psykologen | foscar

tretton | told you so

FELIX

Lite synd är det nog ändå, hur korkad min morsa är. Att hon inte fattar att fler än hon finner blondinen attraktiv.

"Vad tänker du på Felix?" Blondinen ser på mig, han löser ett korsord och smuttar på sitt kaffe som han hällt upp medan jag kollar ut genom köksfönstret.

Ett litet flin platsar sig på mina läppar, "dig och mig, nakna, andfådda, svettiga och kladdiga" säger jag helt oberört.

Även fast jag precis ljugit om vad jag tänkt på kan jag ändå inte låta bli att låta dom tankarna fara omkring i min hjärna. Jag och han, nakna, andfådda, svettiga och kladdiga. Det låter ändå ganska nice.

"Felix...." mumlar blondinen varnande när jag går emot honom, i bar överkropp och ett par mjukisbyxor, utan något under dom.

Ett lågt och hest skratt lämnar mina läppar. "Visst skulle du gilla det? Du skulle gilla det lika mycket som jag skulle göra" viskar jag en aning sensuellt.

"Felix!" säger han alldeles för högt och jag rycker till av hans plötsliga ton. "Det är ingen idé att du nekar det baby" fortsätter jag viska och låtsas som att jag inte hört hans ord.

Med plötsliga rörelser grenslar jag mig över hans lår där han sitter på en gamla köksstolen och en motvillig flämtning hörs från blondinen.

"Mmmm, told you so" mumlar jag och låter mina läppar röra vid hans kind.

Retsamt börjar jag röra mina höfter mot blondinens men strax därefter knuffar han bort mig från sitt knä, och helt plötsligt ligger jag på trägolvet.

"Glöm att det där nyss hände!" utbrister blondinen innan han lämnar köket.

Vänta bara tills nästa gång.

-