☆Fanfiction med bl.a Justin Bieber, Zayn Malik och huvudpersonen spelas av Gigi Hadid☆
Allting började med ett felskickat sms. Det drev mig till USA. Men min bästa vän var inte lika på. Så jag tog mig till hennes jobb och där började mitt nya liv. R...
Till: Justin "Sitter i en taxi, påväg till min bästis jobb, för att bråka med hennes chef, du vet, det vanliga. Själv?;)"
Från: Justin "Sitter i en studio. Vadå bråka?;)"
Till: Justin "Ska övertala henne om att ge Kiara semester några veckor;)"
Från: Justin "Då får jag önska dig lycka till;)"
Till: Justin "Tack, det kan behövas;)
Kelly: "Tack" säger jag med ett leende mot taxichauffören och kliver ut. Jag tittar upp på den gigantiska byggnaden. På den stora skylten står det: B.O.S "Beauties Of Sweden". Vilket geni kom på det namnet? Om man ska ha ett namn som funkar i alla länder, kan man väl åtminstone anstränga sig för att det ska låta bra? Tydligen inte. Jag rättar till min tajta kjol och börjar gå mot portarna.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag går fram till receptionen. "Hej, jag är här för att träffa ms. Clark?" Jag säger det mer som en fråga än ett konstaterande. Receptionisten ler besvärat mot mig. "Jag är ledsen ms. , men det är endast möjligt på hennes besökstimma, mellan 11-12." Jag tittar på klockan som sitter på min vänstra handled. "Vilken tur, den är 11:15" Jag håller upp handleden för att visa klockan. "Förlåt mig, tiden går så snabbt när man står här hela dagarna." Hon ler ursäktande och knappar på sin dator. "Ja. Hon har några minuter över nu." Konstaterar hon och trycker på en knapp bredvid sig, som öppnar glasdörren bakom henne. "Hissen är till höger, du ska till våning 4, rum 32." Säger hon vänligt med en hand i riktning mot hissen. Jag nickar leende mot henne och går in genom dörren och in i hissen. Jag trycker på knappen med en 4 på och känner att hissen börjar åka. Jag tittar mig i spegeln på insidan av dörren och rättar till mina lockar. Dörrarna öppnas och jag går ut. Till höger finns en mindre reception och till vänster börjar kontor radas upp. Jag går åt vänster och tittar på numren över dörrarna. 24...27...30... Och 32. Jag ställer mig framför den stängda dörren och tar ett djupt andetag. Sen knackar jag på dörren. *knackknackknack* Ett konstigt ljud hörs och dörren öppnas. Smidigt. Jag tar två steg innanför dörren och stannar. Framför mig ser jag ms. Clark, Kiara's chef. Hon sitter med blicken fast i sin datorskärm och tittar inte ens upp när jag harklar mig. "Vem är du och vad är ditt ärende?" Hon försöker låta trevlig, men jag ser igenom det lättare än glas. "Mitt namn är Kelly Henderson, jag är här för att prata med dig om en av dina anställda" säger jag med ett så professionellt uttryck som möjligt. "Jaså? I gott eller ont?" "Mina avsikter är goda, men jag misstänker att ni inte tycker att det är så bra timing" Jag koncentrerar mig på grammatiken och försöker låta så bra som möjligt. "Låt höra." Säger hon med blicken fortfarande fastklistrad på skärmen. "Er anställda, Kiara Swan, är en mycket nära vän till mig och jag vet att hon inte vill fråga dig personligen, då hon tar sitt arbete här på största allvar, men jag skulle vilja fråga dig om hon skulle kunna få några veckor ledigt, då hon verkligen jobbar så hårt hon kan." Jag sväljer och försöker se uttryckslös ut. Inte för att det spelar någon roll, då hon ändå inte tittar på mig. "Är ni medveten om hur stressigt det är här just nu, ms. Henderson?" Säger hon frånvarande. "Ja, men jag har endast hört en liten del av ert projekt. Svenska modeller i USA, var det va?" "Ja, det är ett extremt hårt jobb att hitta någon med perfekt utseende och kroppsform, och med attityd som intresserar amerikanerna, det är ett extremt svårt-" Hon avbryter sig mitt i meningen när hon för första gången tittar upp på mig. Hon spärrar upp ögonen en aning och får inte fram några ord. Jag lyfter frågande på ögonbrynet. Hon reser sig upp och går fram till mig. Hon granskar mig uppifrån och ned och går ett varv runt mig. "Vad är det?" Jag tittar förvirrat på henne. "Du är perfekt!" Hon hoppar upp och ner på marken med ett exalterat ansiktsuttryck. "Perfekt för vad?" Frågar jag oroligt.
