag dig, självklart, om du vill göra abort så stöttar jag dig också" mumlar han. Jag kan inte låta bli att le försiktigt.
"Jag är i tredje månader, det är försent för att göra abort, och dessutom är jag helt emot det" svarar jag.
Ett leende fastnar på hans läppar.
"Får jag?" Mumlar han och kollar mot magen.
Jag nickar och drar upp tröjan.
Han sätter sina händer på varsin sida av magen och beskådar den.
Han kollar upp mot mina ögon.
"Är du helt säker att det är min?" Frågar han.
Jag nickar.
"Wow! Fan vad kul, jag ska bli pappa" ler han.
Jag ler tillbaka. Jag fattar, att detta är en glad nyhet, för båda oss.
-
Första kapitlet, WOOP WOOP.
