Escape - o.m (au)

Sex

Till ; George
13:26

Hej, det är Hilda. Kan du hämta mig från sjukhuset, så skulle du va snäll? Kram

Jag granskar SMS:et ett antal gånger, innan jag skickar iväg det. Tänk om han inte vill ha mig där? Jag menar, han hämtade ju Molly, men bara för det är det ju inte säkert att hon är kvar hos honom? Eller om hon skulle vara det, är det inte säkert om han vill att jag ska komma..?

Så länge till behöver jag inte tänka, då det plingar till i mobilen. Nytt SMS.

Från ; George
13:28

Perfekt. Ställ dig utanför så kommer jag om en kvart.

Jag ler snett mot mobilen, innan jag trycker på knappen så att skärmen slocknar. Jag ser en sista gång mot sängen. Tänk att jag legat där, helt omedvetet, i ca två dagar? Det låter inte mycket, men tanken får mig ändå att rysa. Men jag skakar sedan på huvudet, och beger mig ut.

Plötsligt känner jag hur det verkligen trycker i magen. Jag måste till en toalett. Jag ser mig förvirrat omkring, och kollar uppe i taket. Ibland brukar det finnas skyltar som visar vart toaletterna ligger..

Ah, exakt. En metallfärgad, pilformad skylt hänger i små kedjor i taket, och en svart text som visar "WC". Jag går fort in dit och låser om mig. Jag slänger hastigt upp toalettlocket, drar ner byxor och trosor och gör mina behov.

En lättnad sköljer över mig när jag är klar, och jag ställer mig upp igen. Jag slår ner locket och spolar, och skyndar mig sedan för att tvätta händerna. När jag är klar hamnar min blick på min kropp i spegeln. Håret är trassligt, och ser ut som om att någon har hällt smör i det. Jag ser mycket smalare ut än vanligt, och har ingen färg i ansiktet trots att jag varit utlands i två veckor. Jag ser.. grå ut?

Jag kollar på den trasiga tröjan som syns lite grann under jeansjackan, och ser ner på mina håliga jeans shorts. Jag skakar på huvudet, och går ner till parkeringen.

•

Jag drar jackan tätare om min kropp, och ser över den stora parkeringen, fylls med massa bilar. Hur ska jag någonsin kunna veta vilken utav alla hundratals bilar som är just Georges?

Så länge till behöver jag inte undra, för att en grå Volvo kör snart upp framför mig. Jag hoppar till lite, och kikar diskret in. Man vet aldrig, kanske det inte är de.

Men visst är det de. Molly slår upp dörren i bak och tjuter glatt.

"Hildaaaa!!!" tjuter hon och kastar sig i mina armar. Jag hinner precis fånga henne i min famn, och lyfter upp henne högt. Tror aldrig hon varit såhär glad över att träffa mig, någonsin. Jag kramar hårt om henne.

"Hej Molly," säger jag och kysser henne snabbt på pannan. Hon tjuter till och gosar ner sitt huvud på mitt bröst. Jag ler och trycker henne närmare mig.

Upp i allting kommer George fram leendes, och tittar på Molly.

"Hon har pratat om dig ända sedan vi kom hem från sjukhuset med henne," säger han leendes. Han kommer fram till mig och kramar mig, så Molly kläms emellan. Hon fnittrar till och George släpper taget om mig. Han granskar min kropp från topp till tå, och nickar.

"Du har växt en hel del sedan sist" skrockar han och kliar sig på den nyrakade hakan. Jag nickar. "Killarna måste yra efter dig som vilsna hönor" säger han och öppnar dörren till framsätet. Jag skrattar.

"Haha, faktiskt inte," säger jag och hoppar in. Han ser förvånad ut.

"Va, skämtar du med mig?!" Flämtar han tillgjort och sätter handen för hjärtat. Sedan lutar han sig fram mot mig och viskar till mig. "Du ska bara veta hur mycket killarna säkert kollar i smyg. Jag menar, de kanske tycker att det är pinsamt," viskar han och stänger sedan dörren. Jag skrattar. För att vara sina bara närmare 30 år så är han riktigt rolig. Vissa drag liknar pappa i hans ansikte, men George är yngre än pappa.

Var yngre.

Jag känner hur tårarna kittlas i ögonvrån men torkar snabbt bort det med handryggen. George ser mig, och ler medlidande. Han sätter sin ena hand på mitt lår och klappar det, tills han börjar köra iväg.

