Sjutton år, trettiotvå dagar och blind.

0.5

Mika gör ett äcklat ansiktsuttryck.

"Ursäkta?"

Oscar flinar med ens ännu bredare åt hennes svar.

"Fantastiskt förstår jag. Du har attityd. Me gusta. Me gusta mucho." Me gusta är i princip det enda Oscar kan säga på spanska. Och anledningen till att han minns det är för att han jämt använder det som en slags raggningsreplik i syfte av att verka som en het latinamerikan. Det är dock rätt komiskt med tanke på det blonda rufset och de gråblåa ögonen han äger. Inte ens en efterbliven enhörning skulle tro att han var från Latinamerika.

Även om raggningsrepliken fungerar på en del tjejer (fråga mig inte hur), så verkar den definitivt inte fungera på Mika.

"Tro mig. Han är den sista jag skulle ligga med. Näst efter dig då. Är du typ sexmissbrukare eller?"

Jag kan inte låta bli att le lite. Jag är imponerad. Hon satte verkligen huvudet på spiken när det gäller Oscar. Han verkar dock inte ett dugg förolämpad.

"Snarare nikotinberoende", säger han och drar in ett bloss. Sedan tar han ett steg närmare henne och blåser ut röken i hennes ansikte. Hon rynkar äcklat på näsan.

"Du kommer dö i förtid", säger hon. Oscar flinar ännu bredare och lägger handen kring hennes midja. Hon rycker till.

"För dig ja, baby", säger han precis intill hennes öra.

Okej, nu räcker det. Jag fimpar cigaretten och klampar fram till dem.

"Lägg av, Oscar", säger jag och knuffar bort honom. Sedan griper jag tag i Mikas arm och leder henne bort till min bil.

"Använd kondom", vrålar Oscar bakom oss. Jag ger honom fingret.

<><><><><><><>

Mika

Vi sitter i Wincents bil. Fråga mig inte varför jag gick med på att träffa honom ändå. Om ni nödvändigtvis vill ha svaret så var det för att jag ville reta mina tjejkompisar. Det är inte varje dag en snygg player ber en åka med i hens bil. Även om de vet att Wincent och hans gäng är idioter och hjärtekrossare, så skulle de göra allt för att bli utbjudna av dem ändå.

Nu är det ju inte så att jag vill kalla mig utbjuden. Det är ju inte som om det kommer att hända något. Men ska jag vara ärlig sitter rysningarna från Oscars hand på min midja fortfarande kvar. Jag är rätt så säker på att Wincent aldrig skulle våldta någon. Han må vara en player, men sånt gör han inte. Oscar däremot. Herregud. Enligt min lista är han redan dömd för sexualbrott. Jag har lust att påpeka det för Wincent, men kommer på att det skulle få mig att verka rädd. Och det sista jag vill är att Wincent ska tro att jag är rädd för Oscar.

"Du kommer också att dö i förtid", säger jag istället. Jag hör hur han skrattar till.

"Då dör jag i alla fall snygg", svarar han. Serri, kan du vara mer självgod?

"Varför röker du?" frågar jag. "Allvarligt." Han suckar och det verkar som om han tänker efter en stund.

"För att det är lugnande."

"Lugnande? Det är äckligt", säger jag. Han skrattar igen.

"Du har aldrig dejtat en rökare va?"

"Nej, och jag kommer aldrig göra det heller", svarar jag kort. Det är tyst en stund. Sedan öppnar han munnen igen.

"Hur är det att vara blind? Allvarligt."

Jag vänder på huvudet och ger ifrån mig en skeptisk blick.

"Vad fan tror du?"

"Jag vet inte, det är därför jag frågar." Hans röst är lugn. Inte hotfull eller något sånt. Jag suckar.

"Jag har bara varit det i tre veckor. Men hittills vet jag att det är sjukt långtråkigt. Man kan knappt göra något själv. Ingen fattar något heller." Jag hör hur han sväljer.

"Hur är det när du... duschar?" frågar han. "Är du inte rädd att nån ska, typ se dig?" Låt mig dö, snälla. Typisk killfråga. Seriöst, vad är det för fel på killar och naket?

"Nej? Jag låser dörren som en normal människa", svarar jag halvt irriterat.

Han startar motorn och börjar köra. Fort. För fort. Jag får hjärtklappning.

Bilen rullar mot mig. Mitt huvud skriker spring, men kroppen lyssnar inte. Benen är som paralyserade. Bilen försöker sakta in men det är omöjligt. Den kommer närmare och närmare. Jag flyger. Studsar in nån vägg med huvudet före, och mörkret börjar lägga...

"Mika? Är du okej?" Wincents röst bryter visionen.

"Stanna", flämtar jag. Bilen stannar kraftigt och svänger åt sidan. Förmodligen har han kört in till vägkanten.

Jag andas som om jag just sprungit ett maraton iklädd overall.

"Hur är det?" Wincent försöker få kontakt med mig igen. Det enda jag kan tänka på är hastighet och billyktor. Jag är livrädd.

"Jävla fartdåre", väser jag åt Wincent så han inte ska märka det. Men med tanke på min andning verkar han redan ha förstått.

"Du gillar inte höga farter va?" Vad tror du idiot. Att åka i 190 utan att se är faktiskt jätteläskigt.

"Inget jag tänker prata med dig om", säger jag ut i luften. "Vet din mamma om att du bryter varenda trafikregel som finns när du kör?"

Plötsligt griper en stark hand tag i min tröja och sliter upp mig från sätet. Bältet skaver smärtsamt in i axeln av det kraftiga rycket. Jag känner hans andetag mot min kind. Han är nära. Hur nära vet jag inte, men jag antar att det är tillräckligt nära för att jag skulle bli rädd ifall jag plötsligt kunde se igen.

Jag gör det enda skonsamma för min del som jag kan i detta ögonblick. Jag gör ingenting. Säger ingenting. Trots att jag har lust att meddela honom att han förmodligen lider av aggressionsproblem.

_______________

Oh myy!? Vad har det tagit åt Wincent??

Jag vill tacka för alla fina kommentarer!! Jag blir superpeppad att skriva vidare. Och över 100 reads!!?? wiie tack!! *emoji med hjärtögon*

Vill också säga att jag skriver så fort jag kan på kapitlen, men ni ska veta att jag är en perfektionist, iaf när det gäller mina noveller ;) så jag läser igenom noga för att ge er det bästa. Men lovar att skriva så fort jag kan.

Ciao <3