17/1-17
Vecka 30
Idag ska våra båda familjer komma.
Felix's familj och min.
Det var bestämt igår att vi skulle vara hemma hos min mamma. Men det blev hos mig och Felix istället. Det har redan börjat komma.
Felix's mamma, Min mamma, pappa, Alicia, Adrian och Hampus, och så Hampus flickvän.
Det kommer komma så många fler, Felix's pappa, hans sambo, Felix's syster, Esmeralda och Oliver och deras pojkvänner och flickvänner, varav 2 av oss är gravida.
Vårt matbord har 6 platser. Det kommer cirka 20 personer. - Alina.
"Alina, kan du hjälpa till här?" hör jag min trillingsyster Alicia fråga. Jag tittar upp från datorn och ser att hon är påväg att tappa ett par tallrikar som är staplade på varandra i hennes famn.
Jag nickar och tar en liten bunt tallrikar ifrån henne och går in i vardagsrummet. Jag stoppar alla tallrikar på soffbordet.
Eftersom det bara finns 6 platser vid vårt matbord är vissa tvungna att sitta vid soffan. Det blir nog den mesta delen av alla syskon.
Felix sträcker mig bestick som jag också placerar ut bredvid alla tallrikar medan han sätter ut glas.
"När kommer resten?" Direkt när orden lämnar min mun knackar det på dörren. Felix kollar upp på mig.
"Nu" flinar han och går ut i hallen och samma gör jag.
Dörren öppnas och ett par personer kommer in. 2 varav min bror och min syster med deras pojk/flickvänner.
Jag möter Esmeralda i en kram och sedan kramar Esmeraldas pojkvän Johannes mig. Sedan får jag också en kram utav Oliver och sedan hans flickvän Frida.
Sedan presenterar sig en man som Felix's pappa Magnus, en kvinna som Felix's bonusmamma Estelle och sedan en tjej ett par år äldre än Felix som Felicia, Felix's syster.
När alla samlats i vårt kök samt vardagsrum då börjar de i köket ta mat. Vilket leder till att alla kommer till köket.
När jag själv fått mat skyndar jag mig in i vardagsrummet och umgås med mina älskade syskon. Mina trillingsyskon Alicia och Adrian. Och sedan mina storasyskon Hampus, Oliver och Esmeralda. Vi är ganska många syskon.
Jag kollar ner på maten.
"Bråkar du och Felix?" Frågar Adrian. Jag kollar in i hans ögon och skakar på huvudet.
"Jag tänkte, du sitter här inne, och Felix i köket"
"Nej, jag vill bara umgås, det var ett tag sedan" ler jag försiktigt. Adrian nickar och ler tillbaka.
"Ja, verkligen, och snart har du barn, aldrig trodde jag min syrra skulle bli mamma vid 18 års åldern" skrattar han. Jag boxar till hans axel och han flinar innan han återgår till sin mat.
Jag själv har ingen lust att äta, alls.
Jag själv, gravida jag har ingen lust att äta.
Otroligt
*
När jag äntligen plockat in det sista i diskmaskinen går jag fort in i sovrummet.
Borsta tänderna skiter jag i fullständigt. Jag kan göra det noggrant på morgonen.
Jag nästan slänger mig i sängen och Felix rycker till.
"Fan vad du skräms!" Säger han och håller ena handen på hans bröstkorg.
Jag uttrycker inga känslor utan lägger bara täcket över mig och blundar.
Hans armar slingrar sig omkring mig.
Det blir tyst en stund tills han avbryter den.
"Är du arg?" Jag suckar högt och skakar på huvudet.
"Jag är trött, jätte, så håll käften annars får du en fet jävla käftsmäll"
Ett skratt lämnar hans strupe och jag öppnar mina ögon och virar mig ur hans grepp.
Jag blundar återigen och drar av mig täcker pågrund av värmen i rummet.
Jag vänder ännu en gång på mig och Felix kollar irriterat på mig.
"Sova fick man inte göra" mumlar han och biter sig i läppen. Jag tar tag i mitt täcke och lämnar irriterat rummet.
Jag lägger täcket på soffan och kryper sedan ner under det.
Felix steg hörs och jag drar täcket över min haka. Här ute i vardagsrummet var det kallt.
"Förlåt, jag menade inte det på det sättet" säger Felix. Ännu en förklaring och ett förlåt.
Jag tittar in i hans ångerfyllda ögon.
"Detta är en tradition, någon gör något fel och ett nytt förlåt sägs, jag vet inte hur många gånger jag hört det ordet i vårt förhållande" säger jag och blundar.
Felix suckar.
"Men jag menar det, och det vet du, jag vet att du vet det, snälla var inte sur på mig" säger han plågsamt.
Jag tycker synd om honom att han ska behöva stå ut med mig.
Jag har både pms och är gravid.
Han kommer få en chock när jag fött barnet.
Jag nickar försiktigt åt honom och han ger mig ett snett leende.
"Kom och sov med mig nu"
-
Vill nästan säga åt dem för att de bråkar hela tiden
