Dear Diary <3

Oförglömlig sorg

Dagboken 20/5
Jag skrek högt och smärtan i bröstet bara blev värre och värre. Jag såg kistan läggas ner i maken. Jag ville begravas med honom, jag ville följa med honom, jag ville inte bli lämnad en. Jag skrek och tårarna rann bara snabbare och dem blev från 1 till 2 till 3 och sedan rann dem okontrollerat.
Dagen innan stod du där men sedan hände det fruktansvärda. Vi åkte bil påväg till Ica för att handla lördagsgodis och sedan smällde det till. Jag klarade sig men han dog.
Min pappa Johan dog 13/5-2008 en lördag klockan 18:03

Mina tårar rinner rinner. Jag har suttit här i 1h och bara läst om denna sida. Om och om igen. Längst ner är en fastrotad rödbrun fläck. Blod.. Jag kollar på ärren som finns på min arm. Bara 3 synliga men det är många små ärr. Jag minns den dagen. Jag tittade mig i spegeln och undrade vad meningen med att leva var om han inte fanns kvar. Jag slog hastigt sönder spegeln med min bara hand och skrek!
Spegeln krossades och glasbitarna föll i golvet samtidigt som min hand började blöda. Jag tog en glasbit och skar ett djupt sår och blod började rinna ut ur såret på min handled. Jag tog självsäkert upp glasbiten igen och skar ännu ett jack. Det rann mer och mer och det började tjuta i öronen. Svarta prickar dansar framför mina ögon och jag blir riktigt yr. Smärtan blir bara större och större i armen och helt plötsligt blir allt svart.

Oscars pvv
Jag ringer Amanda. Signal... Signal.. Hon svarar ej. Jag ringer en gång till. Hon svarar fortfarande inte. Jag skickar ett mess till henne men hon svarar inte på det heller. Jag går ner och fixar min frukost. Jag tar fram flingor och jordgubbe yoghurt och juice
Och sätter mig ner vid det lilla bordet. Det var 15 minuter sedan jag ringde och skickade mess till henne så jag provar igen. Den här gången bryts det direkt. Jag provar 5 gånger till men samma sak! Jag blir riktigt orolig så jag går ut och skiter i att det är måndag ! Jag springer hem hela vägen till Amanda. Jag springer upp och rycker i handtaget. Olåst!!
"AMANDA!!!"
Inget svar så jag springer runt i huset och hittar ett rum på övervåningen jag inte varit i. Jag öppnat dörren och på riktigt skriker. Japp bad boyen skriker.. Jag rusar fram till Amanda som ligger på golvet bland tusen glasbitar. Hennes arm är helt blodig och det har bildats en pöl av blod på golvet. Jag ringer 112 och säger att detta är ett akutläge.

På sjukhuset
Jag sitter i väntrummet och timmarna bara går. En sjuksköterska kommer och berättar att dem blir tvungna att sy ihop armen. Och jag nickar till henne. Jag är på något sätt riktigt orolig för henne.
Det är ju inte så att jag är kär i henne. Hon är bara en tjej som jag vill ligga med sedan är det finito.
En bad Boy är inte kär i tjejer.., i alla fall inte en riktig bad Boy..
Jag hoppar till lite då jag inte märkt att en sjuksköterska kommit fram till mig med en macka och vatten. Jag tar emot maten men orkar inte vara trevlig så jag skiter i att säga tack... Jag menar räcker det inte med att jag räddat en bruds liv eller.... Eller måste jag säga tack också.

Jag tar fram min telefon och går in på instagram och kollar i flödet. Woow.. 56 likes och 15 kommentarer  på min senaste bild. En riktigt snygg selfie måste jag säga. Jag har fått 4 nya följnings förfrågningar och accar alla. En av dem är Amanda. När jag ser hennes namn växer klumpen i magen igen...

Ett nytt lutet kapitel. Kanske lite spännande eller vad vet jag😹
Hoppas ni gillar kapitlet och rösta gärna på min bok💘
//TrueLove💘