f.s | Min brors bästa kompis 2

sex - låt bli felix

Det är 1 januari och jag vaknar upp med en otroligt jobbig huvudvärk, bredvid mig hör jag någon svär tyst för sig själv. Jag vänder mig om och ser Felix ligga med händerna för huvudet.

"Felix, mår du lika dåligt som jag?" frågade jag och han nickade bara som svar. Jag vänder mig tillbaka om så jag ligger med ryggen åt Felix och kollar vad klockan är, 14:23, hög tid att gå upp.

"Jag hämtar vatten och alvedon åt oss" sa jag och ställde mig försiktigt upp innan jag drog på mig ett par mjukisbrallor och en av Felix tröjor. Sakta men säkert gick jag mot badrummet för att hämta alvedon och sedan gick jag mot köket för att hämta två glas vatten.

"Här har du" sa jag till Felix när jag kommit tillbaka till sovrummet, jag räckte honom ett glas vatten och en alvedon och han tog emot det och svalde allting, detsamma gjorde jag.

"Ska jag gå iväg och köpa pizza?" frågade jag och han svarade med ett ohörbart ljud, vilket jag tolkade som ett ja. Jag gick ut från vårt rum och in till Ogges, som tur var han redan vaken så jag slapp väcka honom.

"Ska du ha pizza?" frågade jag och när han hörde ordet pizza sken han upp

"Lätt, ska jag följa med eller klarar du dig själv?" frågade Ogge

"Jag klarar mig själv, du kan väll städa så länge medan jag är borta?" frågade jag och han nickade som svar. Jag gick ut ur Ogges rum och mot ytterdörren för att klä på mig ytterkläderna. Att byta om till jeans var inget jag orkade bry mig om, alla är fula dagen efter nyår så det spelar ingen roll.

Jag tog upp min telefon och pluggade in hörlurarna i öronen och började spela musik, Drake för att vara exakt. Felix har fått mig att lyssna på honom och hans texter är verkligen så sjukt bra.

Jag går den långa vägen till pizzerian, konstigt nog så har vi ingen i närheten så man måste gå 15 minuter för att komma till den närmaste. Framför mig långt bort ser jag skylten där det står Pizzeria på och jag drar ut hörlurarna och stoppar ned mobilen i fickan. Sedan blir allting svart

- - - - -

Jag vaknar i ett rum utan fönster, mitt huvud bultar och jag märker att jag sitter på en stol med fötterna och händerna fastbundna. Paniken inom mig börjar brytas upp och precis när jag ska börja skrika hör jag en dörr öppnas och en person kommer in i rummet. Personen ser ut att vara i 16 års ålder i kroppen men ansiktet vet jag inte för personen har en rånarluva på sig.

"Jag sa ju att du skulle hålla dig borta från killarna" sa personen samtidigt som den satte sig på huk framför mig, jag kollade rakt in i ögonen. Det var någonting bekant med ögonen men vad det var visste jag inte. Personens röst var ljus så jag antar att det var en tjej eller en kille som konstigt nog inte kommit in i målbrottet, men det är störst chans en tjej.

"Vad vill du mig?" sa jag och personen började skratta.

"Jag vill att du försvinner ur killarnas liv" sa personen och tog nu fram en kniv ur fickan och började löst slå den med den platta sidan mot mitt lår. Paniken inom mig var otroligt jobbig just nu, allt jag ville vara att ta mig loss och skrika, men jag visste att ingenting skulle hjälpa mig.

"Eftersom du inte lämnade killarna ifred så kommer någonting hemskt att hända dig, precis så som jag skrev i brevet" sa personen och tog nu upp kniven i ansiktshöjd. Jag tog ett djupt andetag innan jag kände tårarna rinna nedför mina kinder. Ett slag mot min mage och sedan ett slag mot mitt ansikte var allt jag kände innan stolen jag satt på ramlade ned. Personen lyfte upp stolen så jag satt igen.

"Det kommer kännas lite men det kommer gå över" sa personen och man kunde ana ett leende bakom rånarluvan. Personen tog upp kniven och tryckte lätt spetsen i min panna. Jag kände hur blodet sipprade fram och kniven drogs nedför pannan mot min kind, över ögat men det träffade aldrig ögat. Kniven åkte långt in i köttet, jag skrek.

"Skrik du, ingen kommer höra dig" sa personen och drog bort kniven från mitt ansikte, jag kunde känna hur jag hade blod rinnande nedför hela ansiktet.