your love, f.s

21

5/3-17
Vecka 37
Hej allihopa!
Jag hoppas verkligen ni respekterar mitt val nu.
Jag är gravid. Jag är trött. Jag är slutkörd. Jag och Felix åkte på en liten trip till hans föräldrars lantställe för att få lite tid tillbaka. Bara vi två. Jag har gått i smärta de senaste veckorna och behöver en liten paus. Så jag tänkte inte blogga på hela denna veckan vi är här.
Snälla respektera detta. Och var glad att jag inte slutar blogga tills min graviditet är slut. För jag har lust. Jag är ingen ångerfylld människa. Men jag får ångest när jag missar ett blogginlägg. Jag har aldrig lovat er en daglig uppdatering. Men ändå får jag ångest. Nu tar jag en vecka paus, 6 dagar. Eftersom jag bloggar idag. Detta känns bra. Och jag ska försöka få en bra tid med Felix här. Hejdå allihopa. - Alina.

Jag låser mobilen och suckar. Felix pillar mig försiktigt i håret och jag kollar upp i taket.

"Det är verkligen fint här" piper jag. Felix skrattar kort och jag tittar upp på honom och möter hans leende. Jag ler tillbaka.
Jag vänder mig om och har mina armar som stöd för att inte trycka ner magen i madrassen.
"Vad ska vi göra de här dagarna?" Frågar jag.

Felix kollar ner på mig och sedan upp i taket igen.

"Jag vet inte. Det var själva planen, att vi skulle ta lite ensam tid och åka bort från allt stress" svarar han. Jag sätter mig upp.

"Det skulle vi ju lika gärna kunnat göra i lägenheten. Felix, jag är i vecka 37, det finns inga problem för bebisen att komma när som helst" säger jag. Jag reser mig upp och går det snabbaste jag kan ut från rummet. Även fast det värker i både höfter och rygg går jag fort ut i köket och sätter mig vid köksbordet.

"Alina, jag vet, jag är en idiot, ett fullkomligt asshole, att jag tänker på dig och mig är en självklarhet, och att jag tänker med röven ett par gånger är också en självklarhet." Säger Felix irriterat när han kommit efter mig ut i köket.

Jag vänder mig mot honom.

"Vet du vad?" Säger jag och ställer mig upp.

"Nej, snälla berätta" muttrar han och tar ett steg närmre.

"Jag drar." Jag går fort mot hallen i det lilla huset och sparkar på mig foppatofflor även fast Felix skriker mitt namn efter mig.
Jag öppnar dörren men innan jag hunnit längre är min hand fasttagen av Felix starka armar och jag är vänd med ansiktet några centimeter från Felix.
Han kollar in i mina ögon.

"Du måste förstå att jag tänkte på dig, du sa att du kände dig stressad. Och det första stället som dök upp i mot huvud, var detta, snälla" säger han och sluter ögonen. Hans grepp om mig mjuknar och det slutar med att mina armar är virade kring hans trötta kropp.

-
Har inga idéer alls.