•

Vi kör på en liten väg som leder fram till huset. Det är rätt glesbyggt, så huset ligger enskilt på en liten upphöjd plats. Jag kan se att över husets tak står höga träd, då jag bara ser trädkronorna. Lite längre bort, mellan trädstammarna skymtar man en sjö liten.

"Såå, du har flyttat ser jag" säger jag och granskar det stora, röda trähuset, men det låter mer som en fråga. Jag håller blicken fast på sjön, då solens strålar distraherande glittra mot ytan, vilket påminner mig om Hawaii, bara att på hawaii var det knappast januarikyla. Jag stänger bildörren bakom mig, och Geroge nickar.

"Jupp. Jag och Frida flyttade hit, men hon dog ju i cancer för tre år sedan," suckar han. Jag nickar. Jag kommer ihåg hur ledsen George var då, och han bodde hos oss i nästan en vecka.

"Är det verkligen så längesen jag var här?" frågar jag och drar med fingrarna över färgflagorna på träet. Han fiskar upp nycklarna och låser upp dörren.

"Tydligen" mumlar han och går in i hallen. Molly slänger av sina skor och skyndar till en trappa som leder upp till övervåningen. Jag trampar av mig skorna och ser mig omkring i den stora hallen. Hela golvet i hallen är i någon slag sten, resten är i trä. Jag hänger min jeansjacka på en galge. Jag ser försiktigt upp mot trappan för att se ifall Molly är kvar, men jag hör hur en dörr smälls igen, vilket är ett tecken på att hon satt sig i ett rum.

"George?" säger jag och går längre in i huset.

"Hmm?" svarar han från köket.

"Vet Molly om att mamma och pappa är döda..?" frågar jag och drar ut en stol för att slå mig ner. Jag ser på George som plockar in disk i diskmaskinen, och han suckar.

"Ja, det är väl rätt självfallet? Hon frågar en hel del, så varför skulle hon inte fråga om sina föräldrar och just varför hon åkte med mig hem istället för sin mamma och pappa? Och dig var det också en hel del diskussioner om," suckar han och stänger igen diskmaskinen.

"Jo det är klart.. men man vet aldrig, du kanske försökte ljuga för att hon inte skulle bli ledsen?" säger jag och fingrar på köksbordet. Han slår sig ner framför mig, knäpper händerna framför sig och lutar sig över bordet mot mig i stöd med armbågarna.

"Tror du inte hon skulle bli ledsnare då?" säger han och höjer på ögonbrynet. Jag drar mig lite längre bakåt för att undvika den nära kontakten mellan våra ansikten.

"Jo" säger jag och stammar lite på orden. Han ler och lutar sig tillbaka.

"Jag må se dåligt ut, men jag är inte dum i huvudet för det" säger han och gestikulerar skrattandes med händerna mot sin egen kropp. Jag granskar hans klädstil, och utseende. En vit T-shirt som framhäver hans muskulösa armar, och man kan även ana att han har magrutor. Han är rätt lång och slank, och har tydliga kind- och käkben som lyfter fram hans ansikte. Han har mörka ögon, mörka ögonbryn och smutsbrunt hår. Han har även kvar en tydlig solbränna från sommaren. Om han hade varit yngre, hade nog många dreglat över honom. Han ser ut som en typisk badboy.

"Nej, du ser inte dålig ut, du är snygg" säger jag för snabbt, och kommer på mig själv med att det låter fel att jag säger det till honom. Jag stelnar till. "Alltså, inte snygg så, alltså, du är ju snygg, men du är för gammal - eh lite äldre, menhadeduvarityngrehadejagkunnatdejtadig, typ, eller ah"

Orden går i varandra och jag känner hur jag nästan börjar kallsvettas lite. Jag kollar på George. Han flinar så de raka, bländande tänderna blottas. Roar detta honom eller något? Jag harklar mig.

"Nå, vart är mitt rum?" frågar jag generat och reser mig upp. Han skrattar.

"Rummet bredvid Mollys" säger han och blinkar med ena ögat. Jag sväljer och nickar, vänder mig och skyndar mig upp till övervåningen, högröd i ansiktet. Jag känner hur Georges blick bränner i ryggen på mig, men jag vågar inte titta bak, utan springer istället upp så fort som möjligt.

<><>