Escape - o.m (au)

Ett

Jag drar mina fingrar över den gamla tavlan. Bilden av den vita sandstranden och det grönblåa havet görs tydligare när långa sträck bildas efter att fingrertopparna dragit bort massa damm. Solens starka strålar lyser upp dammkornen som dansar runt i luften.

Den täta, fuktiga luften fyller mina lungor och automatiskt sluter jag långsamt mina ögon, samtidigt som jag går framåt.

En varm sommarvind slår emot mitt ansikte när jag försiktigt kisar med ögonen mot den starka solen. De sista strålarna glittrar mot havets blanka yta. Land kan man inte se hur noggrant man än tittar ut mot horisonten. Synen är nästan lite svindlande.

Vågorna slår emot den branta klippväggen och jag lyssnar till vattnet brus när det rullar upp på stranden. Aldrig att jag känt mig såhär fri, inte på länge iallafall.

Armbågarna stödjer jag mot den kalla stenmuren som markerar balkongen. Jag hänger mig lite över kanten. När huvudet är tillräckligt långt ut, tar vinden tag i mitt hår och slänger det över hela mitt ansikte. Ett litet skratt bubblar upp och jag ler fånigt åt mig själv.

"Visst är det vackert?" frågar mamma som också gått ut på balkongen. Jag rycker till lite, då jag inte ens märkte att hon kom ut, men ger henne ett litet leende innan jag vänder ansiktet mot utsikten istället, och suckar.

"Jag vill inte åka hem än.." mumlar jag tyst och biter mig i underläppen, fortfarande med blicken ut över havet. Mamma lägger armen om mina axlar, och automatiskt lutar jag huvudet mot hennes. "Kan vi inte stanna lite längre?"

Jag behöver inte ens veta hennes svar, då jag redan vet det. Och som förväntat, kan jag känna hur hela hennes kropp arbetar för att hon bara ska skaka på huvudet.

"Jag vill också stanna ett tag till, men du och Molly börjar skolan på onsdag" suckar hon. Besvikelsen tar över mig, även om jag redan visste svaret långt innan. Men bara av att höra ordet skola, och komma till alla idioter som finns där får det att knyta sig i magen..

Jag har varit utomlands många gånger, speciellt Hawaii. Det är inte därför jag inte vill hem. Varför, är för att här är jag fri. Här är jag så långt bort ifrån verkligheten och vardagen som möjligt. Här är det ingen som slänger onödiga kommentarer till allt och alla som rör sig.

Fast, alltid går det för fort.. Det är som en dröm. När drömmen är som bäst och mest händelserik, slutar den. Man vaknar upp till verkligheten igen.

Mörkret lägger sig över stranden och kylan smyger sig fram. Jag ler sorgset mot mamma, och hon kysser mig ömt på pannan.

"Vi kan säkert åka tillbaka hit någon annan gång igen" säger hon i ett försök i att uppmuntra mig. Jag nickar som ett svar, och med det återvänder hon in igen.

"Packa bara ner det sista innan du lägger dig, vi åker tidigt imorgon" säger hon och försvinner sedan in genom de stora glasdörrarna. Jag ser en sista gång ut mot vattnet, som nu ser så svart och mystiskt ut. Något som jag älskar, är mysterier. Det är så spännande, och det får hjärtat att slå lite fortare, och ögonen glittra något litet mer. Ett litet leende bildas på mina läppar, innan även jag går tillbaka in och lägger mig.

•

"Vakna nu Hilda, vi ska åka till flygplatsen nu!" tjuter Molly exalterat. Jag slår trött upp ögonen och ger henne en varnande blick, innan jag vänder ryggen mot henne och drar täcket över huvudet.

"Jag vill inte åka hem" muttrar jag surt mot det mjuka täcket.

Plötsligt försvinner det varma täcket från min kropp, och blir lättad över att jag tog på mig linnet igår innan jag la mig iallafall. Men trots den höga sommarvärmen, känner jag kylan omsluta min kropp.

"Men hem ska vi" säger pappa bestämt. Jag märker på honom att han inte vill ha några diskussioner, men jag kan inte låta bli att blänga åt honom. Är han tvungen? Jag ser mot klockan. Halv fem..

"Du får försöka vakna till liv, sen får du väl sova på planet hem istället" säger mamma leendes som också lagt sig i konversationen vid detta laget. Jag suckar och går till min resväska. Jag drar på mig ett par ljusblåa, högmidjade jeansshorts och en vit magtröja.

"Kan du inte klä på dig lite fortare? Om du håller på i denna snigelfarten kommer planet hinna gå innan vi ens checkat ur hotellet" muttrar pappa och öppnar dörren. Jag ger honom en iskall blick medan jag rullar ut väskan ur rummet.

Väl nere vid receptionen stampar jag otåligt med foten i väntan på att han ska checka ut. Vem är det nu som har snigelfart, pappa?

"Hilda, bussen är här!" ropar mamma. Jag ser en sista gång över axeln på lobbyn, innan jag motvilligt sliter blicken från den och går ut mot bussen.

Men så värst långt kommer jag inte, då jag går in i något hårt som betong. Jag puttas bak några meter, och skakar på huvudet. sedan ser jag upp och möter ett par mörkblåa ögon.

"Oh, sorry.. I didn't see you, ehm.." mumlar han oroligt och kliar sig osäkert i nacken. Jag ler försiktigt och rycker på axlarna.

"It's okey, I didn't see you either" skrattar jag, osäker på min dialekt. Låter det bra när jag pratar? Eller hörs det på långa vägar att jag är en turist från Sverige? För usch vad jag hatar Sverige, vad pinsamt isånnafall..

"Haha okey, well then.. I'm Oscar" ler han självsäkert.

"Hilda" svarar jag lätt. Han ler.

"Well, where are you from, Hilda?" frågar han och blinkar med ena ögat. Jag hinner bara öppna munnen innan jag hör mamma ropa.

"Hilda, bussen går snart!"

Både jag och Oscar ser först mot mamma, och sedan på varandra. Jag skrattar osäkert och ser ner på våra skor. Nu måste jag ju berätta.. Tack mamma.

"Ehhehe, Well, I'm from Sweden" ler jag och möter hans blick igen. Han ler också.

"Oväntat, det hade jag inte tänkt mig" skrattar han och jag ser snopet på honom.

"Vänta, är du också svensk?" frågar jag. Han skrattar och nickar. Märks det att jag har brist på ord? Det känns så, för han har nyss pratat flytande svenska, och jag frågar om han är från Sverige..

"Den bussen ska jag också åka med" säger han och nickar bak mot bussen som står parkerad bakom hans rygg.

Jag kan inte hindra leendet som ofrivilligt placeras på mina läppar. Resan hem kanske inte kommer bli så jätte trist iallafall.

<><>

Första delen avklarad ✔️

Alla delar kommer vara i princip såhär långa, så ni är beredda på det. Ville bara säga det.

Men hoppas ni gillade början hahah ^^