Escape - o.m (au)

Tio

Killen framför mig - eller snarare ovanför mig - ser ner på mig och jag ser upp på honom. Jag öppnar munnen för att svara, men inget kommer fram mer än andetag.

Han harklar till plötsligt och först då kommer jag på mig själv med att jag stirrar. Jag känner hur kinderna hettar och jag ser istället ner på tröjan.

"Eh det-eh-är lugnt" mumlar jag fram. Vem är han?

"Nej det är inte lugnt, men din tröja är helt... Euw" säger han och kollar ner på min tröja med medlidande blick. Och japp, jag kan inte annat än att medge. Den vita toppen har nu en brun fläck av chokladglass mitt på magen, precis under brösten.

"Det är lugnt" insisterar jag ännu en gång då jag helst vill komma här ifrån så fort som möjligt.

Han kliver åt sidan och stärker ut sin hand för att hjälpa mig upp. Osäkert tar jag tag i hans hand och han drar kraftigt upp mig. Man kan se hur musklerna spänner sig när han drar upp mig, men jag försöker göra allt för att inte koncentrera mig på armen.

Och det lyckas jag rätt bra med, då min blick istället hamnar på hans adamsäpple.

Men så länge hinner jag inte se på det, då han fortfarande håller min hand och plötsligt, bokstavligt talat, drar med mig in på en av affärerna. Jag rycker i armen för att han ska släppa, men till vilken nytta? Han har en muskulös kropp och bara hans vänstra hand som nu håller ett hårt grepp om mig högra är starkare än vad hela jag är.

"Ursäkta mig, men snälla stanna!" nästan ropar jag, men vill inte dra till mig för mycket uppmärksamhet så jag dämpar det en aning. Men jag bryr mig inte över någon annans uppmärksamhet, då jag precis otroligt nog fått killens vars hand håller tag om min.

"Vad?" frågar han snabbt, men det låter mer som ett konstanterande. Jag ser menande på honom.

"Vadå vad? Ursäkta om jag förstör din lilla värld nu men du drar just nu en okänd tjej genom en klädaffär av ingen anledning. Vem är du ens?" frågar jag, och otroligt nog lyckas jag koppla mig ur hans grepp. Han kliar sig i nacken och ler det där sneda leendet bara killar kan, mot mig. Sedan sträcker han fram handen mot mig, fortfarande med samma leende fastklistrat på läpparna.

"Jag är Felix" säger han och väntar på att jag ska skaka hand med honom. Jag bara skakar på huvudet.

"Sådär hälsade man på stenåldern, Felix" suckar jag. Han himlar med ögonen och drar tillbaka handen ner i jeansfickan.

Plötsligt försvinner han in bland tjejkläderna utan att ens säga något. Jag ser skumt på honom när han kollar och söker igenom olika kläder. Tillslut hittar han e ganska snygg topp i svart med vita, ganska stora detaljer på. Med den i vänstra handen och kortet i andra, går han fram till kassan. Han snappar tag i något annat innan han ställer sig i kön.

Jag ser menande på honom och försöker hålla in ett skratt. Vad i hela friden ska han använda den till, och den där andra saken?

Men då slår det mig. Jag ser ner på min tröja och ser på den stora bruna fläcken. Sedan tittar jag upp på Felix igen som fortfarande är vid kassan.

"Vänta!" ropar jag.

Men det är försent.

Kvinnan i kassan lägger ner tröjan i påsennoch sträcker fram den till Felix medan hon tittar frågandes på mig.

"Är något fel?" Frågar hon, och sedan ser hon ner på mun tröja. "Oh" säger hon ganska högt. Jag spänner blicken i henne.

"Vad får dig att glo så mycket då?" morrar jag, vänder mig om och går ut ur affären med Felix skrattandes tätt efter mig.

"Har inte du gjort tillräckligt?" frågar jag och vänder mig mot Felix. Han ser frågandes på mig. "Varför köpte du en tröja till mig?"

Han skrattar och ser på mig.

"Vem sa att jag köpte den till dig?" frågar han och flinar.

Jag stirrar på honom, men hinner inte göra det så direkt länge, då han ännu en gång tar tag i min hand - denna gången min vänstra - och drar mig till närmaste toalett. Jag rycker i min arm och försöker komma loss, igen..

"Jag tänker inte hänga med dit in. Och verkligen inte med dig. Det blir lixom du plus baciller" säger jag äcklat och ser på hans hand.

"Gumman, jag är en bacill" säger han. Och med det sagt, är vi helt plötsligt på toaletten iallafall.

Han låser om oss och drar smidigt av sig sin tröja. Jag ser pafft på honom och skiftar med blickarna från hans nakna överkropp till ögonen, medan han kollar på in i mina ögon - bara mina ögon.

"Ta av dig din" säger han som om att det var helt naturligt, och jag känner paniken stiga.

"Varför skulle jag ta av mig min tröja?!" frågar jag förskräckt och pressar mig in mot väggen. Han himlar med ögonen.

"Allt handlar inte om sex, gumman" säger han och tar fram en svart, lång t-shirt, och drar på sig den. Sen drar han fram en svart topp med vita detaljer på - den han köpte på affären. Jag sätter min ena hand på höften och ser på honom.

"Vad hände med 'vem sa att jag köpte den tröjan till dig?'?" säger jag och han himlar med ögonen.

"Hur skulle jag veta vilken tröja du menade?" frågar han och ser flinandes på mig.

Jag biter mig i under läppen och drar löst i nederdelen av min tröja för att dra av mig den. Men jag ser väntandes på Felix, för att han ska vända sig om.

"Hallå du har BH, det har ju åtminstone inte jag" säger han och sätter handen över bröstet. Jag ger honom en kall blick.

Tillslut gör han som jag vill och vänder sig om med ryggen mot mig. För säkerhets skull, vänder jag ryggen emot honom iallafall. Jag drar snabbt av min smutsiga topp och drar på mig den nya, som sitter perfekt. Jag vänder mig långsamt mot spegeln, och den sitter lika bra utseendemässigt som den känns.

Jag vänder mig mot Felix, som fortfarande står med ryggen mot mig, och knackar på hans axel. Han vänder sig mot mig och ler stort.

"Den sitter ju jätte bra!" ler han och jag nickar.

Och helt plötsligt har jag lagt armarna om hans rygg och kramar honom. Jag lutar huvudet mot hans bröst och ler, för han lägger sina armar om min rygg också.

"Tack så jättemycket, Felix" säger jag och släpper taget om honom. Han ler han med.

"Varsågod, Hilda" säger han. Han låser upp dörren och jag stirrar på honom.

"Hur vet du mitt namn?" frågar jag en aning kritiskt, och ser på honom med smalnade ögon. Han flinar och blinkar med ena ögat.

"Vi ses" säger han.

Sen, är han borta

<><>