U KNOW I WILL COME FOR U

Kapitel 32

Xiumin

Denis började falla handlöst ner och jag kände hur nervositeten steg inom mig.

Men som ett spjut flög nått snabbt förbi och fångade henne.
En tyngd släpptes från mina axlar och då landade Kris mitt framför oss med Denise i famnen.

-Du flög! Utbrast Lay i en ostadig och trög röst.
De fick mig att flina till för han lät så söt när hans röst bröt sig.

Alla kollade med chockade blickar på Kris som släppte ner Denise som rättade till sin skinnjacka.

-Tack. Sa hon och Kris flina till och nickade.
-Ingen orsak. Sa han sen och Denise kollade runt på alla och hon fick ögonkontakt med mig.

Jag gav henne en lite kall blick som sen mjuknade.
Hon var verkligen en fin tjej, men de är nått som inte är bra med henne.

Hon flina till lite mot mig som om hon visste vad jag tänkte.
Jag avbröt kontakten och vände blicken mot Lunah som höll hårt i Luhan's hand.

-Kris, du har hittat din kraft. De är bara Tao och Luhan kvar. Sa Denise sen och alla nickade.
-Vi fortsätter gå innan solen går ner för de är bara några timmar kvar sen är vi klara. Sa hon och alla nickade.

Hon började gå och vi bara följde efter.

Jag gick framför Luhan och Lunah som pratade och de verkade ha så trevligt ihop.
Då hörde jag ett ljud som lät som om nån kysste nån.

Jag vände min blick bak mot dom och Lunah mötte min blick.
Jag gick bak till dom och la armen om Luhan.

-Luhan, häng med bak, jag vill prata med dig. Sa jag och han nickade nervöst och vi gick förbi alla tills vi kom längst bak i ledet.

Jag kollade på Luhan som svalde hårt och kollade ner i marken.
-Är de nått mellan dig och Lunah? Frågade jag allvarligt och kollade hela tiden på honom med en kall blick.
-Varför undrar du de? Frågade han utan att kolla upp och möta min blick.
-För jag vill inte att du ska vara med henne, jag vill inte att mitt e...... Jag avbröt mig själv innan jag hann säga klart och Luhan kollade upp på mig.
-Du vågade inte ens säga till grabbarna att vi var "tillsammans", så jag tror nog inte att jag är ditt "ex". Viska han argt och jag gav honom en dryg blick.
-Men de känns fel okej, och jag vill inte att hon blir sårad. Sa jag sen och han himlade med ögonen.
-Xiumin du känner mig, jag skulle aldrig göra de. Sa han och greppade tag om min handled och stannade mig.

Han kollade mig i ögonen och jag bara skakade på huvudet.
-Nej, jag vet inte hur du är bland tjejer. För under den tiden vi jämnt var med varann så var du knappt aldrig med tjejer. Och vi har varit med varann lääääänge nu. Sa jag och han släppte taget om min handled.

Jag kollade en sista gång på honom innan jag lämnade honom och gick framåt i ledet.
Jag gick nästan ända fram och jag kunde se hur Sehun och Denise pratade om nått.

Jag orkade inte bry mig längre.
De var bara två av oss kvar och de betydde att vi snart var klara.

Då stannade Denise upp och då stannade alla upp.
Hon stannade vid en stor sten vägg som blockera vår väg att fortsätta.

-Vi är framme. Sa hon i chock.
-Är vi framme, redan?! Utbrast jag och hon vände sig om och nickade.
-Vi är framme och ni ska nu få era krafter! Ropa hon ut över gruppen och alla till och med jag hängde inte med.

Men de var ju två kvar, vad händer med Luhan och Tao?

Frågor bubblade inom mig som inte kom ut ur munnen.