18

121 8 1
                                    

25/2-17
Vecka 36
Jag har inte kunnat blogga på ett par dagar pågrund av värkar i både mage och rygg, en månad kvar, fyra veckor kvar.
Jag är ledsen Oscar och Ogge för att både jag och Felix missade era födelsedagar, och att vi träffas imorgon istället, men jag säger grattis i efterskott bästa Oscar och Ogge nu fyllde ni båda freaking 20, jäkla gamlingar.
Och också grattis till min syster Esmeralda som födde sin lilla son för tre dagar sen, jag har redan ringt från sjukhuset och sagt grattis, men tycker inte det är onödigt med flera gratulationer.
Snart är det min tur att få hålla i en liten bebis. 1 månad!! Ååh kan inte vänta nåmer!! - Alina.

"En månad, jag vet inte om jag orkar vänta längre" hör jag bakom mig. Jag vänder mig om och ler mot Felix.

"Vi måste upp, vi har tid om 1 timme" säger jag och reser mig upp från sängen.
Jag sätter på mig en bh innan jag sätter på mig ett vitt stort linne. Jag sätter också på mig en mörkgrå kofta över.
Och svarta tajts.
Felix tar också på sig kläder och vi går ut i köket för att äta frukost.

*

"Okej, detta är det sista besöket innan förlossningen" ler Mia. Jag kollar upp på henne och ler samtidigt som jag nickar.

"Är det du som hört av dig om rejäl ryggsmärta?" Frågar Mia. Jag nickar och hon nickar mot den lilla sängen och jag lägger mig ner i den.

"Okej, men det är normalt under graviditeten så du behöver inte vara rädd att det hänt något eller sånt." Säger hon och kletar ut gelén över min mage. Jag kollar på Felix som sitter på en av stolarna bredvid sängen och han ler försiktigt mot mig. Jag vänder blicken upp i taket.
Hon tar maskinen över magen och går mot hörnet för att kolla på skärmen.

"Bebisen växer ju för fullt" säger hon med ett leende på sina läppar.

"Du verkar också vara väldigt medveten om vilka näringar bebisen behöver, så allt är lugnt, bara inte bebisen vänder på sig innan förlossningen" ler Mia. Jag nickar.

"Vad kan hända då?" Jag möter Felix blick.

"Om fötterna är nedåt så är vi tvungna att göra kejsarsnitt" säger hon. Jag sväljer hårt.

*

"Det där gick ju bra" säger Felix och tar min hand. Själv svarar jag inte utan kollar bara ner i backen. Jag är rädd. Rädd för att föda detta barnet.

"Tänk om något händer med barnet." säger jag lågt. Felix möter min blick. Vi stannar upp och han kollar djupt in i mina ögon.

"Alina, ingenting kommer hända med barnet." Säger han. Jag nickar och han ler snett. Jag ger mig på ett leende och vi fortsätter gå mot bilen.

Han låser upp bilen och jag öppnar dörren och sätter mig.

"Jag har en ide." säger Felix och sätter in nyckeln i bilen. Jag kollar mot honom och nickar.

"Jag har ett lantställe, vi skulle kunna åka dit en vecka. Bara du och jag?" Frågar han. Jag biter mig i läppen och nickar.

"Det skulle varit skönt att bara ta en paus från allt här, men, det är bara fyra veckor kvar, är det säkert då? Tänk om jag föder?" Säger jag. Jag skrämmer upp mig för ofta.

Felix ger mig ett flin och jag kollar oförståndigt på honom.

"Alina, barnet kan nog komma en vecka tidigaste minst, jag tror inte den kommer om 1 vecka" ler han. Jag vänder min blick från vägen till honom.

"Vad snackar du om? Min moster fick barn 1 månad innan beräknad tid!" Säger jag högt. Hans leende bleknar ut.
"Och jag har ju värkar, ellerhur?"

"Alina, du skrämmer bara upp dig själv. Lugna ner dig" Säger han.
Jag dunkar huvudet i rutan och suckar

*

"Felix!" Skriker jag. Jag väntar ett tag innan han kommer ut ur vardagsrummet och kollar undrandes på mig.

"Vi ska ju träffa Oscar och Ogge imorgon. Har du något att ge dem?" Frågar jag.
Han sätter sig på köksbänken och är nästan en centimeter från att slå huvudet i en dörr till ett köksskåp. Han aktar snabbt huvudet och ett skratt slinker ut min mun.

"Jag brukar oftast ge pengar när folk fyller år." Svarar han lätt. Jag himlar med ögonen. Oj, vad kul att få pengar.

"Så du har verkligen inget mer?"
Han biter sig i läppen och jag kan inte låta bli att le.

"Jag har tre ramar på en bild som jag tog på oss fyra som jag tänkt ge till killarna på deras födelsedagar, men alltid glömt" flinar han. Jag ler. Han hoppar ner från köksbänken och slår huvudet i dörren till skåpet han aktat sig för tidigare.

"Fuck" mumlar han och håller för sin panna. Själv kan jag inte hålla mig för gapskratt, så sekunden efter brister jag ut i skratt.

-
Skrattade när jag skrev detta

your love, f.sDär berättelser lever. Upptäck nu