psykologen | foscar

åtta | jag har en träff med emil

OSCAR

"Har du någon gång testat antidepressiva?" frågar jag honom, Felix, men han skakar bara på huvudet.

"Jag är inte deprimerad" han försöker övertala mig så gott som det går men han lyckas inte, han är långt ifrån att lyckas.

En tyst suck lämnar mina läppar och jag antecknar det han säger och jag antecknar även hur han försöker övertala mig om att han inte är deprimerad.

"Har du någon gång haft självmordstankar?" frågar jag honom men han struntar i min fråga och tar på sig sin mössa på sitt huvud.

Han är precis påväg att resa på sig när jag stoppar honom med min röst; "Felix, sätt dig ner".

"Ja, det har jag din jävla blondin. Men jag har inte tagit livet av mig och nej jag är inte självmordsbenägen, inte nu iallafall" muttrar han och slår sig, mot min förvåning, ned sig på stolen igen.

"Hårfärgen matchar iallafall din personlighet" skrockar han fram och lutar sig bakåt i stolen.

Återigen lämnar en suck mina läppar. Någon gång skulle han faktiskt kunna säga något snällt.

"Om du nu hatar mig så mycket som du säger så kan du byta psykolog, det här är frivilliga möten" förklarar jag med en bestämd ton och genast ryggar Felix tillbaka.

Dock flinar han bara igen inom kort. "Helst inte då dom flesta psykologerna är gamla och fula men du, du är ung och sexig" viskar han och placerar sin hand på mitt lår, alldeles för långt upp.

"Sluta med det här Felix" mumlar jag och lägger ifrån mig mitt anteckningsblock.

Felix flinar, "jag förstår inte vad du pratar om" hans hand rör sig ännu längre upp på mitt lår och helt ärligt så rör hans hand nog mitt privataste område nu.

"Jag hade gärna avslutat det jag påbörjat men tyvärr har jag en träff, med Emil" sedan försvinner han.

-
,