Sjutton år, trettiotvå dagar och blind.

0.5

Wincent

Jag går med raska steg bort mot parkeringen där Oscar, Ludde och Måns står, samtidigt som jag halar upp ett Marlboro-paket ur fickan. Oscar tittar på mig med hundögon. Jag suckar och sträcker fram paketet. Jag har egentligen inte alls lust med att dela bort mina cigg gratis, men Oscar kan bli så jävla jobbig om han inte får som han vill.

Jag tänder min cigg och fäster den mellan läpparna. Drar in ett djupt bloss. Omedvetet börjar jag tänka på Mika. Varför är hon så himla uppkäftig? Och varför säger hon just saker som får mig att verka dum i huvudet? Om jag var henne skulle jag bli överlycklig över att någon som jag ens pratade med henne. Jag borde sätta henne på plats. Egentligen borde jag det. Hon är värd det. Ingen snackar så där med mig.

Hennes ansikte dyker upp i huvudet på mig. Det rödblonda håret, de mörkblåa ögonen som hon på något sjukt sätt alltid får riktade på rätt ställe och den smala, lagom kurviga kroppen. Hon är snygg. Inget att förneka.

Det är det som stör mig mest. Kunde hon inte ha varit mindre vacker. Åtminstone lite. Då hade det vart så mycket enklare. Då hade jag kunnat göra som jag alltid gjort. Men nu så känns det plötsligt annorlunda.

Varför? Hon är inte skit bättre än alla andra jag legat med. Eller?

Hela blind-grejen får mig att vara försiktig. Som att hon skulle bli mer sårad än någon annan. Sen när bryr jag mig ens om ifall tjejer blir sårade? Ifall de blir det får de skylla sig själva. Hela skolan vet vem jag är, och jag är inte förhållandetypen. Jag är ligg-while-you're-young-typen.

Wait, citerade jag nästan en 1D-låt precis? Ugh. Syrrans låtar börjar visst sätta sig. (Min lillasyster är besatt av One Direction. Och 5sos. Och The Vamps. Och The Fooo. Och alla helvetes pojkband som nu finns på planeten Jorden.) Som om det nu skulle finnas ett pojkband på någon annan planet i vårt solsystem... Hej! Vi är The Marsipan's från Mars!!! Bara 56-400 miljoner km från er planet!!?

"Wincent?" hörs Måns röst. "Vad tänker du på? Dagdrömmer du?" Jag vaknar till liv ur mina tankar.

"Jag tror han tänker på henne", säger Oscar och skrockar nöjt när jag ger honom ett irriterat ögonkast. Måns himlar med ögonen åt honom.

"Henne?" frågar Ludde intresserat.

Som om det inte kunde bli värre kommer Mika faktiskt gående runt husknuten precis just då.

"Hon", säger Oscar och ser på henne med intensiva ögon. För honom är det väl en dröm att kunna stirra så där på en tjej utan att hon märker det. Fast vem säger att hon inte gör det?

Hon går tillsammans med sin blindassistent, som säger att de ses imorn innan hon går mot en silvrig bil på parkeringen.

"Tjena killar", säger Mika där hon står ungefär en och en halv meter ifrån oss.

"Du kom ändå", säger jag, men ångrar mig snabbt. Fan. Det låter som om jag verkligen tänkte på henne. Det gjorde jag ju i och för sig också, men inte så som de tror.

Killarna flinar stort åt mig, förutom Måns som bakom leendet ger mig ett litet medlidande ögonkast.

"Ja, du var rätt villig på den punkten", säger hon, vilket får killarnas mungipor att stå ännu högre än förut. Jag har lust att slå ut alla deras tänder.

Jag nickar, men kommer på sekunden efter att hon inte kan se det. Jag hinner inte svara ordentligt förrän Oscar har öppnat munnen.

"Såå, hur var ligget med Wincent då, tjejen?"