Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 11

"Vi är på fiket just nu, snälla kom"
Jag måste ta tag i det och prata med Tanja, det vet jag. Mängden med sms som jag fått av henne idag är oberäkneliga. Enda sedan mötet har jag dessutom fått massor utav sms ifrån Edvin om att prata med henne, och nu att de är på fiket. Men om jag ska prata med Tanja betyder det att jag måste berätta om allt, exakt allt och jag vet inte om jag klarar av det. Jag vill kunna lita på henne och jag vill verkligen att hon ska veta, men det är inte så lätt. Efter en lång stunds övervägande med mig själv bestämmer jag mig.

"Påväg"

Det är några dagar sedan jag var på fiket, vilket konstigt för jag spenderade hela förra året här. Som alltid står det folk utanför, vissa står och pratar medan vissa andra röker tillsammans. Jag gör förbi snabbt för att slippa andas in den hemska röken, och kommer in på fiket med dess goda doft av kaffe och choklad. Till en början står jag bara där vid ingången och kollar ut över folkskaran, men sedan ser jag Elliot komma skyndandes emot mig. Innan jag hinner säga ett ord är jag i hans varma famn, med hans mjuka doftande parfym.

"Är du okej?" frågar han när han tillslut släpper taget om mig. Anledningen  till att han egentligen frågar är pågrund utav pappa, det första jag gjorde när pappa försvann var att ringa till Elliot. Jag tar ett djupt andetag och nickar leendes mot honom. Vi rör oss försiktigt genom det fyllda fiket, mot den plats där jag snart ser Tanja sitta. Så fort hon får syn på oss flyger hon upp ur sin stol och slänger sig i min famn. Utan någon tvekan kramar jag om henne så hårt jag kan.

"Jag är ledsen, Cassandra" snyftar hon men släpper inte taget.

"Jag vet, jag med" svarar jag och ler, även fast att hon int kan se det. Vi släpper snart taget om varandra och går mot bordet, där Elliot nu satt sig med en dricka i sin hand.

"Jag överreagerade, men jag menade inget av det jag sa" skyndar hon sig att säga när hon sätter sig ner bredvid Elliot, mittemot mig.

"Det var inte schysst av mig att hålla allt hemligt från dig, så därför ska jag berätta allt" förklarar jag och kollar på Elliot. Han möter min blick och ger mig ett stöttande leende.
Jag tar ett ett andetag och sätter igång. Jag börjar med hur jag träffade Clara och hennes pappa, om vad Markus gjort, om båda mina föräldrar, hur Elliot och jag träffats och sist berättade jag om Edvin. Det tog ett tag att ta sig igenom allt men Tanja lyssnade tåligt och stöttade mig vid de svåraste delarna, detsamma gjorde Elliot även fast han redan hört om allt, flera gånger.

"Wow, hur har du inte brutit ihop än?" frågar Tanja när tillslut klarat ut alltihop. Hon är inte den mest finkänsliga personen i universum.

"Ehm.. Bra fråga" säger jag och skrattar smått nervöst. Det var en fråga som jag ställt mig själv ett antal gånger men aldrig riktigt fått ett svar på.

"Jag trodde bara att du hade något om ett fruktansvärt ex, men det var uppenbarligen betydligt mycket mer än så" säger Tanja med lättsam ton.

Vi sitter i fiket i någon timme till innan, det var dags att dra oss tillbaka för "läggdags".
Det är som sagt ett fik vi sitter på, men på kvällen börjar de även sälja alkohol så det är lite av en bar också, det är därför som den stänger så sent.
Nästan direkt när vi kommer in på våra rum så går vi och lägger oss, alla känslor gjorde mig något extremt trött. Men nu när Markus och jag är vänner och Tanja och jag, dessutom är min pappa borta, så nu kommer allt kunna bli som det var igen.

Nästa morgon ringer min klocka vid klockan 07:00, då jag inte har lektion förens vid 08:30.

"Ska du alltså börja komma i tid på dina lektioner nu?" frågar Tanja och ger mig ett retsamt flin.