U KNOW I WILL COME FOR U

Kapitel 2

Lunah

Jag har varit i Sverige i snart en vecka och de är helt okej här faktiskt.

Jag har lärt mig svenska väldigt fort och känner mig redan redo att börja i skolan.
I min nya klass som jag inte träffat än.

Fast just nu så var jag på väg mot skolan där jag läste till svenska.

Jag gick igenom den långa tomma korridoren fullt med röda skåp.
Alla hade redan börjat förutom jag och min förberedelseklass som börja lite senare.

Jag hitta mitt skåp och öppna de och la in väska och jacka.
Jag tog min mapp och gick mot ett avlägset klassrum där folk satt utanför för de väntade på att få komma in.

Jag satte mig på en av bänkarna och bara nån minut efter öppnades dörren och läraren släppte in oss.

Jag satte mig som vanligt längst fram för jag ville hänga med på lektionen.

Vi räknade matte hela den lektionen och jag älskade matte väldigt mycket faktiskt.
Bara för jag hade lätt för de.

-Okej, de var de, vi tar rast! Ropa läraren ut och jag la ihop alla mina grejer.
-Lunah! Kan jag få prata med dig? Frågade läraren när jag var på väg ut.
-Ja. Sa jag glatt.

Han väntade tills alla gått ut och sen nickade han ner på stolen för jag skulle sätta mig.

Jag satte mig och han mittemot mig.
-Jag tycker du är redo snart att få börja i din klass. Du är jätte duktig! Sa han och jag sken upp.
-Tack! Sa jag med ett stort leende.
-Så jag ska fixa in en tid i morron så du kan träffa din nya klass, och sen kanske du kan börja om nån vecka. Sa han och jag nickade snabbt.
-Så då ska du börja första året i gymnasiet, men du måste gå nian först. Men jag tycker du är redo, jag ska visa rektorn ditt jobb så får vi se vad hon säger. Föreslog han och jag kunde ju inte säga nej.

När vi prata klart så fick jag gå ut, då hade jag tjugominuters rast.

Jag gick mot ett tomt runt bord i en annan sektion av korridorerna och satte mig där.

Efter som jag inte hade nån mobil med mig så kunde jag lika gärna läsa lite, men de skulle jag inte få.

Jag hoppa till av rädsla när nån snabbt och aggressivt hävde ner min mapp på golvet.

Jag kollade upp och mötte en blond kille med kepsen bakochfram med blicken.

Han satte sig på bordet och kollade på mig med ett flin.
Han hade två andra killar bakom sig oxå och de såg inte heller så snälla ut.

-Så, kines alltså? Skratta han fram.
-Korean. Sa jag blygt och kollade ner på mina små händer.
-Jahaaa, korean. Sa han och tog sin hand under min haka och riktade min blick upp mot han.

Jag kollade bort men då greppa han tag i min handled och jag fick panik för jag visste vad som skulle hända.

Jag rykte snabbt bort den medan jag reste mig upp och tog upp mappen från golvet.

-Va är de med dig nu då!? Skratta han fram och de två andra killarna skratta oxå bakom honom.
-Jag ville bara se vad som var på din handled. Skratta han igen och tog tag i mig igen.

Jag försökte putta undan honom men de andra två höll fast mig.
-Nå va gulligt! Födelsemärke! Sa han och de skrattade högt.
-Förstår du va jag säger? Sa han med en brytning på ett annat språk och jag kände bara hur ont jag fick i handleden.

De ringde in och de släppte mig och bara gick där ifrån och nu stod det en hög elever som flina åt mig.

Jag bara skaka på huvudet och gick med mappen tryckt mot brösten och börja min vandring mot klassrummet.

Just nu ville jag inte vara här.

Jag ville till Xiumin.